ANNA

Har en väldigt fin balans i livet just nu. Ligger i fas med uppsatsen, blev färdig med resultatet igår. Eller ja, färdig och färdig. Färdig blir man väl aldrig. Men jag har gjort det som jag har satt upp som mål för den här veckan så när jag åkte hem från Granåsen kunde jag lämna skolan bakom mig och bara fokusera på skidskytte fram tills veckan är slut. Sen har jag ett nytt mål med nästa vecka, eller egentligen, som jag ska göra innan jag är tillbaka i Trondheim. För det är ju Vasaloppsveckan nästa vecka och eftersom jag saknade Mora så otroligt mycket förra Vasaloppsveckan så ska jag spendera denna Vasaloppsvecka i Mora. Inte helt bestämt när jag åker tillbaka till Trondheim än, men det visar sig tänker jag!

 

I morse körde jag sista passet innan avfärd till Gjøvik. Skate komb med impulser. Det gick bra! Hade en väldigt bra känsla i skyttet och var ganska besviken över 19+19 träff på de första 40 skotten. Riktiga skitbommar. Sköt 0001 först, bommade näst sista skottet efter att ha tänkt fel. Sen hade jag en sån där kant ut i fjärde ligg som man bara kan ha på Granåsen. Också sjukt irriterande. Körde de sista impulserna mot Ingvild så blev mycket högre puls då. Sköt lika snabbt men lite sämre, 17 träff. Skulle väl ha skjutit lite långsammare och träffat lite mer. Även här världens kant ut i ligg. 

 

Men jag var otroligt nervös innan skyttet idag. Vet inte varför egentligen. Fick liksom säga till mig själv att jag skjutit otroligt bra på träning på slutet (på tävling också för den delen) så det fanns ingenting att vara nervös över. Och så sköt jag ju bra, så var nervös i onödan. Men börjar gå in i det moodet nu när jag vill att allt ska vara perfekt. 

 

Haha, det var så mycket deja vu på det där att jag var tvungen att gå tillbaka och läsa detta och kan krasst konstatera att jag befinner mig i samma del av min cykel nu som då. Bara att vänta på tårar för ingenting och lyckorus om några dagar då. Förhoppningsvis efter helgens tävlingar. Så att säga.  

 

Annars så har jag en knut i låret som är den absolut värsta jag varit med om. Har varit med om liknande, men aldrig såhär stor och tydlig. Senast jag hade en var mellan Sollefteå och Torsby och då rullade jag bort den. Eller tryckte bort den. Så jag försöker med samma medicin den här gången. Men det gör fruktansvärt ont. Känner dock inte av den när jag åker, men tror kanske att den, precis som min rygg, hämmar mig fast jag inte känner det. Har liksom aldrig åkt bra med ont i ryggen. Eller, det kan kännas bra, men det går aldrig tillräckligt fort. Det är tur det är distans i helgen så jag kanske kan förlita mig på skyttet om farten i spåret inte är tillräckligt bra.