Ligger i fas

I morse körde jag A1 skate och skytte. Kändes förvånansvärt bra i kroppen, mycket bättre än igår. Skönt att det inte blev sämre, för var ju rätt sliten igår. Blir ett lugnt pass på eftermiddagen också, styrka står på planeringen men kommer inte köra hårdaste maxstyrkan utan fokusera på stabilitet. 
 
Bra skytte presterade jag också, framförallt i stå med 95% träff. Kändes som jag hade bra rytm och flyt i serierna, ingen koll på exakta tider men det kändes som jag låg ganska rätt mot vad jag vill ligga på. 88% träff i ligg och på en av mittenserierna blev det fyra nollor. Sköt 16 serier idag. 
 
Sen har jag även hunnit med en praktisk examination. Vi skulle vara testledare på ett test och jag valde att göra ett laktattest. Jag blev godkänd så nu är jag examinerad att utföra fält-laktat med en sån manick (Loffe-grejen som vi kallar den efter x antal fält-laktat-test med L). Skönt att ha klarat av det. Nu ställer jag om fokus för en skriftlig tentamen på fredag. Puh, kommer nog inte alls gå särskilt bra. Har hög-vecka i träningen både när det gäller fysisk träning och skytteträning denna vecka också så där rinner många av mina timmar iväg! Men har kvar min inställning till skolan som är ganska chill, en och annan omtenta är inte hela världen. Har ju inte mycket som släpar nu, faktiskt bara en tenta, den som jag aldrig har skrivit, och en rapport som ska in på måndag. Men den har jag ju hela helgen på mig att skriva! Känns som jag ligger i fas! Hehe.

Som en hare

På eftermiddagen stod stakintervaller på programmet. Jag skulle köra 4x4 minuter och hade sällskap av Linn och Jesper som skulle köra 4x8 minuter. Intervallerna gick bra för mig vilket gjorde att jag kände mig lite som en hare, som drog i fyra minuter och sen klev av. Linn och jag var väldigt jämna så blev riktigt bra sparring vilket gjorde intervallerna riktigt bra. Kul! 
 
Skönt dock att det "bara" var 4x4 minuter. Det är jobbigt när man väl håller på men det går ganska snabbt över vilket är skönt. Hade lite svårt att komma upp i A3-puls men det kanske inte är så konstigt. Jag är rätt sliten efter Lidingö igår och cooper-test imorse. Dessutom är det svårare att komma upp i puls när man enbart använder halva kroppen, alltså t.ex vid stakning och löpning. Jag upplever det så i alla fall, jag har oftast högre puls när jag kör klassiskt och skate!

LidingöTjejlopp

Har varit en riktigt härlig helg på Lidingö. Den ser likadan ut varje år och jag gillar det skarpt! Allt från taco-lördag till Tjejloppet. 

Tjejloppet ja. 10 kilometer, sista jobbiga milen på Lidingöloppet. Alltid lika jobbigt men roligt. 

Kroppen kändes ganska bra idag, dock lite lik känslan i fredags på racet, jag känner att jag håller ett högt men bekvämt tempo men det går inte så fort som jag vill! Känns som jag ligger på gränsen av vad jag klarar men jag vill ju klara mer än vad jag för tillfället gör! 

Tog det lugnt i första backen, det kändes bra. Var lite seg utför (jag brukar va snabb utför!) men kändes bra uppför. Fick lite håll och blev lite omsprungen. Höll drygt 5min/km och det kändes bra. Men tappade fler och fler sekunder från det där 5min-tempot och det var inte kul, för kände att jag hade det tempo och den puls jag ville ha. Var besviken över att jag hade drygt 26 minuter efter halva. (Jag fattar inte varför jag alltid tror att ju brukar ha 25 minuter efter halva, jag hade alltså bästa tid nånsin till 5km men var besviken för jag trodde jag var efter... Ska jag försöka lägga på minnet att 26,13 numera är mitt rekord till Abborrbacken??) 

Kändes fortsatt bra och orkade springa hela vägen upp för Abborrbacken. (Det var nog bara 2010 som jag gick där faktiskt...) Efter den jobbigaste kilometern var jag återigen nere på ca 5,10min/km. Kilometerna började gå fortare (kändes det som) och äntligen nådde jag Karins backe. Den är egentligen lättare än Abborrbacken men jobbigare eftersom man är mer trött där. Men precis som förra året så var jag bra kompis med Karin idag och backen gick lätt! Där brukar jag annars behöva gå... Sen är det mycket nedför och jag hade krafter kvar att spurta. Sista kilometern är nästan bara nedför och där hade jag riktigt bra fart under skorna. Visste att det var på håret om jag skulle klara förra årets rekordtid. Sträckte ut steget och målet närmade sig snabbt. Passerade mållinjen och tryckte av tiden. Hann se 53 minuter och visste att det hade varit ett bra lopp trots allt. 

Efter en check på internet såg jag inte bara att jag hade haft rekordfart redan vid 5km, jag hade dessutom totaltid 53,00, 17 sekunder snabbare än förra året. Jag trodde att jag skulle springa fortare men måste vara nöjd med rekord. Vill så gärna under 50 för en silvermedalj men det får bli ett annat år. Fick i alla fall ett bra kvitto på att träningen i sommar har varit bra då jag springer fortare på både första och andra halvan än förra året. Andra halvan brukar vara ganska utslagsgivande, de år jag har varit mindre bra tränad har jag tappat väldigt mycket på andra halvan. 

Det är en glad Anna som flyger hem till Östersund med mycket energi (kanske inte i benen dock).