Julstämning
Jag gick och la mig tidigt igår, dels för att jag bara sov 5,5 timme natten innan så jag var sjukt trött och dels stod väckarklockan på 06.00. Väderprognosen sa att snön skulle övergå i regn under natten och vi hade satt upp rullskidkomb med reservation
för löpning om det inte var före för rullskidor. Jag var rimligt nervös när jag skulle kika ut genom fönstret på morgonen.
Det var inte direkt rullskidföre, om man säger så…
Nej, men, hur mycket julstämning är det inte då?! Ljusslingor och dekorationer överallt plus 2dm nysnö. Det blir nog inte så mycket mysigare!
Ja, det blev snö-spam idag. Men jag är så nöjd med att det är vinter på Tonstad! Jag har haft mina reservationer för just det faktumet. Jag har inte vågat tro på att rullskidsäsongen är över. Så nu är jag glad! Det ska dessutom vara kallt så länge som
prognosen är uppe. Jag är nyfiken på om det här är tillräckligt med snö för att få bra spår, för prognosen säger tyvärr inte mer nederbörd heller för tillfället. Men kan ju falla lokala snöhögar, så att säga…
Jag hade en bra dag på jobbet idag. Så det var nog tröttheten som gjorde att det kändes konstigt igår. Jag går runt med en annan känsla också, en pusselbit i mitt liv fattas och det gör att jag inte trivs lika bra som innan. Jag behöver den pusselbiten
för att bli hel. Jag vill bli hel. Jag har det bra, jag har ett fantastiskt liv på alla sätt. Men det är inte komplett. Förhoppningsvis känns det lite lättare om några dagar. Det fanns en anledning till att jag satte en deadline i fredags, för jag
vet hur jag blir den här tiden i månaden. "Tårar för ingenting" var texten i min "cykel-dagbok". Dagens första tår var för ingenting. Sen lyssnade jag mer noggrant på sångtexten.
Känslan av att lyckas. Jag gör ju mitt bästa hela tiden. Jag försöker i alla fall. Generellt är jag nog en ganska lyckad person. Jag är lite beroende av att känna mig lyckad. Jag hade som sagt en bra dag på jobbet idag. Kände mig lyckad som coach. Och
som förebild.
Jag sköt i hallen igen. Vi kör 50 skott stå inne varje tisdag kväll och jag var med för tredje gången. Jag har nog aldrig skjutit på 15 meter förut och första gången jag sköt 50 stå kändes det superlätt att skjuta 8-10 poäng. Dåliga skott gav typ 5p,
fast det kändes som bom. Så känslan var inte bra, men poängen blev bra. Då la jag press på mig till nästa gång och sköt ännu sämre. Dock fortfarande klart bättre än eleverna… Idag hade jag lite bättre känsla, även om det blir för många dåliga skott.
Men idag hade jag lite längre paus mellan serierna då jag var tränare också (tanken var att skjuta färdigt innan eleverna kom men jag var kanske lite tidsoptimist) och det verkar ha varit ett vinnande koncept. Hade önskat lite fler 9:or än 8:or och
inga dåliga skott, men nytt rekord blev det, 372. Bara en poäng bättre än första gången. Grejen är ju, precis som när jag var aktiv, att inte skjuta de dåliga skotten. Att hålla kvalitén uppe alla skott. Det är svårt. Och därför kanske jag inte ska
lägga press på mig själv att skjuta 400 poäng. Även om det känns som att jag skulle kunna göra det. Men jag ska nog vara nöjd med att nu ha de tre bästa resultaten under hösten. Och anledningen till att jag skjuter är ju inte att nå ett mål, men snarare
att sätta upp ett mål för eleverna att sträva mot. Kan jag, kan dem.
Och så är det ju härligt att känna att jag är bra på något.