Nyårsafton

Bästa återhämtningen, idolen från mina barndomsdagar, Madicken!
 
- Jag är så kär, så jag tror jag spricker!
- Men det kan du ju inte va! Han är ju gift och har fem barn!
- Jag vet, därför ska jag bara vara kär fram till torsdag, eller kanske fredag. Sen ska jag bli klok igen!

Små övningar

Idag återhämtning efter gårdagens race. En halvtimme jogg plus lätt styrka på förmiddagen. Nu vila. Lite rastlös. Men har en lista på saker som ska göras plus att jag är sugen på att kolla gamla Astrid Lindgren-filmer. Två stycken på SF-kanalen idag. Perfekt. 
 
Efter senaste besöket hos sjukgymnasten tog jag tag i en sak som hängt över mig 1,5 år, som jag knuffat sakta, sakta i rätt riktning men som jag nu vill få fart på, min största svaghet - bål-höft-partiet. Som nu även inkluderar höger ben. Har sedan min första screening hösten 2013 gjort övningar på gymmet för att stärka bålen-höfterna. Kanske två gånger i veckan. Har sedan på varenda screening jag gjort sedan dess, fått höra att jag behöver stärka bålen. Fortsatt göra övningar två gånger i veckan, både nya och gamla. Det händer liksom ingenting! Eller jo, jag blir stark på de övningar jag gör. Ny övning = svag igen. Problemet kvarstår. 
 
NU gör jag övningar ungefär FEM gånger i veckan, i samband med min stretching, som också genomförs ungefär fem gånger i veckan. Det är fem övningar som jag och min sjukgymnast kommit överrens om att jag ska göra. Två övningar för att stärka mitt högra ben och tre övningar för att stärka bålen/de djupa magmusklerna. 
 
Känner mig lite stolt över mig själv över att jag faktiskt GÖR detta. Jag har gjort det i snart tre veckor nu. Fem gånger i veckan. Känns bra. 
 
Fattar inte varför det skulle vara så svårt att komma igång. Det tar typ fem minuter. Jag har tidigare sagt att jag inte har tid. Bullshit! Fem minuter har man alltid. Jag brukar också glömma bort. Nu har jag fått in rutinen att jag gör det i samband med stretchingen, som jag fick in som rutin för väldigt länge sedan. 
 
Jag svarar bra på rutiner. 
 
Små övningar som kan göra stor skillnad, det är vad jag hoppas och tror på.

Vänt på dygnet

Har vänt på dygnet så min rutin "blogga efter powernap" blev liksom inte av igår. 

Mitt dygn började ju vändas när jag körde intervaller på lördag eftermiddag. Igår blev det A1 med impulser på eftermiddagen (typ kl 15 när det typ var som varmast, -16). Och idag är det kvällstävling! Skönt att jag kunde flytta träningarna ett halvt dygn, hade det varit tävling idag på morgonen hade jag nog inte kört intervaller på lördag eftermiddag. 

Igår fick jag även träna huvudet. Jag är så extremt less på kylan nu, pallar INTE!! Så då stod jag och avvägde mellan att kämpa på mina två jävla timmar med frusna tår och öronsnibbar, eller åka hem med hela två timmar minus den här veckan. Båda grejerna är ungefär lika jobbigt mentalt och jag valde det senare alternativet. Jag kände att det är okej att kylan har kortat av nästan alla veckans pass med i snitt 15 minuter. Jag kände att jag har gjort det som är viktigt den här veckan och det är inte att frysa sönder mig själv. 

Jag gjorde det bästa av passet igår. Körde mina impulser, som kändes väldigt bra, sköt mina 8 serier, som inte gick tillräckligt bra, och åkte sedan hem. Tack pappa för att du följde med och plockade fram och bort allting, så slapp jag frysa med det i alla fall. 

2 timmar minus förra veckan. Hårt. Min jul-träningsperiod blev inte riktigt som jag tänkt mig. Försöker tänka positiva tankar. Ikväll ska jag köra supersprint! Det är positivt om något!