Överraskning

Redan när vi var på Mallis så bokade Ingela och jag in en middagsdejt på Pinchos ikväll. Det är ju min näst sista kväll i Östersund (alltså, shit, jag har inte fattat det, att det är så nära!!)


Har väldigt länge varit sugen att testa Pinchos (tapas-restaurang) så var väldigt glad när de tagit sig till Östersund! Vi hade bokat bord och jag gick efter Ingela in. Aldrig varit där så visste som inte vart kön var. Så ser jag några andra av mina vänner vid ett bord. Hinner tänka "jaha, är de också här ikväll?" Men Ingela stannar vid deras bord och då fattar jag. De är här för att äta med oss! 

Mina fina vänner har alltså planerat en överraskningsmiddag för att fira min examen och flytt! Blev så otroligt glad och det verkade som att det märktes, hehe. 

Efter en stund plockar Ingela fram en presentask (otroligt fin!!) Som vanligt blir jag nervös och skeptisk. Försöker behålla ett naturligt leende. Men jag gillar verkligen inte presenter. Blir väldigt sällan nöjd och uppskattar andra gester istället. Det vet dem såklart, mina bästa vänner. Öppnar den otroligt fina asken och ser ordet Gavekort. Redan där kan jag slappna av. När jag dessutom får höra att det är presentkort på Norges/Nordens/Europas/världens (?) bästa brunch på hotell Scandic Nidelven så kan jag inte annat än le. Stort, naturligt. Öppnar kortet och läser. Blir så rörd och glad att jag känner att jag är nära till tårar. 

Den perfekta presenten. 

Otroligt härlig kväll med fina vänner. God mat (vill dit igen!) och trevliga konversationer. Många skratt, minnen och framtidsplaner. 

En perfekt kväll. 

Tack älskade vänner. Kommer verkligen sakna er! Såna här gånger känner jag inte att jag vill lämna Östersund. 

Flyttpackning

Klev upp när jag vaknade i morse, dvs kvart i sju. Det var lite jobbigt, hade gärna sovit tills klockan ringde. Men trodde jag behövde alla minuter jag kunde få för att hinna packa ur lägenheten innan lunch då jag har beställt flyttstäd klockan ett idag. 
 
Halv tio var jag klar. Eller då trodde jag att jag var klar. Insåg sedan att jag hade lite disk som skulle ner i en flyttlåda som ska ner i förrådet. Och så behöver jag slänga lite saker. Men det är ju klart på en kvart liksom! 
 
Så i år gick flyttpackningen dubbelt så fort som jag trodde. Förra året tog det tre gånger så lång tid som jag trodde. Så därför trodde jag det skulle ta lång tid i år igen. Men tydligen inte.
 
Tror dessutom att jag kommer få in allting i bilen. Den var större än jag trodde. Får liksom plats med en IKEA-kasse ovanpå en flyttlåda i varje säte! Och då har jag fyra lediga säten! Det blir en del grejer! Men har alldeles för mycket grejer ändå... 
 
Lägenheten ekar. De flesta skåp och lådor är tömda. Hyr ju ut möblerad så en del köksredskap och annat finns kvar. Men förutom det så är lägenheten nu tömd. 
 
Det känns faktiskt lite sorgligt ändå. Jag har verkligen älskat den här lägenheten, gör det fortfarande. Det kommer bli svårt att hitta ett lika perfekt boende. 
 
Men det kändes ändå bra att veta, att jag inte kommer behöva bära de flyttlådor jag burit ner tre trappor idag, upp för samma trappor igen. Kommer dock behöva bära dem några trappor i Trondheim i höst. Sen vet jag inte. Men jag vet att jag inte kommer bära upp dem för dessa trappor igen. Och jag vet att när jag säljer den här lägenheten så är det dags att slänga mina nuvarande flyttlådor. De har hängt med sen Torsby, de är kantstötta och är ofta rädd att botten ska gå ur. Och jag vill sälja den här lägenheten och hitta ett nytt permanent boende. Inte behöva flytta på väldigt länge. Men först ska jag prova på livet i ett kollektiv. Det ser jag fram emot! 

Opponering

Idag har jag haft opponering/examination/presentation eller vad man nu vill kalla det. Jag har presenterat min C-uppsats, blivit opponerad på av en klasskamrat och fått feedback från min examinator. 
 
Jag blir sällan nervös, men detta har jag varit extremt nervös inför. Så nervös att jag inte ens vågade presentera uppsatsen för mina vänner på Mallorca. Vet inte varför egentligen. Jag är ju nöjd med mitt arbete. Men kanske det är för att jag vet att detta är något nytt för mig, något jag inte riktigt kan. Fast, fortfarande, så är jag oerhört förvånad över hur bra det har gått. Så det känns verkligen som att alla studier jag gjort fram tills detta examensarbete har gett mig den kunskap jag behövt för att göra mitt examensarbete. Och då borde det ju betyda att jag lärt mig det jag borde ha gjort under den här utbildningen. Det är svårt att fatta, men jag tror det är så.
 
Det gick i alla fall väldigt bra idag, om jag får säga det själv. Som vanligt i dessa situationer så visas min (medvetna eller omedvetna) nervositet i extrema svettningar, sådär att jag typ börjar kallsvettas och skaka i kroppen. Något som jag egentligen skäms väldigt mycket över, men vad ska man göra liksom? Jag vet inte hur jag ska göra för att min kropp inte ska reagera så? Idag är jag väldigt stolt över att jag inte lät det påverka mig. Att mitt huvud var helskärpt under de 85 minuterna som var mina. Att min hjärna rekordsnabbt tänkte "okej, nu sa du fel men säg det här så räddar du upp det". Alla gånger om. 
 
Jag är nöjd med min presentation. Jag tyckte jag fick med allt jag ville få med. Jag är nöjd med min opponering. Jag kunde verkligen argumentera för min sak, med ett enormt självförtroende som jag inte har någon aning om vart det kom ifrån. Kanske för att jag fått rådet att vara självsäker. Jag vet inte. 
 
Men... att stå upp för mina åsikter har jag ju alltid varit bra på, hehe.
 
Fick väldigt mycket bra feedback från både opponent och examinator. Konstruktiv kritik. Har verkligen märkt idag hur allt negativt tar över. Även om man får/ger mycket positiv feedback också så är det det negativa som tar störst plats. Så, såhär i efterhand kan jag inte minnas något positivt som varken opponent eller examinator sagt till mig. Fick några "bra jobbat" efteråt, men var inte det presentationen/opponeringen? 
 
I studiehandledningen stod det att man sist skulle få förslag till betyg. Var helt inställd på det, men det kom aldrig. Min examinator och handledare reste sig efter vårt samtal och jag satt kvar. Samlade fumligt ihop mina papper. "Men är jag godkänd?" bestämmer jag mig för att fråga. De skulle tydligen sitta ner och ha betygssamtal om alla på torsdag eftermiddag men "om du gör ändringarna jag skrivit så är du godkänd"
 
Så nu har jag tills nästa fredag att göra alla ändringar. Jag är som vanligt otålig och vill göra det på en gång. Vet inte om jag pallar vänta till NÄSTA FREDAG på mitt slutgiltiga betyg. Jag trodde liksom att jag skulle få det idag. Känns ju superknepigt om jag på fredag "tar examen" utan att ha fått betyg på mitt examensarbete. För den slutgiltiga versionen skulle tydligen räknas in i betyget. Ja, jag vet inte. Aldrig varit i den här situationen. 
 
Kaos i min hjärna just nu i alla fall. Känns som jag har miljoner saker att ändra i uppsatsen. Känns övermäktigt. När ska jag ha tid att ändra allt?
 
Trodde jag var klar jag.
 
...men är ändå nöjd med dagen. Väldigt nöjd. Ska försöka fokusera på det. Att jag nailade opponeringen (?). Yeah!