Sliten

Jag har inte lyckats återhämta mig efter racet i lördags. Alla träningspass jag genomfört sen dess har varit mindre bra. Redan när jag spikade juli-planen för två veckor sen satte jag ett frågetecken på dagens träning. Jag la för första gången på evigheter ett styrkepass på eftermiddagen, fullt medveten om att det kanske inte skulle bli av. Imorgon flyttar jag till Trondheim och jag visste att jag skulle kunna behöva eftermiddagen till att packa. 

Ungefär en kvart in i förmiddagens stakpass bestämde jag mig för att klämma ihop dagens två pass till ett. Det blev 1,5 timme stakning och mage/rygg-styrka när jag kom hem. En träningsdag knappt över 100% av daglig aktivitetsnivå då snittpulsen på stakpasset var under 60%. Jag orkade verkligen inte få upp den högre. Tendensen var samma på stakpasset i förrgår. Ett tydligt tecken på att jag är sliten. 

Jag kan dock inte lägga mig på soffan tills jag blir pigg men jag fick plötsligt väldigt mycket tid att flyttpacka. Kommer nog behövas. Har liksom nästan inte ens börjat. Heja mig. Men nu ska jag börja på riktigt. NU. 

Lufsa i skogen

Idag var dagen då Bjarnerundan skulle besegras. Men idag var inte dagen. Många små saker som inte funkade idag, men framförallt mina ben. Första milen gick bra. Sen lyckades vi missa en avfart och det blev ca 1,5 km extra. Jag var inställd på 33 km och visste att det var i längsta laget för vad jag klarar. Att jag skulle klara 35 kändes otänkbart. 

Mamma hade ställt sin bil efter ungefär halva rundan då hon visste att hon inte skulle med runt. Ju närmre bilen vi kom, desto mer otänkbart blev det att springa hela. Jag orkade knappt lyfta benen, det kändes inte längre som jag var ute och sprang, utan som om jag var ute och lufsade i skogen. Inte blev det bättre av att stigen var helt igenväxt av ljung heller. Sjukt svårsprunget. Jag hade också en kamp mot flugorna och det var helt underbart att komma till något ställe där det blåste, även motvind var välkommet. 

Vi hade varit ute i 2,40 när vi kom till bilen. I och för sig den mest kuperade halvan, men ändå. BARA HALVA. Jag hade småkänningar lite överallt och kände att det nog skulle vara rätt dumdristigt att springa hela. Så jag tog grusvägen som ledde hemåt och blev upplockad ett par kilometer senare. Benen bar mig knappt framåt.

Jag är så glad att jag valde att kliva av. Det hade tagit mer än det gett att springa hela idag. Jag behöver ha en bra dag för att klara Bjarnerundan. Typ som jag hade när jag sprang Mora Långa för ett år sen. Det var helt underbart. Lätta 25 km. 

Det positiva är att eftersom jag redan kört månadens 4h-pass så skrev jag 3h löpning i träningsplanen idag. Och det blev det ju. Så, as far as S know, så tränade jag enligt plan idag. Hehe. 

Vila mellan passen

Jag tror det var på min 23:e födelsedag, som jag hamnade på en träningsföreläsning som var lite revolutionerande för mig. En av de viktigaste sakerna jag tog med mig därifrån var hur länge man borde vila mellan passen. Samma sak har jag även läst i en vetenskaplig artikel. Osäker dock om jag läste det före eller efter den föreläsningen, men det var då jag fick aha-upplevelsen. Den vetenskapliga artikeln handlade om höghöjdsträning, vilket var en del av träningslära 2, som jag läste hösten 2014. Men jag tror inte jag läste klart den kursen förrän efter säsongen 14-15. Ja ja, det exakta datumet för min nya kunskap spelar väl mindre roll. Den vetenskapliga artikeln sa i alla fall att ration 1:2 för träning:vila på höghöjd istället var 1:3. Dvs, vilan mellan passen ska vara minst dubbelt så lång som träningspasset varade. 

Det var som sagt lite revolutionerande för mig att höra det, jag hade som aldrig tänkt i de banorna. För mig var det bara standardiserat att köra första passet klockan 9 och andra passet klockan 16. Plus/minus en timme. Det var bara så det var. 

Men efter den här föreläsningen så har jag blivit mer observant på hur lång tid jag har mellan passen. Aldrig mindre än dubbla träningstiden (finns undantag, typ maj-lägerna på Mallis när vi kör 4h på fm och 2h på em...) och när jag kör I4-I5 försöker jag vila tre gånger så länge som träningspasset varade. Normalt sett blir det ändå så att jag sticker ut på andra passet klockan 16, för att jag då har vilat dubbla träningstiden från förmiddagen, men ibland blir det senare. Speciellt om jag bara ska köra ett återhämtningspass på 45 minuter på eftermiddagen. Då kan man sticka ut ganska sent och ändå vara klar i tid till middag på normal tid. 

Och ibland, som idag, blir det mycket tidigare andra pass. Vi ska fira morfar som snart fyller 85 ikväll med hela släkten. Vi ska samlas klockan 16 så då behöver jag vara klar med andra passet innan det. Jag har vetat om det här sen jag la min juli-plan så jag har planerat för det. I morse körde jag bara styrka och löpning, totalt 1,5 timme. Vila 3 timmar mellan passen och vara klar med andra passet (2h stakning) vid halv fyra går finfint, behövde inte ens gå upp okristligt tidigt i morse. 

Såna här gånger älskar jag 1:2 ration.