Formcheck

Imorse var det dags att testa formen efter vilodagarna. Hade planerat ett tufft men roligt pass, två block med 4x4 minuter. Det kändes som ett bra sätt att kolla formen, har en del tider från 4min-intervaller här på banan att jämföra med. Sen när jag fick sällskap av en tjej i teamet som är här på semester så blev det också en bra form-mätare. 

Jag öppnade hårt men hyfsat kontrollerat. Kändes ändå ganska bra så var lite irriterad att S var starkare. Hon körde utan gevär dock, men tyckte ändå jag borde kunna gå med i rygg. Inte ens det kunde jag. Fjärde intervallen var fruktansvärt jobbig så det var efterlängtat med blockvila på drygt 10 minuter. Sen kändes det bra igen, men hängde fortsatt inte med. På sista intervallen lämnade jag geväret och då var det plötsligt jättelätt att gå med, tog mig om och gick hyfsat lätt ifrån också. Så mycket gjorde de extra kilona alltså! Vi var verkligen eniga om att det var ett sjukt bra pass och vi sparrade varandra bra genom intervalldragen. För mig gick det faktiskt bäst uppför idag, det är ovanligt och en väldigt skön känsla. Tror också att jag hade väldigt bra tider idag jämfört med tidigare. 

Idag funkade inte liggskyttet. Trots tävlingsammo. Tråkigt. Men känslan var inte bra heller, sjukt skakigt. Hade hög puls. Insåg också att jag alltid har värre puls på sommaren. Men det är ju så, pulsen är lägre på vintern. Positivt för mig! Ståskyttet var näst intill perfekt, 29 träff av 30. Många riktigt snabba serier också!

Sammanfattningsvis ett otroligt bra pass som ändå gav de svar jag ville ha formmässigt. Absolut ingen toppform, men inte så att jag behöver en extra vilodag. Har en ganska tuff period framför mig, många tuffa pass och intensiva träningsdagar blandat med en flytt och lite annat. Får ta det stegvis. Nu kan jag planera en vecka fram i tiden, eller rättaresagt, följa min plan kommande sex dagar. Sen tar jag ett nytt beslut. 

Rekord

Idag blev det en traditionell rullskidtur, kanske den vanligaste i Mora-området, nämligen Orsasjön runt. Det är nog helt klart den bästa rundan här, men grejen är att det är ganska dåligt med rundor. Nästan alla rundor är över 4 mil och det åker i alla fall inte jag på under tre timmar. Så på pass under tre timmar blir det nästan att jag åker fram och tillbaka. Det är lite bättre de gånger jag startar på skidstadion, typ i samband med skyttepass. Men nu längtar jag otroligt mycket till mina rundor i Trondheim! 

Jag var lite segstartad idag men kom ganska snabbt in i det. Hittade ett fint flyt när kroppen blivit varm (det går fort den här sommaren). Första tiden rusade iväg. Jag var helt säker på att rundan var 48 km och trodde på en sluttid på 3,15 ungefär. Första 16 gick på 1,04 så jag höll bra fart. Var orolig för vägarbetet i Hansjö, men de hade hunnit asfaltera nu, snacka om lycka! 200m grus fick jag åka, senast jag var där var det typ 2km grusväg. Men som sagt finns det dåligt med rundor så jag ville köra Orsasjön runt även om jag hade fått springa en bit. Men det behövde jag inte! Nice! Passerade vad jag trodde var halvvägs på 1,31 men en tanke grodde om ifall den bara var 45? Våmhus kändes väldigt nära, kom väldigt snabbt och vittnade om att jag hade haft fel när jag trodde det var 48 runt. Så då låg jag helt plötsligt väldigt långt före schema för rekordtid. Snittade runt 15km/h vilket är bra för att vara mig. Känslan jag haft om att mina nya bakhjul går tungt (bytte förra helgen och har gått tungt att staka efter det) stämde inte längre. Eller så är hjulen inkörda nu. Vet inte om jag alltid haft fika-stopp vid busshållplatsen i Våmhus "centrum" men hoppade det idag och efter det började orken sina. Men det kom smygande så kände mig stark länge. Blev mer och mer motvind också, vilket kanske förklarar min snabba start. Tillslut kom tröttheten på riktigt. Men det var inte en sån slö-trötthet som gör att allt går i slow-motion, utan en sån överlevnads-trötthet som gör att man åker fortare och höjer snittpulsen med 2 slag under sista delen av passet. Svårt att förklara den tröttheten. Och nog lockade rekordet en del. 

Första gången jag åkte Orsasjön runt var 2013, på 3,33. Två år senare drog jag 3,20. Ganska tydlig förbättring och det var jag så sjukt nöjd med då. Känns som jag borde ha åkt där många gånger sen 2015 men som tex förra året så åkte jag en gång på mina ettor åt motsatt håll med snabbt sällskap, en gång med en lång omväg (har ett speciellt spår jag följer när det är rekordsättningsförsök, finns några alternativ men kör nästan alltid som jag körde första gången) och en gång på 3,22. Var sjukt besviken att jag inte tog mitt rekord ifjol, skyllde då på spöregn. 

I år rullade jag runt på 3,09. Så det är mitt nya rekord! 46 km var det tydligen också...ungefär exakt... När jag kom hem var jag såå trött och såå nöjd. Även om det verkligen var på tiden att slå det där rekordet så känns det löjligt tillfredsställande. 

Igång med träningen

Det var segt att komma igång med träningen igår. På förmiddagen körde jag styrka och innan det lite rullskidor som uppvärmning. Förväntade mig hög puls för att jag var utvilad men hade första halvtimmen svårt att hålla mig över 60%. Sjukt seg kropp. Brukar dock kunna bli så av vila också. Sisa kvarten hände det något och allt kändes som vanligt igen. Styrkan gick ändå rätt bra, tills jag vred knäet i vilan mellan gummibandsövningsseten. Får någon låsning i knäet ibland, nu har jag haft två stycken på två dagar, sjukt oskönt. Hindrar dock inte mig i träningen.

Igår kväll höll jag ett pass med Mora Träningscenter. Brukar göra det på sommaren, löpintervaller. Jag sköt och körde spänst först och sprang sedan med gänget. Vi körde 40-20-intervaller, 2x8. Jag sprang längst bak och gjorde mitt bästa för att inte gå över I1-zonen. Lyckades bra, totalt 29 sekunder i I2. Jag sprang dock en del i vilan också men kunde hålla jämna steg med gruppen. Ett otroligt härligt kvitto på att min kapacitet är bättre än nånsin. 

Idag klämde jag in en liten mängddag. Det blir tyvärr inte många såna så jag tog tillfället i akt. I morse tog jag med pappa på en cykeltur. Det blev en hel del fajter om "bya-skyltar", dvs spurt till alla blåa skyltar med byanamn (och Ore Älv...) Det var väldigt längesen vi spurtade om skyltarna, mest för att jag alltid ansett att lugna pass ska vara lugna pass, dock så håller ju inte S med om det. Eller, snarare så anser väl han att min lugna kapacitet är så pass mycket högre än min tävlingskapacitet att jag behöver öka intensiteten på mina lugna pass. Så då blev det lite spurter på dagens cykelpass. Jag kände mig otroligt osäker på cykeln i de höga farter vi kom upp i, men lyckades ta några spurter ändå. Det blev oavsett ett otroligt fint pass på knappt 2,5 timme. I eftermiddag ska jag staka en tur.