Utvecklingslandslaget

Fredag 19 april, tjugo över elva, Alicias köksbord i Göteborg
 
Jag kollar på föreläsning om Solid waste. Då hör jag hur telefonen vibrerar bredvid mig. När jag ser namnet på displayen börjar hjärtat bulta, hårt och snabbt. Jag stänger av ljudet på datorn och svarar. Jag sa att jag satt på föreläsning och han sa att jag kunde ringa upp. Jag fick för mig att starta klockan och kolla pulsen. Den var inte lika hög som direkt jag svarade men ändå uppe i 130. Jag satte på ljudet, hade förstås missat den mest intressanta delen av föreläsningen, om hur mycket papper vi förbrukar i vardagen. Har fortfarande inte varit inne och kollat på de minuterna jag missade. Jag kunde inte koncentrera mig på vad föreläsaren sa. Miljoner tankar flög genom huvudet. Jag stängde av vibrationen på telefonen, ville inte få någon information från någon om vad samtalet kunde ha handlat om ifall jag inte lagt på. Men nyfiken tog överhanden och efter en kvart kollade jag på telefonen för att se om det hade hänt något. Det hade det, jag hade fått ett meddelande från Mona, "missat samtal från Jonas..." Jag log för mig själv. Jag kanske inte förstod det helt och fullt, men i och med det meddelandet så hade jag fått svar på vad samtalet skulle innehålla. När jag började anteckna igen så förstod jag lite mer vad föreläsaren sa. Men jag tyckte tiden gick alldeles för långsamt! Exakt 12.00 stängde jag av datorn och ringde upp.
 
Han började med de goda nyheterna: jag var nominerad till utvecklingslandslaget! Han frågade hur det kändes. Jag svarade "jag är lättad!" Och det var också första reaktionen. Ända sen jag gick i mål på SM-stafetten i Lima har jag väntat på det samtalet. Egentligen har jag väntat på det samtalet sen förra SM, men det är en annan historia. 
 
Vi fortsatte snacka om säsongen, upplägg, läger och så vidare. Under samtalet kom Alicia hem. Jag vinkade lätt och såg till att hon såg att jag pratade i telefon. Hon sa i efterhand att hon såg direkt på mig vilket samtal det var. När vi lagt på ville jag bara skrika rätt ut! Hoppa runt i glädjerus och höra av mig till alla jag kände! Men Jonas hade sagt att vi inte skulle prata så mycket om det, bara nämna för våra närmaste, innan förbundet skrev ut det på hemsidan. Det blev två samtal, till pappa och mamma, och tre sms. Tänkte inte att det skulle dröja nästan två veckor innan det blev officiellt så jag kunde skriva ut det här. På vägen har det blivit att jag berättat för några fler. 
 
Förutom lättnad så känner jag också obeskrivlig glädje över detta! Ska bli så otroligt roligt att få åka iväg på flera läger med detta härliga gäng! Vi kommer ha så himla roligt tillsammans och genomföra riktigt bra träning tillsammans! Det här gör också att jag blir ännu mer taggad på att träna i sommar och höst! Vår första samling kommer bli i Östersund 20-23 maj och då kommer vi antagligen få all information om vad vi ska göra och vilket stöd vi kommer få. Känns otroligt tryggt i alla fall! Det jag vet i nuläget är att jag kommer nu ha två tränare som jobbar tillsammans, en bra träningsgrupp att hålla ihop med överallt och hela tiden ungefär, mycket lättare att hitta sponsorer och inte behöva lägga ut massa pengar på att åka på egna läger. Förhoppningsvis kommer vi få snygga Sverige-kläder och lite utrustning. 
 
Jag är otroligt lycklig och lättad! 
 
Och vill samtidigt gratulera alla andra som är uttagna i årets lag! Känns riktigt roligt att förbundet verkligen satsar på att ha stora lag i år, tror att det kan ge ett stort lyft till många åkare! Hoppas självklart att jag kommer få ett lyft av det! 
 
Men som en klok person sa i söndags: "Det är ju ändå jag själv som ska genomföra all träning!" Oavsett om man har ett lag eller inte, det är bara jag som kan påverka om jag kommer gå framåt eller bakåt till nästa säsong! 

Stakning

Jag är så trött på morgonen nu! Sover till åtta varje dag men vill ändå sova vidare. Tror jag behöver hem till min lägenhet och samla lite kraft. "Man spar energi när man är i sin hemmiljö för då behöver man inte tänka" eller hur det citatet nu var. Längtar dit också. Det är sällan jag kan åka någonstans utan att längta hem till lägenheten. Den är det som blivit allra mest hemma för mig. Den är jag. Där är mitt liv. Men nu när jag åkte därifrån längtade jag bort. För att jag orkade inte bo utan badrum. Jag hoppas innerligt att badrummet nästan har blivit ett badrum när jag kommer tillbaka. Har inga större förhoppningar om att toaletten kommer sitta på plats eftersom de fortfarande höll på med kaklet när pappa va där i helgen. Så de har nog inte hunnit kaklat klart och lagt golv på två dagar.

Dagen började med ett stakpass. Det är det som jag hatar mest med träning. Stakning! Kanske för att jag är ganska dålig på det. Men idag gick det faktiskt över förväntan! Jag orkade mycket mer än jag trodde. Det var på hemvägen i motvinden som jag fick dubbelstaka lite men jag klarade i stort sett alla uppförsbackar utan att hjälpa till med benen! Bra Anna! Blev lite övertid och klockan stannade på 1,46. Ska korta av eftermiddagspasset lite så jag hinner grilla med de andra! Skulle behöva genomföra ett skyttepass innan löpningen, men vi får se om jag orkar.

Var och sköt med L igår. På en timme lyckades jag avlossa 40 skott. Resten av tiden pratade vi. Han kollade igenom hela skjutställningen och pekade på saker som inte var optimala. Jag kanske är lat, eller så är jag trygg i det jag gör, oavsett - jag har ingen lust att ändra på något. Men nu måste jag nog göra det. En sak han påpekade kan ha varit anledningen till min låga skjutprocent i ligg i vinter. Anledningen till att jag inte har förstått varför jag bommat. Ska ändra på det och se om det blir bättre!

Annars så släpptes en riktigt rolig nyhet igår. Mer om det senare.

Dubbelpass

Säsongen 2013-2014 är igång! Idag är första dagen på v18, den magiska veckan då träningen drar igång! Jag brukar normalt sett räkna säsongen från 1 maj, men eftersom 1 maj är mitt i veckan så sa jag att jag ville ha program från måndag v18. Dessutom brukar 1 maj av någon anledning alltid vara en vilodag...

Första skatepasset på rullskidor avverkades på morgonen. Blev ännu en tur längs Utterbyvägen och denna gång med sällskap av iPod. Vilket gav mig tillfälle att verkligen vandra med tankarna kring minnen därifrån. Förra årets första A2-pass. Benskate-testerna. Nedvärmning efter mitt första Hovfjällsrace. Bland annat.

Passet gick riktigt bra tycker jag! Höll bra puls hela vägen, inte för låg. Vilket är en av sakerna jag ska jobba med i sommar, att inte ha för låg puls på A1-passen. Försökte tänka på att jobba med överkroppen. Tyckte jag hade ovanligt bra teknik men det tycker jag mer ofta än vad det är sant. På vägen hem var det motvind så det var lite tyngre, tappade tekniken lite mer osv.

I eftermiddag ska jag skjuta med L och ikväll blir det styrka + löpning. Blir årets första dubbelpass.

Jag älskar dessa dagar som bara ägnas åt träning! Det är så som jag vill leva mitt liv.