Skytte i snö

God morgon från Lidingö! Känns så naturligt att spendera sista helgen i september här. Men det har jag ju gjort 11 av de 12 senaste åren också. Snart halva mitt liv alltså. Coolt. 

Efter en vecka med dåligt skytte var jag så illa tvungen att få till ett sista bra skyttepass innan nästan två veckors skyttevila. Det stormande och regnade. Men jag tog mig ut. Packade de sista 85 skotten av min tävlingsammunition till mitt sista pass med pipa nummer 4. Ser såååå mycket fram emot att prova min femte pipa när jag kommer hem från Mallis!! Längtar efter skyttepass när jag inte sprider över hela liggpricken med träningsammo. Har väldigt lite Polar kvar nu också, räcker kanske till tre pass. Men är nog inte så mycket mer kvar tills jag får nästa års tävlingsammo, yey!

Det gick ändå bra att skjuta igår. Hade mycket bättre tider än jag trodde i ligg, lite segare än vanligt i stå (snittade väl 25 istället för 23...) men avslutade med noll på 21 sekunder så det tog sig, så att säga. Hade faktiskt 100% i stå och 95% totalt, träffade 19-20-18. Pallade inte mer än 60 skott, speciellt inte när det började snöa! Ja, jag fick alltså årets första stå på mig den 28 september. 
(null)

Ingen vacker bild men bevis på snön i alla fall. 

Sen åkte jag hem, ställde mig på golvvärmen i badrummet en stund innan jag klädde på mig raggsockor och tjockaste tröjan jag äger. 

Det känns i alla fall väldigt bra att jag fick skjuta så pass bra på sista passet. Hann bli lite orolig efter två dåliga kombpass, att min bristfälliga skjutträning har gjort mig till en dålig skytt, men skyttet igår och från de tre första veckorna i september tyder på något helt annat. Blev ju bara tre bom igår, alla i ligg och alla på samma prick. Fjärdeskottspricken. Fick mig att fundera på om det var så sönderskjutet att det svarta var förskjutet. Så att siktbilden är rätt men skev. Men träffade ju hälften av skotten jag sköt i ligg på den pricken också, så var säkert dåliga skott. Eller mentala bommar.  

Känns väldigt bra att vara i Stockholm nu i alla fall. Första etappen mot slutdestinationen. Är väldigt nervös inför loppet imorgon. Vill så gärna prestera. Men får försöka att bara ha kul och lita på min egen förmåga. 

Sen måndag

Idag hände något som jag räknade ut händer ungefär vartannat år: jag glömde slutstycket. Det är ju höststorm med regn och blåst och igår tog jag ur slutstycket för att torka det efter träningen, när jag sen på kvällen skulle dammsuga så ställde jag bara in geväret i vapenskåpet och imorse tog jag geväret därifrån. Slutstycket låg kvar bland vapenvårdsgrejerna (skjuter så pass lite nu att jag bara gör vapenvård vartannat pass, det är något som gör lite ont i handen också.)

Hade glömt kikaren hemma också, faktiskt inte använt den sen vi var på Lilly, så det blev som två flugor i en smäll. Så fick jag kissa på en toalett också. Tog en banan på vägen ut och ryckte på axlarna åt situationen. Det händer ju liksom vartannat år!! Slapp dessutom skjuta in i en regnskur som kan ha innehållit årets första snö. Det såg ut så men jag satt i bilen så osäker på om det verkligen var så. Har sett snö på bilar och bilder idag så känns väldigt tajmat att jag om en vecka befinner mig på Mallorca. 

Jag skulle köra ett pass som jag sett fram emot sen typ i somras. I2 skate komb på Saupstad. Inte blivit av hittills av diverse anledningar (läs: mosad hand). Efter idag har jag dock ingen aning om varför jag sett så mycket fram emot det passet. Hade väl i och för sig inte föreställt mig ösregn, svinseg asfalt, stormvindar, hunger och trötta ben. Men det var dagens verklighet. På sista varvet såg jag väggen. Lyckades undvika den men lyckades inte skjuta bra. Första dåliga skyttepasset i september månad. Ja ja... Liggande är på något vis stabilt i alla fall. Konstigt nog, jag är ju bättre i stå... 

Hela min dag har blivit väldigt förskjuten. Sov lite längre i morse för att slippa värsta regnet (det lyckades inte riktigt, är riktigt Trøndervær med världens regnskurar blandat med sol. Så även om det ser hyfsat lugnt ut på regnfronten på yr, så kommer liksom allt regn på en gång istället för lite hela tiden)...och pga slutstyckesfadäsen startade jag passet väldigt sent. Passet tog tid. Kom hem sent. Var lite seg efter passet. Åt lunch sent. Osv. Nu ska jag försöka ta mig ut på andra passet. Sent. Men kroppen är inte redo. Kroppen vill ligga i sängen en stund till. 

Syratålig

Veckans tredje och sista intervallpass med teamet är avklarat! Känner mig ändå förhållandevis fräsch, men det är väl för att mängden den här veckan varit låg. Kände mig inte förhållandevis fräsch när jag stack ut på första varvet idag, haha. Usch, va tungt det gick! Vet inte om det var jag, hjulen eller asfalten som var trög. Men har åkt fort på de hjulen (mina "regnhjul") tidigare och kroppen kom sig igenom passet på ett bra sätt, så var nog asfalten som var trög. Vi fick en sammanlagd lista på tider från idag och från samma pass tidigare i sommar (jag har dock inte varit med på detta pass tidigare) och det skilde ca 2 min i totaltid på passet jämfört med när det var torr asfalt. Sjukt egentligen. 

6x2km körde vi, fast den korta 2:an då, samma som på testracet. (Den är 2km på vintern tydligen, när man kör runt stadion, där det inte är asfalt.) Vi startade individuellt, tråkigt tyckte jag, men det var ju tydligen ett standardiserat pass. Det är de fan av, våra tränare. Standardiserade rundor ska det vara. Jag öppnade väldigt kontrollerat, kände mig seg på uppvärmningen och vi startar ju med en ganska rejäl uppförsbacke. Så till andra varvet kapade jag 14 sekunder. Sen låg det nån i rygg på mig på tredje varvet så jag lättade lite extra och kapade 13 sekunder till. Fullt sköt jag i ligg också. Jag har börjat nedräkningen till ny pipa så nu kan jag skjuta nästan alla pass med min tävlingsammo, anar ju inte hur den kommer gå i nya pipan, vet dock att den går bra i denna! 

Fick kriga mot mjölksyran hela passet men krigade bra. Hade ett lite sämre fjärdevarv innan jag gjorde bästa varvet på femte. Var uppriktigt sagt orolig för om jag skulle klara att åka fortare på sista, speciellt när jag frågade S om jag fick maxa och han sa ja. DÅ, tänk om jag inte hade bättre tid på sista!? Men även om jag var råstum så hade spurtvarvs-Anna enormt med krafter kvar. Jag kunde verkligen pusha hela varvet, kändes till och med nästan som jag hade krafter kvar! Med tanke på hur känslan var från början var det verkligen en underbar känsla. Sa detta till S efteråt och han konstaterade att jag då verkligen är mjölksyratålig. Och att det är väldigt bra! Och då kände jag mig väldigt nöjd med min träning i sommar och höst. Brukar ta en bit in i tävlingssäsongen för mig att få upp mjölksyratåligheten. Tänk om den är på plats redan? S kanske vet vad han håller på med ändå. Jag kanske kommer åka fort i vinter ändå. 

Skjutformen är fortsatt väldigt bra. Kändes nästan som vanligt idag med handen och allt. Med betoning på nästan. En tidig bom i första stå men 29/30 träff är bra!! Kändes bra så kunde utmana lite i hastighet också, inte gjort det sen innan skadan. Hoppas på att nästa vecka inte behöva förändra något i träningsplanen. Vill framförallt få till de sista skyttepassen innan jag drar till Mallis.