Blir bra

Konstigt nog kändes dagens restøkt löpning bättre än senaste löppasset. Då borde jag ha varit utvilad, idag borde jag varit seg. Det kan svänga fort. 

Blev som sagt ett hårt pass i morse istället för avfärd till Sognefjell. Har också bestämt att träna ett pass imorgon innan jag åker då vädret inte ser ut att bli bättre imorgon. Men troligtvis mycket bättre på lördag så det ser jag fram emot! 

Tröskelpasset i morse gick inte enligt plan. Körde i min nya I3-zon och det kändes bra. Tog laktat efter första stå. 2,0. Ökade rejält på tredje varvet och tog laktat utan att skjuta. 1,9. Heja. Blev då både less och trött och resten av passet var en ren plåga. Körde dubbelvarv inkl stadion, blev 2,5km. Ändå nöjd med mina varvtider, inte full koll på vad jag haft på tröskelpass tidigare, borde nästan kolla upp det, men jag tror jag åkte fort idag. Jämna varvtider hade jag i alla fall. Åtta sekunders skillnad på de fyra första varven. Sen var jag rejält trött och hade 9 sekunder sämre på femte. Låg långt efter tidsmässigt ut på sista varvet på sista intervallen men lyckades locka fram spurtvarvs-Anna som nailade bästa tid med 2sek efter att ha tagit in 10 sekunder på sista 1,2km. 

Irriterande att ligga så lågt i laktat. Jag gillar inte när saker är ologiska. Men det kanske är positivt? Att ligga på en hög belastning utan att samla på sig laktat? Får ta en ordentlig prat med S om det imorgon. Jag slits mellan "detta är fan ingen idé" och "kanske detta är nyckeln till att åka fortare". 

Jag kör gärna hårdare på mina hårda pass. Det har jag faktiskt inget emot över huvud taget. Jag älskar fortfarande intervallpass. Jag har dock svårt att smälta att jag ska köra hårdare på lugna pass. Men det kanske också är en viktig nyckel. Då lär jag dock träna mindre. Och det är ju det S vill. Blir bra att ta en prat med honom på Sogne. Blir bra att ta med laktatmätaren. Blir bra det här. 

Traditionellt crosspass

Redan idag var löpformen borta. Det var som natt och dag, igår och idag. Men men. Jag har ju haft det ganska tungt på många pass i år och jag är egentligen inte orolig över det, speciellt inte när de hårda passen går bra, så det var bara att knata på. Idag hade jag månadens 4timmarspass (har ju bara tillåtelse från S att ha ett 4h-pass i månaden). Hade väl velat njuta mer av det än jag kunde göra idag. Vid tre timmar så kände jag verkligen varför jag älskar långpass, det är något plågsamt njutbart när kroppen går över och bränner fett istället för kolhydrater och man upplever symptomen på det, för mig är det att framförallt att periferin blir suddigare. Älskar den känslan, känslan av att pressa kroppen mer än vad den vill. En halvtimme senare hade jag ont lite överallt och jag funderade på om dessa långpass verkligen är bra? Kanske ska lyssna på S och plocka bort dem.... Men det är ju underbart de gånger man har en bra dag... 

Genomförde ett traditionellt crosspass idag. Först löpning runt Färnäs 12:an och sedan klassiskt, tog både asfaltsverket och Risa innan jag var nöjd efter precis under fyra timmar. Tänkte på förr i tiden när jag körde asfaltsverket skate och Bergkarlås klassiskt. För att 2,5 timme med samma stil var för långt. Eller bara sprang 12:an och tog asfaltsverket. Funderade också på hur mycket snabbare jag tar asfaltsverket idag jämfört med tidigare. Brukade ju köra det som ett träningspass (nu snackar vi långt tillbaka i min karriär) men var det bara ett kortare pass då eller gick det mycket långsammare? 

Nej, inte heller idag blir det ett djupdyk i arkivet. Jag får finna mig i ovissheten. Funderingar kan vara trevliga även utan facit. 

Jaktstig

För några år sen så fixade vi ett kikarsikte till mitt skidskyttegevär. Gick några jaktstigar med pappa och morfar då och tyckte det var kul. Har sedan haft ett långt uppehåll (minst 6 år, då jag hunnit byta gevär mellan). Men idag var det dags igen, länsmästerskap i Orsa Tallhed. Sjukt kul alltså!! Dock gjorde vi bort oss lite igår, pappa och jag. Vi sköt in på skjutvallen hemma (inte på skidskyttevallen på andra sidan stan) och på 80m. Längsta avståndet på jaktstigen var just 50m så vi borde verkligen ha skjutit in på skidskyttevallen. Men vi visste ju inte helt vilka avstånd det skulle bli på jaktstigen, men då vet vi det till nästa gång. Det blev alltså att sikta lågt på alla stationer. Grejen var också den att det var sjukt svårt att skjuta in på 80m, tavlan blev mindre och rörelserna större. Normalt sett så vet jag precis vart skotten sitter, är så stabil i stående att jag ibland skruvar på inskjutningen efter mina första 5 ståskott. Hittade inte alls den stabiliteten på 80m och därför litade jag inte på min inskjutning idag. 

Det gick ändå väldigt bra på de första stationerna där jag såg i kikarsiktet vart skotten satt och därmed kunde sikta utifrån det. Fick ju sikta lågt och hittade en punkt där jag skulle avfyra för att hamna i mitten. Så efter två stationer och åtta skott hade jag skjutit fullt (dvs högsta poäng). Sen kom vi till en 11-ringad tavla. Där såg jag inte alls vart skotten tog, det var ljus träffyta och ljus bakgrund. Försökte väl sikta där jag siktat tidigare men tappade alldeles för många poäng. Det var väldigt synd. Hade sen några dåliga skott också på de två kommande stationerna innan jag sköt fullt på sista igen. Landade på 134,4 av 148,4 poäng. (,1 var för 5-1:or, dvs "bulls-eye"). Tappade 10 poäng på tredje stationen, men det är ju svårast på mångringade tavlor. Det värsta var ju att pappa gjorde det bra på den och även fast jag var bättre på alla de fem andra stationerna så vann han totalt med 138,2. Sjukt irriterande. Jag är extremt revanschsugen och vill verkligen gå någon mer jaktstig!! Får se om det blir en till innan jag åker hem till Trondheim i augusti igen. 

Sjukt kul att skjuta med kikarsikte ju! Man känner sig som en riktig sniper! Provade det snabbt hemma igår när vi precis satt på det och snipade in en liten rosa hink med klädnypor på grannens klädsträck...trodde jag. Visade sig att det inte var grannens, utan huset på andra sidan åkern! Pappa såg knappt den med ögat men den var helt tydlig i kikarsiktet. Så coolt. Ibland drömmer jag att jag tävlar med kikarsikte och ser vart bomskotten sitter. Det hade varit nåt! Hehe. 

Nej, jag fick verkligen blodad tand. Med tanke på hur stabilt det kändes på kortare avstånd så skulle jag verkligen vilja skjuta in bra och gå en stig med bra känsla, bara för att se hur bra jag skulle kunna skjuta! Jag tror ju att det är möjligt att skjuta helt fullt eller näst därtill. Men då ska man ha en bra dag och kanske lite tur också.