Bästa tiden

Jag fick höra en skidskytt berätta att bästa tiden i karriären var innan hen nådde världstoppen. Min första tanke var "yes, den tiden fick jag uppleva!" 

Hen fortsatte med att säga att efter det så blev det ett jobb. Den bästa tiden var över. 

Jag undrar om jag kan använda det att bli mer nöjd med min karriär. 

Jag har alltid varit och kommer alltid vara så lycklig över allt jag fick uppleva: platser jag fick se, människor jag fick träffa, erfarenheter jag fått med mig. Det kommer jag alltid vara tacksam för. 

Men jag var inte nöjd med vad jag presterade. Jag hade önskat mer. 

Det handlar ju otroligt mycket om vad man har för motivation. Personen jag hörde är en skidskytt som har sin motivation i att bli den bästa versionen av sig själv, se hur långt hen kan nå. Inte resultatmål som motivation. Då tror jag att det är lättare att vara nöjd. Men ja, resultaten talar ju sitt tydliga språk. Och man kan inte nå så långt utan att vilja vinna. Jag har nog lite för mycket vinnarinstinkt för att inte ha resultat och bra prestationer som mål. Samtidigt så var jag otroligt påverkad av kärleken till sporten och elitidrottslivet. Så motivation var aldrig ett problem. Men jag ville alltid vinna. Eller prestera ett bra resultat. Även om jag var nöjd med en bra prestation om andra var bättre. Jag bara önskar att jag fått med mig det där lilla extra en gång. 

Men jag tänker mindre och mindre på det och kanske hjälper det här mig att vara nöjd med att jag fick uppleva den bästa delen av en karriär, även om det inte kröntes med att ta sig till världstoppen. Men alla upplevelser, fantastiska människor och erfarenheter - det har jag alltid med mig!