ANNA

Inte för att jag tror att jag kommer glömma den bästa dagen i mitt liv, men jag vill ändå skriva ner några tankar. 

Dagen började redan klockan 03 när jag vaknade och inte kunde somna om. Jag sov dåligt flera dagar innan men nog hade jag tänkt mig lite mer än 4 timmars sömn innan min bröllopsdag. Efter att ha vridit mig fram och tillbaka i nästan en timme så tänkte jag att jag kunde ju utnyttja de 1,5 timmarna jag hade innan klockan ringde till att göra färdigt spellistan till dansgolvet. Jag borde kanske lagt ännu mer tid på den, men jag tror det blev bra ändå. 

05.30 var det alltså dags att kliva upp och det samma gjorde min blivande man. Jag hade fått höra så många gånger att vi verkligen var tvungna att njuta av dagen och jag sa det till M under frukosten. Det var ett så fint moment, något så vardagligt som blev så speciellt eftersom det var vår bröllopsdag. Så vi kunde sitta där och njuta av vår havregrynsgröt. Då visste vi att vi åtminstone hade njutit en del av dagen. 

Något jag kanske helst hade glömt, men som ändå är en del av bröllopshelgen, är förberedelserna. Jag tror att jag har planerat mitt bröllop i hela mitt liv. Jag ska bara göra det en gång så jag var så inställd på att allt skulle vara perfekt. Så fort något inte var perfekt så klickade jag. Då small det. Det tålde jag inte. Så det var många irriterade diskussioner mellan mig och mina närmaste. Jag kände ändå under fredag kväll när allt började falla på plats att jag började slappna av. Jag vet inte om jag kände att det skulle bli en perfekt dag, men jag hade ett hopp om det. 

Det började långt ifrån perfekt med att jag glömde mitt smink när jag körde till frisören där jag också skulle bli sminkad. Jag som köpt mycket nytt för att det skulle passa perfekt den här dagen. Jag ringde till min blivande man och han satte sig i bilen och körde efter. Jag hämtade min Maid of Honor och körde till en butik som låg lätt tillgänglig från motorvägen och en minut senare kom M. Ett bevis på att han är den bästa man jag nånsin kan få. 

Efter det gick det bättre. Förutom att mitt hår inte var på sitt bästa humör. Men uppsättningen blev perfekt. Så som jag önskat mig. 

Sminket blev också helt perfekt! Min frisör hade också tipsat om en lokal florist som jag beställt blommor ifrån och det blev mer än perfekt! Precis som jag ville ha det! Passade helt perfekt! 

Som sagt var inte mitt hår på bästa humör så det tog lite tid hos frisören. Det hade jag räknat med men vi blev väl kanske 10 minuter sena därifrån och det gav alltså då 10 minuter kortare tid att byta om. Så det blev lite stressigt. Men det gick! Jag glömde bara bältet… Så kom vi då 5 minuter sent till vigseln. Men både M och jag hade bytt om hos hans föräldrar så vi åkte dit tillsammans. Så det började när vi kom, hehe. 

Vi hade alltså bestämt att viga oss med Human-Etisk förbund. Mest för att rådhuset inte var öppet den lördagen. Och vi hade valt en enkel juridisk ceremoni. Dels för att det var fördelaktigt ekonomiskt och dels för att jag helst ville till fotografen innan gästerna kom. Och det kändes rätt att när vi såg varandra på bröllopsdagen, var då vi skulle bli man och hustru. Så det blev en liten ceremoni med betoning på enkel och juridisk. Men fin. Jag fick dock black-out under vigselförrättarens tal då jag insåg att jag glömt bältet… Men hämtade mig in igen och allt blev som det skulle. 

Magnars best man hämtade bältet medan vi hälsade på alla på vår juridiska ceremoni. Så åkte vi till fotografen. Ser såååå mycket fram emot att se de bilderna! Vi tog i studio och utomhus på två platser innan vi åkte tillbaka till Magnars föräldrar och tog (bland annat) familjefoton med utsikt över havet. 

Där fick vi smak på allt väder: vind, sol, regn! Inte mycket lockar kvar i mitt hår efter det, men jag brydde mig inte. 

Så var det då dags för tidspunkten när gästerna skulle anlända. Vi ville ju gifta oss ute. Vi är utemänniskor. Absolut inte kyrk-människor. Men vi kan ju inte styra vädret. Och ja, det var allt väder den dagen. På fredagen hade vi varit till platsen vi egentligen ville gifta oss. Vid havet. Vi var alltså på Rennesøy där Magnar är uppväxt. Men allt regn i höst gjorde stigen ned väldigt hal, all vind gjorde det kallt och många löv hade blåst bort och det var liksom inte lika mysigt längre. Så vi flyttade ceremonin till Grendahuset där vi skulle ha middagen. Jag tror inte det hade funkat att ha ceremonin inne med alla gästerna (som den juridiska vigseln) så jag är glad att vädret var med oss just kl 16.00. Det var lite kallt, trots att jag hade fått vackraste boleron som min svägerska stickat. Men det var så fint att vi kunde ha ceremonin ute! Det blev en så perfekt ceremoni. En vän till Magnar förrättade, en annan vän sjöng den låt jag bestämt skulle ha och vi avslutade med en dikt som Magnars morfar skrivit och jag velat inkludera i ceremonin, när jag aldrig fick träffa honom, men det önskar jag av hela mitt hjärta att jag fått. Ceremonin var så OSS och jag grät, faktiskt dagens första tårar. Jag klarade att hålla mig under den juridiska ceremonin även om det var nära när pappa blev så rörd.

Så fick vi hälsa på alla innan vi tog en tur med bilen. När vi kom tillbaka så hade våra fäder organiserat en skidportal som blev så mycket bättre än jag kunde föreställa mig! 14 olika skidpar från garaget/vallaboden. 

Kvällen gick alldeles för fort! Jag kände inte att jag hade tid att prata med alla tillräckligt för det var så många fina människor som kommit för att fira oss! 

Jag hade försökt planera allt men det var lite för kort tid att planera så blev lite kaos med några saker. Men det värsta var att de inte levererade glutenfria förrätter. Helt kaos. Men vi gjorde det bästa utifrån situationen och resten av middagen blev väldigt bra! Allt var lika gott som jag tänkt mig. Men middagen tog hela kvällen och natten nästan, haha. Vi hade toast med lax och avocado till förrätt, viltgryta med potatismos till huvudrätt, brownies och multekrem (hjortrongrädde) till efterrätt och såklart bröllopstårta till slut. Så hade vi planerat ett chips-bord men det blev bara chips typ, haha. Middagen kantades av helt fantastiska tal. Jag kunde inte sluta gråta efter mammas tal och sen var det Magnars tur! Jag ångrade att jag hade sökt om paus hos vår toastmadame efter mammas tal, men det gick bra. Men jag gråter varje gång jag läser hans tal. Det var så fint, så oväntat fantastiskt. Jag hade prestationsångest att gå upp efter de två, men mitt tal var inte allt för dåligt ändå. Jag sa en sak när jag var hos frisören sist, som jag direkt kände: det här måste jag säga i mitt tal!

"Jag drömde alltid om att träffa den rätta, min livs kärlek, "The One" osv. Jag hade alltid en tanke om hur det skulle kännas. Men mina drömmar och tankar var inte ens i närheten av vad jag känner för dig. Den kärlek som finns mellan oss överträffar alla drömmar jag någonsin haft. Det jag känner när du ser på mig och när vi rör varandra, det är helt magiskt."

Det fortsatte med fantastiska tal av fantastiska människor. Några saker gick igen och det är ju härligt att vi är så samstämmiga. Ja, det är galet hur fina människor vi har runt oss. 

Jag hade en önskan till vår toastmadame: skoleken! Så kul!! Vi hade två fel: vem som kommer vinna (men hur vinner man ens?!) och vem som lagar godast mat (självklart jag!) men allt annat var vi överens om. Så det är klart godkänt. 

Jag fick också  önskan uppfylld att någon av våra vänner skulle ha någon "aktivitet". Världens bästa gymnasiekompisar där vänskapen fortfarande är lika stark som för mer än ett decennium sedan ordnade både samarbetsövning för pappa och Magnars far, och en övning där jag skulle gissa vem som var Magnar i blindo genom att känna på örsnibb och vad (!?). Jag hade fyra val, kunde sålla bort två ganska snabbt men av någon konstig anledning så trodde jag att Magnar hade mindre vader än vad han har (de ser väldigt tunna ut!) och gissade fel med min bror (som borde ha större vader än M!) Oavsett kul. 

Bröllopsvalsen blev så fin och det gick snabbt över i ett fantastiskt dansgolv som varade helt till vår taxi var på ingång 02.30. 

Det är helt galet hur fantastiska människor vi har runt oss. De är så härliga och gav oss en helt oförglömlig och magisk dag! Det var så sjukt bra stämning hela kvällen och våra vänner och familjer gick så otroligt bra ihop! 

Kommer verkligen aldrig glömma den dagen och önskar vi kunde uppleva den igen. 

Jag var vaken i 25 timmar och tyckte dagen var för kort!

Men jag har varit så sliten efteråt. Det var först igår onsdag som jag kände mig någorlunda normal. Sån enorm tur att jag har höstlov nu! Men lovet går för fort. Jag hoppas jag hinner med allt jag vill. Återhämtningen är nog bra åtminstone. 

TACK till ALLA som bidragit till att vår stora dag blev helt perfekt! Bättre än jag nånsin kunde drömma om! 

Nu ser jag fram emot att vara Anna Ravndal och leva med min man resten av livet. Han är världens bästa och jag har haft sån enorm tur att han blev min för alltid.