>Tacksamhet

När jag vek tvätt idag så kom jag på en massa saker som jag är tacksam över. Trots att livet ibland känns hårt och orättvist så finns det guldkorn i vardagen som gör det värt att levas.
Jag är en känslomänniska som kan känna både lycka och olycka och jag gör ofta stora grejer av det.

Idag ska vi göra en stor grej av allting jag är tacksam över just nu!

Först, jag är tacksam för mina grymma torkställningar, tack mor och farmor!
Min familj och släkt ♥
Jag är tacksam för alla äkta vänner som jag har. Alla som bryr sig och tycker om mig för den jag är. Alla som inte går bakom ryggen eller inte våga säga vad de tycker. Mina vänner ♥
Min underbara fina pojke. Som jag bara vill krama 24 timmar varje dag, alla dagar. H ♥
Jag är tacksam över att jag har vilodag imorgon.
Det är så skönt att kunna vara ensam i en tyst lägenhet som är min fristad.
Jag tycker om att ta hand om mig själv med typ egen mat och sånt jag bara kan plocka ut och stoppa i mun.
Min sjukt sköna säng som jag ska breda ut mig i hela natten, njuta men också sakna sällskap.

BTW - om ni nu ska använda tvättpåse, kom ihåg att stänga den!!! (klant-anna)

>Tungt, tyngre, tyngst

Har inte skrivit så mycket om träning sista veckan... Rubriken talar om varför. Det går tungt! Inte så jävla skönt, faktiskt. När musklerna skriker att jag borde sluta, när mjölksyran ger en tårar i ögonen... Det finns ett visst mått av skön smärta, men den gränsen sprängde jag för länge sen.
Min kropp beter sig inte som jag är van vid. Den har varit konstig ända sen körtelfebern. Det är inte skönt, jag gillar det inte. Benen ger ögonen tårar. Det har inte hänt ofta innan. Nu händer det på alla A2- och A3-pass. Och för att inte tala om tävlingar!
Jag har tappat förmågan att syresätta mina muskler! Direkt de behöver mer än normalt med syre, så säger lungorna nej och luftröret blir sugrörsstorlek.
Trots detta så längtar jag till vintern när jag ska spränga ännu fler smärtgränser och musklerna ska skrika efter ännu mer syre och tårarna ska vara ännu närmare!
79 dagar till Piteå.

Annars så upptäckte jag under långpasset idag att det är en väldigt fin höst detta år! Jag ville ha min kamera där halvvägs upp på Hovfjället och fota. Men träden där påminde mig om några gamla foton  jag har, så jag bjuder på dem :)

obs! tagna med mobilkamera

>Skolkort

Två dagar med skolkort. Tre gruppfoton och ett individuellt. (Bra att jag kommer ihåg att beställa hem IDAG så jag förhoppningsvis får dem inom en snar framtid!)
Tre foton i skolkatalogen. På mig. Och jag ser inte normal ut på ett enda av dem. Underbart!

Men jag har kommit fram till att
det gör fan INGENTING!
För nu går jag i trean, jag är nästan äldst och jag har inget behov av att någon tycker att jag är gööörsnygg!
Jag är bara mig själv och om du inte gillar det kan du dra nåt gammalt över dig!

På tal om det sista också...
Så har jag tänkt på mig själv. (När jag inte kunde somna en kväll) Jag har tänkt på hur andra ser på mig. (Det gör jag iofs väldigt ofta) Men den här gången kom jag fram till något viktigt:
Jag är bara mig själv!
Jag älskar träning, träning är mitt liv
Jag tycker om att bara vara själv i min lägenhet
Jag går i stort sett osminkad varje dag
Jag kan ha på mig myskläder i skolan (Även illaluktande träningskläder)
Jag säger vad jag tycker
Jag kan vara galen, spontan och högljudd (=dryg)
Jag lägger ner tid på skolan

Allt sånt där som gör att man är klassad som "nördig" och "mobbad".

Men det är jag!
Och jag har äkta vänner som tycker om mig trots att jag är "nördig" och "mobbad".
Om inte du gör det - ditt problem. I don't care!

På tal om skolkort? Ja, kanske!