Ser framåt

Det blir ingen stafett imorgon. Anna och Emma är inte tillräckligt friska för att köra. Blir istället ett långpass klassiskt innan vi packar in oss i minibussen och drar till München, där vi spenderar natten innan vi flyger hem på lördag morgon. 
 
Jag är fortfarande besviken på mig själv efter gårdagen. Men det blir bättre och bättre. Nu ser jag framåt! 
 
Nästa tävling är JSM i Dala-Järna nästa helg. Distans och masstart ska jag köra. Förra året på JSM-masstarten sköt jag fyra nollor och tog guld. Något liknande skulle sitta fint i år också! Kommer krävas mycket jobb med det mentala under veckan för att lägga JVM bakom mig och hitta motivation till att genomföra resten av säsongen på ett bra sätt. Framförallt den här veckan kommer vara jobbig. Men jag har tränat i sommar på att ladda om och jag vet hur jag ska tänka. Så jag hoppas det kommer gå bra. Förra året klarade jag inte av att ladda om efter JVM. Därför har jag jobbat med det och nu är det upp till bevis! Hur stark är jag i huvudet? Med tanke på hur revansch-sugen jag är så tror jag inte det blir några problem att ladda om.
 
Idag körde jag ett kort klassiskt pass i Obertilliach, det var soligt och varmt och hur fint som helst!

Lite distans

Känns som jag har fått lite distans till gårdagens besvikelse. Min hjärna började tänka positivt även fast jag kände mig helt tom inombords. Jag tog en lång promenad på eftermiddagen och efter det kändes allting mycket lättare. En väldigt trevlig middag med det här fantastiska laget senare så hade jag ett leende på läpparna. Och att mitt lag sedan vann 3 raka i "soffan", den officiella JVM-leken, var bara pricken över i:et. 
 
Det jag konstaterade under min promenad igår var först och främst vilken suverän åkform jag har varit i. Det är så skönt att jag äntligen fått ha en riktig formtopp igen! Det är tre år sen senast, så det var verkligen på tiden! På sprinten blev jag inte ens stum, på jakten kunde jag åka hur fort som helst och på distansen åkte jag bra trots att det kändes dåligt. Och det är det hela min säsong har gått ut på - att vara i åkform på JVM! Det är något jag lyckades med! Jag har sällan varit i så bra skjutform heller, de gånger jag varit i bättre skjutform går att räkna på ena handen. Men mitt val att satsa på att bli i åkform gjorde också att jag valde bort att tävla. Jag tror att det är därför som jag inte har lyckats med skyttet på tävlingarna, jag har tävlat för lite i år. För det är sån enorm skillnad att skjuta på träning och skjuta på tävling. Jag tror att det är därför. Och jag har ingen annan än mig själv att skylla. Jag valde att vara hemma och träna istället för att tävla. Det gjorde att jag blev i mitt livs åkform men att jag fick några onödiga bommar istället. Det är bara att konstatera. Och acceptera. 
 
Den andra saken jag konstaterade igår var att vad spelar ett JVM för roll egentligen? Det är ingen som minns en sjätteplats på JVM. Det är knappt så att någon minns en JVM-medalj. Jag har en topp-10-placering från ett JVM-lopp, det är bra och det räcker! Även fast jag ville så mycket mer. Även fast jag faktiskt hade kapacitet till så mycket mer, om jag hade haft en bra dag. Men jag lyckades inte tajma in en perfekt dag till det här mästerskapet. Som tur är så är det här inte slutet. Det kanske är slutet på min internationella karriär som junior, men det betyder också att det är början på min internationella karriär som senior! Så nu är det stora VM som jag måste satsa mot. För tar man medalj på ett senior-VM, det minns folk! 
 
Jag ska göra mitt yttersta för att inte vara långvarit besviken över det här. Jag får minnas den underbara känslan jag hade på sprinten, när jag var så lycklig över att ha varit 22:a på ett sprintlopp trots två bom! Jag får minnas hur jag rundade halva fältet uppför långbacken på jakten efter fyra varv i straffrundan. Jag får minnas hur jag spurtade ifrån tyskan i sista backen på jakten. 
 
Och som det ser ut nu så har vi stafettlag imorgon! Så då har jag faktiskt en start kvar i JVM. Därför är det ännu viktigare att släppa gårdagen och ladda om inför stafetten! Då får jag en sista chans att göra ett 100%-igt lopp!

Kant ut-VM

Varning för att inlägget kan vara väldigt ostrukturerat. Behöver bara få ut mig allt som snurrar i huvudet. 
 
Dagens tävling var en otroligt stor besvikelse. Kroppen ville inte alls samarbeta. Jag var trött redan på första varvet och mjölksyran spred sig från låren till armarna genom loppet. Hade inte alls samma tryck som tidigare lopp. Tröttheten i spåret smittade av sig på skyttet. 5 bom på en distans är fett jävla IG! Liggskyttet stämde bra idag, bommade första och träffade sedan nio skott. Men stående skyttet, som varit så bra genom mästerskapet, var inte alls bra. Jag halkade på mattan, hade inte rätt rytm och inte helt fullt fokus. Långsamt sköt jag också. Skyttet var långt ifrån bra idag alltså. Det hjälper inte att jag hade tre kant ut. Det hjälper inte att jag hade varit 6:a om kantarna gått in istället. Jag kan bara konstatera att med dagens 30:e plats blev distansen min sämsta tävling i detta mästerskap, helt tvärt om mot vad jag hade trott innan.
 
Ska jag sammanfatta mitt mästerskap så måste jag börja med min skidåkning. Som varit helt fantastisk! 27:e åktid på sprinten, 25:e åktid på jakten och 25:e åktid på distansen. Det kan jag inte vara annat än nöjd med! Det är ett rejält kliv framåt. Och den form jag hade på sprinten och jakten är nog den bästa form jag nånsin haft. Att jag ändå håller ihop så pass bra idag, trots att jag känner mig trött och seg, och landar på 25:e tid även idag, det säger ganska mycket om hur mycket jag höjt min lägstanivå. 
 
Skyttet under mästerskapet har inte alls varit bra. Godkänt på sprinten, men inte mer. Jag vet att jag kan så himla mycket bättre!! Men det har varit lite så hela vintern, jag har inte särskilt höga skjutprocent i år. Så jag skulle väl inte ha förväntat mig så himla mycket bättre under mästerskapet. Det är såhär dåligt jag skjuter just nu, det är bara att acceptera. 
 
Mitt JVM speglar hela min säsong, jag åker riktigt bra men jag får inte till det i skyttet. Jag skjuter extremt bra på träning men jag lyckas inte på tävling. Vad det beror vet jag inte i dagsläget, det kanske har att göra med att jag åker fortare. Eller så är det nåt annat. 
 
Men jag måste ändå säga att det varit ett jävla kant ut-VM för min del. Idag är jag tre kant ut från en blombukett. I söndags var jag fyra kant ut från en placering runt 15. Jag trodde att mina kant ut skulle jämna ut sig och bli några kant in, men tydligen inte. Jag förtjänade inte det under det här mästerskapet. Kanske kommer jag få några kant in senare, eller inte. 
 
Jag har gjort ett stabilt JVM men jag ville ha en topp! Jag vill inte ha tre lopp som är till 80% bra. Jag vill ha ett lopp som är 100% bra!!! 22:a, 27:a och 30:e är inte dåliga resultat, men jag vet att jag kan såå mycket bättre! Det är extremt frustrerande när man inte kommer upp i sin kapacitet. Åkmässigt har jag gjort det, men inte skyttemässigt. Jag har bara mig själv att skylla och jag grämer mig enormt. Är så jäkla besviken på mig själv. 
 
Det positiva är att jag verkar ha blivit en mer allsidig skidskytt. Jag har min bästa placering i sprint, som jag tidigare inte alls har lyckats på. Jag som är en bättre skytt än skidåkare, har under det här mästerskapet varit bättre skidåkare än skytt. 
 
Nu är jag så jävla revansch-sugen så ni kan inte ana! Frågan är bara, när fan ska jag ta revansch?