Summering

Idag summerar jag både vecka 39 och hela september. Har ingen lust över huvud taget att gå in på det sistnämnda, så struntar helt enkelt i det. Nöjd är jag över att med två vilodagar denna vecka ändå fått ihop 20 timmar. Och att skyttet troligtvis fallit på plats.
 
Imorse blåste det faktiskt ännu mer än igår. Alltså, de stormvindar som kom på min näst sista ståskjutning, det kan ha varit det värsta jag varit med om. En vindpust tog tag i geväret när jag skulle byta magasin och jag höll på att tappa det (det höll på att blåsa ur händerna på mig)! Sen for pipan mellan bana 17 och bana 15. En ganska lång stund senare satte jag geväret på ryggen och fick höra "4 av 5 är bra i de här vindarna" från någon som jag misstänker är landslagets vapentekniker, de är i alla fall här och testar tävlingsammo och blåser igenom systemen, bokstavligt talat. Jag svarade att "ja, men jag väntade ju in vinden. Och det skulle ha varit 5 av 5, men det var en låg kant ut". Så sant som det var sagt, hade jag skjutit det skottet kant högt, så hade det varit träff. Så nära var det. Men var nöjd med 80% i stå idag och väldigt nöjd med 90% i ligg. Bommade ett första och ett sistaskott bara. Känslan är att saker och ting faller på plats skyttemässigt nu. 
 
Träningsmässigt så blev det ett stakpass med impulser och styrka på förmiddagen och ett långt löppass på eftermiddagen idag. 
 
Och nu känner jag verkligen att jag är färdig med barmarksträningen i Trondheim. För ungefär en vecka sedan kände jag att jag aldrig skulle hinna med att göra allt jag ville göra innan barmarkssäsongen i Trondheim var slut. Efter att ha kört Spongdalsrundan Heimdalshållet, sprungit runt Skjellbreia och idag sprungit Nilsbyen-Haukvannet-Lian-Våddanbekken, så känner jag att jag är ganska färdig med barmarkssäsongen i Trondheim. Det har inte blivit lika många legendariska pass som ifjol, men har ju varit här lite kortare också. Och kommer byta barmark mot snö mycket tidigare i år än någonsin tidigare. Är fortsatt lite sugen på Vassfjellet, om mina lår är sugna på det... Och väldigt sugen på Elgsethytta. Men har ju typ sex dagar på mig. 
 
Okej. Paus för reaktion.
 
Jag har bara 12 dagar barmarksträning kvar. (Plus eventuellt några träningspass på min vilovecka.) Sex av dem kommer att spenderas på Mallorca.
 
Ja, herregud, jag åker till Mallorca på onsdag. Hinner inte med. Tänkte det för ett par timmar sedan "om en vecka så är jag på Mallorca". Ofattbart. 
 
Ja, jo, det är väl dags att boka mina planerade snöläger nu bara. För annars blir det bra många fler barmarksdagar.

Happy ending

I natt sändes ett dubbelavsnitt av Grey's Anatomy i USA. Säsong 14 (!) startade med dunder och brak och jag var inte sen att se de två första avsnitten. 

Om de senaste säsongerna varit något av en besvikelse så var det här belöningen för att man fortsatt kolla.

Jag vet inte varför, men jag fick känslan av att det här är sista säsongen. Kändes lite som sista rycket, slutspurten, innan mållinjen. Inte fakta-kollat det, men det hade känts bra. För det ser ut som att den här säsongen kan bjuda på saker jag har väntat på. 

Man får liksom en relation till karaktärerna, man får sina favoriter, man bryr sig om dem, känner det de känner, känner vad jag vill att de ska känna. Och hoppas att det ska bli så som jag vill att det ska bli. Hatar när en tv-serie inte slutar som jag vill, typ som The Good Wife, där allting blev precis tvärt emot vad jag hoppades på. 

Nya Grey's-avsnitt var verkligen vad jag behövde just nu. Rättelse: de här två nya, otroligt bra, Grey's-avsnitten var precis vad jag behövde just nu. Det var längesen jag skrattade och grät så mycket till två påföljande tv-serie-avsnitt. Gamla Grey's är tillbaka! Jag älskar det!

Jag har sett alla avsnitt av Grey's, började lite senare än de flesta och sträck-kollade, tror jag kom ikapp på säsong 8. Typ, 6 år sen, 2011. Kan stämma, för det var när jag bodde i Aspen. Sen dess har jag följt slaviskt, varje onsdag tills jag inte orkade vänta på svensk tv och istället började se på nätet på fredagar (dagen efter det sänds i USA). Älskade att dra ett Grey's-avsnitt i min underbara soffa i lägenheten i Östersund efter en avklarad tenta. DET var fredagsmys.

Utan att spoila något så kände jag verkligen att den här säsongen verkligen kommer falla mig i smaken. Det känns som att det kan gå i helt den riktning som jag önskar. Och så får det gärna sluta. Inte för att jag vill att Grey's ska ta slut men...jag skulle verkligen behöva ett "Grey's happy ending" just nu. Egentligen skulle jag behöva ett "AW's happy ending" men med tanke på att jag planerar att leva i många, många år till, så är mitt "ending" rätt avlägset. Men skulle i och för sig inte tacka nej till "happy"...

Spännande pass

HK på programmet idag. Hardkomb. Ett intervallpass med skytte, på ren svenska. Ett spännande pass på många sätt. Planen var 6x6min plus max spurtvarv. 4 serier uppvärmning, 6 intervallserier och 4 serier nedvärmning. Och så hade jag med mig min nya laktatmätare! Åkte samma bana som teamet körde race på i söndags och eftersom jag fick analysen från racet kändes det intressant att jämföra mina tider mot deras. Jag körde även den banan på flera intervallpass ifjol så ville jämföra mot de tiderna också. 


Var lite seg på uppvärmningen och slarvade lite i skyttet. Blåste även en hel del. 1112 sköt jag. Kändes bra i början på första intervallen och kändes som jag åkte fortare än jag nånsin gjort på Saupstad. Typ i alla fall. Den känslan höll däremot inte i sig... Och fortsatte slarva på skjutvallen. Det största slarvet var helt klart när det slutade blåsa och jag höll åt fel håll. Jag har nästan slutat skruva efter inskjutning, håller nästan alltid. Och idag lyckades jag hålla åt fel håll. Smart, Wikström. Efter det var det enormt skönt att sätta en nolla i fjärde ligg. 3011 på de fyra första intervallerna. Blåste sen ganska mycket på de två sista intervallserierna och sköt 22. Bra känsla genom hela passet i alla fall. Kasserade in mina kant in på nedvärmningen med 19 träff, borde ha varit 20 men pipan var väldigt mycket snabbare till första pricken än fingret var på avtryckaren så det skottet var nog en kant in...på tavlan. Kunde lika gärna ha bommat hela tavlan liksom. Så grov bom. 

Trots att kroppen kändes tyngre och tyngre så höll jag jämna tider. Mellan 6:18 och 6:26 på de 6 första varven. Fattade ingenting när spurtvarvs-Anna drog 5:52 på sista intervallen. Vart kom den farten ifrån?! Kändes inte alls 26 sekunder snabbare än det näst snabbaste varvet. 

Jämfört mot mig själv så är det faktiskt det snabbaste jag åkt på Saupstad, åtminstone runt 2km-slingan. Men 6x6min på Saupstad var inte alls lika frekvent återkommande i min träningsdagbok som jag trodde, fick leta väldigt länge innan jag hittade det senaste passet, 13 augusti 2016. Verkar som jag bara kört det passet en gång innan det också. I alla fall, första gången jag körde det passet låg jag på tider runt 7 minuter, men då var jag sliten. Senast jag körde där hade jag ungefär samma tider som idag, men då körde jag utan gevär. Det passet tror jag även kändes bättre än idag. Så det verkar som att jag gått framåt i år igen. Coolt. Dock inte lika mycket som J, som drog fem av de sex varven under sex minuter runt banan, mitt spurtvarv kvalade in som tredje snabbaste varvet. Skönt att se att jag hänger med (åker ifrån) brudarna som knust mig för inte så längre sen (framförallt på skate-testet uppför). Jag är långt ifrån nöjd med det jag gjorde idag men får många sköna besked som verkligen är efterlängtade efter min tunga sommar. 

Ja, och det där med att ta laktat på sig själv. Det är kul, jag är rätt bra på att ta laktat. Men det är väldigt svårt att ta laktat på sig själv på ett intervallpass när det blåser så mycket som det gjorde idag. Vet inte om jag behöver ta värdena med en nypa salt, men hade väldigt lågt laktat idag. (Nej, G, du behöver inte vara orolig att jag tränar med för högt laktat, det försökte jag tala om för dig, men nu har jag det svart på vitt!) 2,8 efter andra intervallen och 2,7 efter femte. (Egentligen efter skyttet efter intervallen...) Och 6,4 efter spurtvarvet. Jag borde ju egentligen, som PT, vara bra på att analysera laktat. Men det är svårt att vara objektiv. Men som sagt, mitt problem är verkligen inte att jag tränar med för högt laktat. Men kanske ska ta lite fler än fem prover innan jag drar några större slutsatser.