Impulser - i flertal

På förmiddagen idag körde jag ett impuls-pass. Har hört om andra som kört extrema impulspass, med uppemot 40 impulser på ett pass. Jag är sån som fattar intresse för vissa saker jag hör om och vill prova. Efter jag provat så utvärderar jag och ser om det är något jag tror på och vill fortsätta med. Jag har ett standard-impuls-pass, som jag körde för första gången med Team Statkraft Trondheim i juli förra året och som blev en favorit. Fyra impulser i tre block, på tre olika växlar och med skjutning efter varje impuls, 10 min aktiv vila mellan blocken. Så oftast kör jag 12 impulser på mina impulspass. Fast jag kallar det för hurtighet, vilket var namnet på den økten med TST. 
 
Eftersom jag varit (är) lite sliten så kände jag att 40 impulser kanske skulle bli lite extremt, så valde att köra tills jag inte längre kände mig explosiv. Passet idag kändes verkligen över förväntan, lite segt i början, men det kan också ha berott på mina hjul. Riktigt besviken på dem faktiskt, har alltid haft jättebra och lagom lätta hjul på mina Start-rullisar, men förra året gav de hjulen upp. Trodde jag köpte likadana hjul men dessa går TUNGT. Skitdrygt!! Men de är fortfarande grymma på blöt asfalt, vilket ÖSK bjöd på idag. 
 
Kände mig explosiv och snabb på impulserna. Hade en dipp på impuls nr 11 och trodde inte det skulle bli så mycket mer än 12 idag. Men det var en kortvarig dipp och t.ex. impuls nr 16 kändes riktigt bra! Men sakta men säkert så började jag känna att snart skulle jag inte klara mer. Impulserna landade ofta på 8 sekunder, som jag anser som minimum, benen kändes stumma på impulser uppför och jag hoppade inte lika lätt på trean längre. Avslutade med två impulser på fyran och landade på 22 impulser idag. De låg på mellan 7-13 sekunder ca. Känns ändå väldigt bra att jag kan vara så explosiv som jag var idag med tanke på hur sliten jag är just nu. Det ger hopp om att jag ska kunna genomföra typ 40 bra impulser senare i sommar/höst. Får se hur jag kör framöver, om det blir vanliga impulspass, om jag sätter upp ett mål om 30 eller 40 impulser på ett pass eller om jag gör som idag, kör så länge jag orkar. Vi får se. Anpassar efter form och humör. Eller nåt.
 
Kul pass i alla fall! Impulser var ett av de inslag jag tog till mig från G under vårt första träningssamtal och även om det kanske inte var den viktigaste delen i mina framgångar under förra säsongen så spelade det säkert in. Och eftersom det även är så himla roligt så vill jag väldigt gärna fortsätta med det inslaget i min träning. Det är dessutom superbra skytteträning när jag kommer börja med komb. Man får en speciell puls när man kör impulser och den pulsen är bra att träna på att skjuta med!

Tre pokaler

Tycker att träningen känns lite bättre. I morse körde jag ett långpass och första kvarten var lika seg som igår, sen tyckte jag det kändes bättre och kändes som jag hade bra fart i stakningen runt Brunflo, även när det blev motvind trummade jag på. Inte samma energi timme efter timme som på Mallorca, men när är träningen någonsin som på Mallorca? Tog nästan tre timmar runt idag, skyller på motvinden på Annersia... Men tiden gick ändå fort så det var skönt. Pulsklockan gav mig dessutom tre pokaler, längsta sträcka, högsta kaloriförbrukning och högsta snitthastighet. Trodde den skämtade eftersom den återställdes igår, men enligt Flow var det verkligen den högsta snitthastigheten. Detta är sen i slutet på vintern någon gång, när jag uppdaterade mjukvaran i klockan, då återställdes alla "rekord". Tror jag var uppe på 15km/h i snitt på klassiskt förra hösten, inte riktigt där än. Men ändå ett klart steg i rätt riktning. Känner mig fortfarande lite halvsliten, sådär att pulsen inte riktigt orkar slå lika fort som den borde, men inte så sliten att jag inte får upp pulsen i I1 när det är lätt stakning. Så nu känner jag att jag ser fram emot morgondagens impulspass. Känner att det är många pass jag ser fram emot...vill köra alla Östersunds guldpass innan jag flyttar. Men tror tyvärr inte att jag hinner det. Nu kan jag bocka av Brunfloviken på rullskidor i alla fall. 

Sliten

Puh, jag är sliten alltså! Kändes inte riktigt så i slutet av lägret och på väg hem. Kanske är något med luften i Östersund? Eller bara att det tar mer på krafterna här? 
 
Som sagt så brukar jag ju bli seg i benen av att vila och kör därför numera alltid stakpass först om jag vilat mer än en dag. Ganska skönt med stakpass även efter bara en vilodag, men inget måste. Stakning och styrka imorse med andra ord. Gick riktigt segt! Kom igång hyfsat lagom tills jag skulle vända och möttes av enorm motvind. Var inte glad i livet just då. Vet inte om jag kan säga att styrkan gick bra heller, nej, det gjorde den inte, men kunde i alla fall konstatera att jag behöver addera ett gummiband i gummibandsövningen. Styrkan där är bra nu, har dock inte uthålligheten. Tappade det fort i april. Men skönt att känna sig stark i alla fall, sådär att fötterna slår i golvet hela tiden, sjukt drygt, därför - upp ett gummiband!
 
Var väldigt nära att stryka eftermiddagspasset då det kändes så dåligt imorse men ger kroppen ytterligare en chans idag. Kan ju vara vilodagsseghet och inte att jag är sliten. Kan vara... Har bara ett pass planerat och brukar respondera bra även på halva vilodagar. Så kanske vilar på förmiddagen imorgon. Vi får se. 

Östersund

Befinner mig sedan snart ett dygn tillbaka i Östersund, som för en gångs skull bjudit på fint väder! Fram tills nyss då, när det började regna. Har som vanligt blåst, men skjutvallen är avstängd så har inte påverkats nämnvärt av det. Men varmt har det varit! Så härligt. 
 
Jag har haft vilodag både igår (resdag) och idag och jag tror det varit väldigt välbehövligt. Cyklade från stan och hem och straffades med enormt stumma ben. Ja jo, det känns att man varit på läger! Igår kände jag inte av det och var sjukt taggad på träning!! Idag...not so much. Men planen är att köra på med träning den här veckan och sedan ha vilovecka nästa vecka. Ta så många vilodagar jag behöver typ. 
 
Har gjort den periodiseringen i år, sista veckan i varje månad har jag ingen träning planerad. Detta efter en upplevelse i vintras när jag insåg att mitt normaltillstånd är att vilja träna två pass om dagen och när jag inte vill det så behöver jag vila. Så därför tar jag en vecka i månaden när jag tränar det jag känner för. Om jag är pigg så kommer jag vilja träna och om jag är trött/sliten så kommer jag vilja vila. Jag känner min kropp såpass bra nu att jag kan tillåta mig själv att ha såna veckor. Jag tror det kommer funka mycket bättre för mig än bestämda vilohelger eller en lugn vecka på exakt 12 timmar. Det är otroligt svårt att släppa timräknandet...som nu, så har jag tränat 68 timmar i maj och planen ligger på 85. Då vill jag ju planera 17 timmar träning fram till 31 maj. Men samtidigt så vet jag att jag troligtvis kommer behöva nästa vecka till att känna efter om jag behöver en, två eller tre vilodagar. Så jag kan ändå inte planera längre än till på söndag. Får försöka övertyga mig själv om att det i vinter inte spelar någon roll om det blev 82 eller 88 timmar i maj utan att det är helheten som avgör.
 
Idag har jag verkligen haft en typisk vilodag. Nästan i alla fall. Blev tyvärr inte våfflor med brunost till frukost (var sjuuuukt sugen på det) då jag hade tid på sjukhuset kl 08.30. Men det var gott med gröt med äppelmos också. Hade inte saknat gröten så fruktansvärt på Mallorca, men det är ju favoritfrukosten alltså. Vilodagsfrukostar kanske är godare, men det är lyx som man bara unnar sig då och då. Idag har jag pluggat, uträttat ärenden, tvättat och lite andra såna småsaker. Väldigt nöjd med vad jag åstadkommit. Har dock inte flyttpackat något, har lite ångest för det då jag minns att det tog mycket längre tid än jag trodde förra året. Men är ganska säker på att jag kommer hinna om jag packar i helgen och nästa vecka.
 
Det är faktiskt bara nio dagar kvar tills jag flyttar. Helt sjukt. 

Mallis 2017

Igår kunde jag summera min första 30h-vecka. 31:20h fysisk träning plus två korta styrkepass. Med marginal nytt rekord. Typiskt Mallis med andra ord. 


Lägrets sista pass var ett crosspass i morse. Jag startade först då jag kände att jag ville ha en lugn start uppför första backen (vi stakade). Men de andra tjejerna kom aldrig ikapp, åkte lite fram och tillbaka innan första korset men de kom som aldrig. Insåg att de nog börjat med att skarva så jag åkte vidare själv. Såhär i efterhand var det nog bra att jag fick köra det här passet själv, för det gick riktigt tungt så hade nog inte orkat slita mig med i de andras tempo. Hittade efter många om och men dit jag skulle (drog bl.a. en sightseeing i Pollenca centrum, över kullerstenarna på torget och i gränderna i gamla stan...) Bytte om till löpning och lunkade iväg på stela ben. Var en otroligt fin vandringsled vi sprang efter, upp till toppen av Lluc. Tack vare att jag åkt en lite kortare staktur så kunde jag även skarva på toppen och fick en extra fantastisk fin stig! Klockan stannade vid bilen dessutom på 4:00:29, ett mer perfekt crosspass tror jag inte jag varit med om! (Planen var alltså fyra timmar.) 

Trots att kroppen inte varit på topp detta läger så har träningen rullat på väldigt fint. Drygt 36 timmar har jag inkasserat och det har varit 36 riktigt värdefulla träningstimmar. 

Min kropp har antagit en aningen brunare nyans också. Jag är ju med mina rödhåriga gener väldigt blek i hyn så brun kanske är att ta i, måste alltid smörja mig och har i år tyckt att det varit så jobbigt att jag spenderat eftermiddagarna inomhus. Så mest sport-bh- och cykel-bränna har det blivit. Inte bränt mig så farligt mycket, tack och lov. Förutom andra dagens rejäla miss, när jag hade pulsklockan på mig när jag smörjde in mig och sedan satte den på styret... Kan säga att "pulsklocksbränna" fick en helt annan innebörd... Det är bland de värsta brännorna jag varit med om! Efter tre dagar med en illröd nyans, började jag få små brännblåsor på cykelturen den fjärde dagen. De försvann som tur var när jag kom in. Sen började jag flagna den femte dagen. Så nu är jag vit igen. Ungefär normal pulsklocksbränna alltså. 

Har verkligen uppnått det jag önskat med det här lägret. Jag har kommit igång med träningen ordentligt, jag är övertygad om att träningen kommer kännas lätt nu när jag kommer hem. Efter en vecka på Mallis så känner man knappt av att man är ute på 2h-pass. Även om jag ställer in mig på ordentligt Östersundsväder. Och jag har haft härligt umgänge med härliga människor. 

Flyger hem till Sverige som en bättre skidskytt och en lyckligare människa!


Tröskel

Det är nu ynka två pass kvar på lägret här. Tiden har gått så fruktansvärt fort. Jag känner mig inte redo att åka hem. Så får bara njuta av sista dagarna här för på tisdag sitter jag ju på flyget hem oavsett om jag är redo eller inte. 


Idag körde vi veckans andra intervallpass. Även denna gång upp till Lluc, fast från andra hållet. Vi körde så mycket som möjligt i ett svep, för mig blev det 36+34 minuter. Minns inte hur lång vilan blev, men det var transporten ned i alla fall. Tyckte det gick helt okej. Varken bra eller dåligt liksom. Det gick verkligen i perioder. Hade några riktigt dåliga perioder där jag verkligen fick bita ihop för att hålla mig i rätt pulszon och andra perioder där jag kände mig superstark. Både de bra och de dåliga perioderna var korta och mestadels var det bara att mata i ett lagom tempo. Hade snittpuls på precis mitt i I3-zonen på båda intervallerna och fick till en hyfsad spurt från macken tills klockan passerade 34 minuter där jag ökade farten lite hela tiden. Kanske inte den mest explosiva spurt jag gjort, de sista 15 sekunderna, men tvingade cyklisten som försökte fotografera mig att öka sin fart i alla fall... Folk blir tydligen superimponerade över att man åker rullskidor uppför backarna här. Förstår inte riktigt det, men det är väl för att jag är skidåkare liksom. 


Kobran

Idag var det alltså dags för den traditionsenliga turen till Sa Calobra. Det blev min tredje tur dit. Kroppen kändes trots allt bra. Klart att det känns att man har 23 timmar i benen men annars kändes det bra. Med vackra vyer och trevligt sällskap går tiden sinnessjukt fort. Dessutom cyklade jag snabbare än jag nånsin gjort den här turen. 


Såhär i efterhand har jag svårt att se att jag avverkat 11 mil på knappt 5,5 timme idag. Känns som jag nyss klev upp ur sängen typ. 

Men idag blev min tid knappt 5,5 timme, en bra tid om jag får säga det själv. Aldrig åkt raka vägen dit och hem (som idag) men är ganska säker på att jag även satte högsta snitthastigheten på denna tur. Om jag minns tiderna från förra året rätt. Då hade vi 6h planerade så vi skarvade. Idag blev det plustid igen!

Ligger nu på nästan 28 timmar träning den här veckan. Mitt veckorekord på 26:47 flög all världens väg idag och hur stort det rekordet blir avgörs imorgon. Jag har 3,5 timme planerat men det lär väl bli plustid... Kommer alltså spränga 30h-gränsen. Det trodde jag inte innan jag åkte ner. Hade faktiskt inte tänkt så långt. Att jag faktiskt skulle kunna spränga 30h-gränsen. Nej, jag kände mig nöjd med nytt rekord. Tänkte mig en 28 timmar ca. Kanske ska vila imorgon? Hehe. Nej, imorgon ska jag ta mig an Selva-Lluc för första gången sen 2014. Allra första gången på rullskidor. Blir spännande. Och förhoppningsvis lite roligt också. 


Vilodag

Detta är faktiskt min första vilodag någonsin på Mallorca. Första året var jag bara här 5 dagar, andra året tränade vi 8 dagar i sträck och förra året tränade jag 7 dagar i sträck. 


Lite speciellt ändå. Har blivit lite rastlös. Att ligga på stranden en hel dag är inte riktigt min grej. Med en bra bok och hög solskyddsfaktor, jovisst. Men det var inte riktigt statusen idag. Dessutom lite molnigt och blåsigt. Skönt emellanåt, men inte i längden. Gjorde mig egentligen ingenting. Skönt att ha en anledning att gå hem typ. 

Det jag har gjort idag är då att äta och ligga på rygg. Inte så mycket mer. Jo, har köpt nya solbrillor. Blev supernöjd!! Och så har jag handlat vatten och stretchat. Annars bara legat på rygg och käkat diverse goda saker. 

Det där med stretchingen tänkte jag återkomma till. Jag stretchar ju i stort sett alltid en gång om dagen. Vanligtvis efter första passet, om jag inte har löpning på eftermiddagen. Då stretchar jag antingen två korta pass (ett efter varje träningspass) eller bara på eftermiddagen. Brukar ha svårt att stretcha efter att jag cyklat, blir så stel i ryggen att typ höftböjaren blir halvt omöjlig. Så då brukar jag fuska. Men jag vet ju att jag inte mår bra när jag fuskar med stretching. Jag vet inte om det var det som var problemet när jag i början av detta läger var så trött/stum. Men det blev i alla fall bättre när jag började stretcha regelbundet. I det här fallet var det egentligen inte slarv. Utan jag stretchade som vanligt efter första passet här. Sen var det ju löpning på eftermiddagen så då skulle jag också stretcha. Men så sprang jag ju fel och var ute en timme längre än planerat så då skippade jag stretching och drog direkt till middagen. Andra dagen var det 6,5 timme cykel och då var det inte tal om att stretcha. Sen var det kört. Ryggen fuckade ihop, benen likaså. Sen dess har jag stretchat efter alla pass, även idag på vilodagen, och sen igår eftermiddag (dvs. tre stretchade senare) så känns kroppen back to normal. Benen i alla fall. Ryggen är inte helt normal än. Kan inte med säkerhet säga att det är tack vare stretchingen men nog mår jag bättre av att stretcha i alla fall! 


Bra liv

Kroppen mår fortfarande inte jättebra men kan i alla fall konstatera att huvudet mår prima. Har fått jobba mycket mentalt för att få ihop träningen den här veckan men känner också att jag mår mycket bättre nu än när jag kom ner hit. Då var det mycket stress i kroppen som i kombination med små saker gjorde att livet kändes som en rejäl uppförsbacke med serpentinsvängar. Typ som den backe vi besteg på dagens intervallpass. 


4x15 minuter skulle avklaras. Jag kände spontant att det skulle vara chill att köra I3 men tji fick jag. Fick kriga hela första intervallen för att hålla mig i rätt pulszon, plus att jag fick kämpa mot benen som hela tiden ville göra något annat än att ta sig upp för den backen. Känslan på första intervallen var verkligen bedrövlig, jag ville sluta efter 30 sekunder. Orkade knappt åka trean ens på de flackare partierna. Var helt slut i hela kroppen! Andra intervallen var något bättre men knappt. Efter två intervaller fick vi skjuts ner och då vände det för mig! Tredje intervallen gick faktiskt bra! Hade bra tryck på trean och fick till tekniken på tvåan. Körde enligt klockan "bara" 200 meter längre än första intervallen, men var ändå nöjd med det då känslan var bra mycket bättre och det ändå är 200m uppför osv. Ett landmärke jag åkte förbi visade att jag var 2 minuter före första gången jag passerade där, så vet inte om jag ska lita på det eller på varvsträckan? Sista intervallen gick helt okej. Varken bra eller dåligt. Men närmare bra. Det var tufft men krigade bra. Hade förresten inga problem att hålla bra puls efter den första tunga intervallen. Tror jag åkte ganska bra ändå på den sista intervallen. Kanske det har vänt nu? 

Nu är det i alla fall bara en tur till Formentor kvar innan VILA! Herregud vad jag ska njuta av vilodagen imorgon. Ska verkligen göra allt jag kan för att komma tillbaka till träning på lördag som en helt annan människa än den jag varit hittills på lägret. Vill så gärna känna igen min kropp igen. 

Tills dess njuter jag av att må bra i själen, av att jag lever ett fantastiskt underbart liv och av att jag får dela det här lägret med fina människor. 


Betlem

Idag tog vi en ny topp, kyrkan i Betlem ovanför Arta. Jag hade en riktigt dålig dag i sadeln. Första 1-1,5 timmen var värst. Men tack vare att Ingela var så positiv så vände det. Överlevde upp på toppen och belönades med fin utsikt!

Hade verkligen ingenting att trycka på med idag. Det var länge sen jag kände mig så värdelös. Det är sån enorm skillnad mot för ett år sedan då jag minns det som att jag hade en väldigt bra vecka här. Och har ju ändå känt mig väldigt bra innan. Men men. Kanske blir bättre. 


Puig major

Idag blev det ett långt pass! Vi cyklade till Soller, tog Puig Major och sen hem. Vi räknade på typ 7 timmar då grabbarna brukar köra den på 6 och stannade därför och käkade lunch i Soller då vi inte skulle hinna tillbaka till lunchen på hotellet.


Men vi cyklade fort och var i Soller på under tre timmar. Min kropp kändes mycket bättre idag och hängde med bra första två timmarna, då var det ganska lättåkt dock. När vi kom in i Bonyola blev det medvind och lätt utför så då fick jag släppa och sedan åkte jag själv upp till Coll de Soller. Så jag var väl den som sinkade farten dit. 

God lunch på torget i Soller innan det var dags att börja klättringen. Här kände jag ganska snabbt att benen inte var superpigga och jag släppte tidigt. Fick cykla resten av turen själv men det gick bra. Det viktigaste för mig var att hänga med till lunchen och sen var det inga problem att hitta hem från Piggen. 

Otroligt vackert upp där, verkligen!! Men även otroligt jobbigt. Fick verkligen peppa mig själv mentalt för att inte kliva av cykeln. När jag äntligen såg skylten som visade att jag var uppe vid tunneln (högsta punkten) så var det en sån lättnad! Där klev jag av cykeln och stannade en stund. Vackert! 

Från det så kallade Café Kollaps så finns det två lägen. Antingen är man så trött att de backar som är kvar är fruktansvärt jobbiga, eller så är man så pigg att man inte märker att det är backar kvar. Jag har varit med om båda de lägena. Idag var jag någonstans mitt emellan, vissa backar kände jag knappt, andra backar (framförallt de sista tre backarna som jag varje gång trodde var den sista) var fruktansvärt jobbiga. 

Men jag var inte i närheten av att vägga. Jag var trött, sliten, i behov av energi. Men aldrig nära väggen. 

När jag kom ner för Lluc-backen var det motvind. Fruktansvärt jobbigt. Låg och pumpade i motvinden väldigt länge. Stannade två gånger för att vila benen kort och få i mig något. Tänkte mellan Pollenca och Port Pollenca "nu kan det väl komma en gentleman som lägger sig framför och klyver vinden". Precis då kommer det ikapp två gubbar som åker precis den fart jag vill åka, snabbt men inte för snabbt! De skulle tyvärr inte till Alcudia men när jag tackade för skjutsen och svängde av så var det inte motvind längre. 

Klarade av dagens 6,5h-pass med bravur så att säga. Det var väl egentligen 2,55+3,35... men nästan sammanhängande. Inskrivet i träningsdagboken som ett pass. Ett rätt fint pass ändå. Ligger nu drygt 2,5 timme plus hittills den här veckan. 11,5 timme på två dagar. Only in Mallorca...


Brutal start

Tänkte när jag blandade sportdryck i morse att det skulle bli en lugn start på lägret ändå. 2,5 timme skate, en baggis liksom. 


Det var helt underbart att starta passet i bara korta shorts och sport-bh och kändes fantastiskt de två första minuterna när jag åkte själv. Sen fick jag slita mer och mer för varje meter i rygg på Ingela, Bettan och Christofer. Visste ju att pulsen är högre första dagen i värmen, men tror aldrig den varit såhär hög! 50 min stod jag ut, sen skulle de åka en omväg, det skulle inte jag!! Då hade jag 30 minuter I4, 12 minuter I3 och 4 min vardera i I2 och I1... 

Jag hade fortsatt extremt svårt att hålla I1-puls men kände att med den brutalstarten ska jag nog ändå hålla det! Åkte den vanliga rundan, fast inte helt rätt på småvägarna på slutet. Hittar inte riktigt där. Men hem kom jag efter 2,40, ja det är ju inte Mallis-läger utan lite plustid!! 

Vår coola bil med taklucka och massa andra high tec-finesser!


Älskar våren 2017

Äntligen är vi på väg till Mallorca! Befinner mig just nu på Arlanda för kort mellanlandning innan vi flyger vidare till Palma! Ser verkligen fram emot att komma dit, ser fram emot fin träning och att bara ha det bra under 10 dagar! 


Igår kväll läste jag igenom C-uppsatsen en sista gång. Jag gjorde en pdf och loggade in på studentportalen för att lämna in den. Men när jag öppnade lärplattformen möttes jag av ordet "error". Sen dess har jag varit inne där i snitt en gång i timmen för att försöka lämna in min uppsats. Inte lyckats hittills... Men så fort den öppnas igen ska jag lämna in uppsatsen. Inget mer småfix, nu är den klar! Blev som sagt väldigt nöjd med den tillslut!

Våren kom till slut och igår blev det grillpremiär i ett soligt och varmt Östersund. Fint det!

När man efter en fotosession tycker att den bästa bilden var den som du inte visste blev tagen som inte alls speglade vad du ville visa med fotot. 


En träningsdag

Ännu en träningsdag till handlingarna. Började dagen med en härlig cykeltur med fint sällskap. Tyckte kroppen kändes bra och med så fint väder och sällskap så går 2,5 timme på ett kick! 
 
På eftermiddagen blev det först ett skyttepass. Veckans rytm-test. Bra mycket bättre än förra veckan. Lyckades däremot inte få ett enda fallmål till stående (nackdelen med elektroniska fallmål) så fick skjuta stå på liggprick. Gick asbra till en början, 11 liggträff på de 20 första skotten, bara ett vitt skott. Sämre sedan. Skjutformen är verkligen tillbaka på normal nivå och tror jag kunnat träffa lite mer än 45 skott i stå om jag inte blivit distraherad av tankar om träff/inte träff/liggträff/inte liggträff under serien. Men glädjande nog så hade jag 49 av 50 träff i liggande, fantastiskt härligt! Sällan jag skjuter så bra i ligg. Jag tänkte ta det lite lugnare idag och fokusera på att träffa. Snittade ju 27 sekunder förra veckan så visste att jag kunde skjuta snabbt. Då bommade jag ju allt för mycket. Men fina 94% träff idag och dessutom på 28 sekunder i snitt, trots att det strulade mer idag med magasin som ploppade ut vilket resulterade i ett klickskott. Däremot behövde jag inte vänta ut någon vind idag, som jag behövde förra veckan. Är väldigt nöjd med dagens resultat och ser redan fram emot att skjuta igen om två veckor. 
 
Avslutade träningsdagen med ett impulspass. Blev att jag åkte kortaste vägen runt Ås, tänkte från början åka fram och tillbaka men hade mycket kvar av passet när jag närmade mig slutet på den fina cykelvägen som passar perfekt för impulser så då blev det en Ås-runda istället. Blev dock lite längre mellan impulserna då jag inte ville köra impulser på dålig asfalt. Men det gjorde ingenting då jag inte hade någon blockvila mellan impulserna idag och samma sluttid på passet. Tyckte det kändes ganska bra, i början av passet kändes det superbra! Impulserna kändes ganska bra. Men fick se väggen för första gången träningsåret 2017 idag. Åkte inte in i väggen, men jag såg den. Kände den närma sig. Hann hem innan jag brakade in i den, men återigen med minustid på passet. Blivit det på nästan alla pass den här veckan. Hmm. Undrar hur mycket det gör i slutändan då jag gissar på att nästa vecka kommer bli en plusvariant. Planerat 29 timmar, mitt rekord ligger på 26:45. Och har aldrig varit på Mallis och fått minustid...
 
Update: upptäckte att min dator trodde att jag var i Torsby...vilket jag alltså inte är! Men förra gången jag startade ett inlägg med "en träningsdag" så var jag tydligen det.. 

Smider planer för min framtid

Alltså, kan knappt beskriva känslan just nu. Min C-uppsats är klar! Godkänd av handledare osv. Det har varit ett slit men det minns jag knappt nu längre. När jag läste igenom den senast så kände jag mig så NÖJD! Den blev verkligen bra efter att jag fått kommentarerna från min handledare i tisdags. Nu kan jag verkligen känna mig nöjd med det arbete jag lagt ner och det som mitt arbete resulterade i. Känns verkligen hur bra som helst!! Är ju inte helt klar än då, ska ju presentera uppsatsen med opponering och grejer men just nu känns det som en piece of cake. Får se hur jag känner om tre veckor... Och eftersom detta var det sista jag har kvar på min utbildning så är jag alltså ledig från jag skickar in uppsatsen (vill läsa den en sista gång och dra ut på det så länge som möjligt ifall jag kommer på något mer som borde vara med) tills opponeringarna börjar den 29 maj. Passar alltså mer än perfekt med Mallis-läger 14-23 maj!! Nu kan jag verkligen slappna av, bara fokusera på träning och njuta av att leva det liv jag älskar! När jag får tid så ska jag förbereda min presentation av uppsatsen samt min opponering på en klasskompis, men det känns som att jag kommer hinna det på de två veckor jag har på mig. 
 
Känner att träningen har blivit lite lidande av mitt C-uppsats-skrivande nu i början av träningsåret men nu kan jag äntligen släppa den! Ska göra allt så bra som det bara går de kommande två veckorna nu för sedan kommer det vara fullt upp igen, med skola och flytt. Min träning blir väldigt periodiserad nu, två lugna veckor, en brutalvecka, två lugna veckor. Sen har jag sommarlov och kan bara foka träning i typ två månader. Sen ska jag flytta igen... Men efter det är det lugnt. Då kommer jag förhoppningsvis kunna leva det liv jag älskar på obestämd framtid. Ha full kontroll över mina prioriteringar. På den plats där mitt hjärta bor. Det låter som ljuv musik i mina öron! 
 
Dagens träning var stakning och styrka på förmiddagen. Slogs igen av hur underbart det är att starta med ett stakpass efter en vilodag. A good reminder! Orientering på eftermiddagen. Sprint i skog idag. Tydligen inte min grej. Åtminstone inte när jag väljer den svåraste banan för att få ett så långt pass som möjligt. Nog fick jag ett långt pass alltid... Idag skyller jag på att jag är för dålig på avstånd. Borde träna mer på att uppskatta avstånd. Skala 1:4000 idag, vilket gjorde att kontrollerna kom mycket snabbare än vad jag trodde, vilket gjorde att jag sprang för långt. Drygt. Men men. Bra träning och ganska roligt trots allt. Men det är ju alltid roligare när det går bra..!

Min profilbild

Anna Maria Wikström

Jag är 25 år, kommer från Mora. Bor i Östersund där jag tränar skidskytte på elitnivå kombinerat med studier (sista året på det idrottsvetenskapliga programmet). Skriver om mitt liv som mest handlar om träning och personerna i min omgivning. Mitt liv, mina tankar - ENJOY !


RSS 2.0