If we ever meet again - Timbaland feat Katy Perry

What is somebody like you doing in a place like this?
Say did you come alone or did you bring all your friends?
Say whats your name? What you drinking?
I think I know what are you thinking
Baby whats your sign,
Tell me yours and I'll tell you mine
Say: what is someone like you doing in a place like this?

Do you come here much?
I swear I've seen your face before
Hope you don't see me blush
But I cant help to want you more, more
Baby tell me whats your story?
I ain't shy, don't you worry
I'm flirting with my eyes
I wanna leave with you tonight
Do you come here much?
I've gotta see your face some more

I'll never be the same
If we ever meet again
Won't let you get away
If we ever meet again
This freefall, oh, got me so, oh
Kiss me all night
Don't ever let me go
I'll never be the same
If we ever meet again

If we ever meet again,
I'll have so much more to say
If we ever meet again
I wont let you go away
If we ever, ever meet again
I'll have so much more to say
If we ever, ever meet again
I wont let you go away

Man cold

Kan konstatera att jag åkt på en riktig "man cold" (karlförkylning). Förr i tiden var jag bortskämd med korta, lätta förkylningar medan jag nuförtiden mycket mer sällan är sjuk men blir desto sjukare när jag väl blir sjuk. Tror jag räknade till nytt rekord i 7 månader och 13 dagar frisk denna gång. Försöker hitta positiva saker...


För igår kväll var jag inte så jäkla positiv. Fått genomlida ännu en sån natt där jag måste byta kläder och vända på täcket mitt i natten för att jag svettas så mycket. Men kom fram till att det nog var ett år sedan jag hade sån feber senast, för det var i min säng i Östersund. Har också kommit fram till att jag inte kommer köra SM-sprinten på lördag. När jag tänkte den tanken så skrek hela jag att JAG VILL VISST KÖRA men logiken säger att det inte kommer funka. Speciellt inte med tanke på att jag haft feber. Min erfarenhet är att det går fortare att komma tillbaka om man inte har haft feber. Så nu fokuserar jag på att bli fit for fight för stafetten på måndag. 

Annars så har jag insett att man alltid förlorar fler träningstimmar på att inte lyssna på kroppen. Med andra ord, man ska till alla pris se till att hålla sig frisk! Tror jag ska formulera det till mitt träningsnyårslöfte 2017-2018. Får se om jag firar det nyåret i år...


Sämsta traditionen

Precis som förra året så har jag dragit på mig en förkylning innan avslutande SM-tävlingar. Det är dock inte lika illa i år som förra året, då jag vaknade med feber dagen innan SM-sprinten, det var dessutom min födelsedag.
 
Jag förnekade in i det sista att jag var förkyld, intalade mig själv att kroppen bara behövde en extra vilodag. Men till slut kunde jag inte förneka det längre. Jag är rejält förkyld och det blir inte bättre.
 
Har dock inte gett upp hoppet om att få bestiga mördarbacken i Lima, även om det känns otroligt långt borta just nu. Har i alla fall bestämt mig för att, trots att det är sista tävlingarna för säsongen, inte ta några risker. Jag behöver vara frisk även efter SM för att mitt liv ska hålla ihop. Vilket betyder att jag kommer vilja träna några dagar innan jag tävlar. Men nu tar jag en dag i taget så får vi se. Idag mår jag sämre än igår så ska bara fortsätta ta det lugnt, dricka vatten, shotta ingefära, proppa i mig frukt osv. Så får vi se när jag kan starta pulsklockan nästa gång.
 
Det var inte förrän jag insåg att jag troligen skulle missa SM som jag kände hur otroligt mycket jag ville köra SM. Innan kändes det inget speciellt, klart jag såg fram emot SM, jag älskar att tävla, jag älskar Lima och det kändes spännande med SM. Men jag var inte sådär fruktansvärt övertaggad som jag t.ex. var innan Hede. Men igår vällde känslorna över, såna starka känslor om att verkligen vilja tävla. Hade jag hållit mig frisk hade säkert dessa känslor kommit, närmre tävling. Men nu finns de där och jag kommer verkligen göra allt för att få tävla på SM! Men fortfarande vara smart och inte tävla bara för att få tävla... 
 
Får utvärdera om det finns någon gemensam faktor i att jag nu två år i rad, vid ungefär samma tidpunkt, blivit sjuk. Finns det något jag kan göra annorlunda för att inte bli sjuk innan SM nästa år? För det här var verkligen den sämsta traditionen jag någonsin varit med om! 

Söka utbildning

För några dagar sedan öppnade anmälan till höstens utbildningar. I förrgår satte jag mig ner och började söka. Orden "distans" och "halvfart" var mina nyckelord och som det känns nu så är idrottslärare och master i idrottsvetenskap det som ligger mig närmst. 
 
Jag tror det var när jag stod i valet och kvalet om jag skulle söka skidskytteuniversitetet eller inte som jag letade lite utbildningar på Mittuniversitetet. Då hittade jag "Magister i Idrottsvetenskap - prestationsoptimering med inriktning mot elitidrott" vilket lät otroligt spännande! Läste "Ort: Östersund" och missade "Studieform: Distans". Det uppmärksammade jag dock när jag under en sökning på "idrottsvetenskap distans" fick upp den utbildningen på antagning.se. Snacka om lycka! 
 
Sååå, om jag kommer in på den utbildningen så finns det STOR chans att det är just det jag kommer göra i höst. Läsa en magister i idrottsvetenskap på halvfart på distans mot Östersund. 
 
Däremot så valde jag att inte söka skidskytteuniversitetet eftersom jag INTE skulle läsa på MIUN. Men det var ju inte enda anledningen till att jag inte sökte. Så även om jag nu ska plugga på MIUN så vet jag inte om jag skulle ha sökt. 
 
Har ju även sökt pedagogik på halvfart på distans. För en eventuell lärarexamen. Tror dock att det krävs en hel del mer, för det var tydligen inte så enkelt som jag trodde att komplettera en kandidatexamen i idrottsvetenskap till idrottslärarexamen. Så hoppas inte jag "behöver" läsa pedagogik.
 
Söker även utbildningar i Trondheim. Master i idrottsvetenskap bland annat. Tyvärr är den endast på helfart, vilket är största nackdelen, annars lät det också väldigt spännande. Master i hälsovetenskap fanns på halvfart, men lät inte lika intressant. Ska nog söka pedagogik i Trondheim också, är tydligen en av de lättaste kurserna som finns där, enligt säkra källor. Men som sagt så kan jag jobba som idrottslärare i Norge med en master i idrottsvetenskap. Vilket jag hoppas att jag kommer ha om sisådär fyra år eller något. Men tänkte börja med en magister och hoppas det går att bygga på till master sen. Kanske ska kolla upp de möjligheterna och inte bara anta... 
 
Men antagning.se är en fantastisk plattform i alla fall! Man hittar alltid vad man söker där! Fantastiskt! 

As

I morse gick jag upp tidigt. Det första jag gjorde var att kolla vädret i Åre. Ingela och jag hade pratat om att åka dit men idag såg vädret bättre ut här i stan så vi körde här istället. Det blev verkligen en fantastiskt fin tur, helt perfekta förutsättningar med manchester, några minusgrader i starten och sedan en sol som värmde mer och mer. Fick med mig en bra känsla från passet också, så det var ett plus i kanten. Väldigt viktigt att få kvalitetstid med en fin vän.
 
Kör bara ett pass idag. Efter en hyfsat tuff träningsvecka är det nu dags att successivt trappa ner på träningen för att samla överskott och få till den där sista lilla formen. Så då kör jag bara ett pass idag. Känner mig otroligt trygg i min träningsplanering nu. Det är verkligen skönt att känna så. Känns också otroligt bra inför nästa år. Jag vet vad jag ska göra nästa år, vissa saker som varit väldigt bra och vissa saker som jag vill förändra lite. Vissa saker är jag osäker på också men får gå igenom allt med personer jag litar på efter säsongen och spika saker och ting.
 
Tog ju även en bild igår på mig med utrustningen på testet men glömde publicera den, men här kommer den! Lite mörk tyvärr, klicka på den för att förstora.
 
As I lay me down to sleep, I wish that you were here with me 
And I know I shouldn't think about you but I do, all the time

Fullt ut

Idag körde jag det andra testet i studien. Och det gick sååå mycket bättre än i förrgår. Hoppas inte det enbart berodde på att jag åkte utan gevär idag... Nej men, känslan var att jag orkade hålla samma tempo hela loppet. Hade tyvärr inte jättemycket extra att trycka med på spurtvarvet, men jag var åtminstone medveten om vad jag gjorde, vilket jag inte kunde påstå för två dygn sedan. Då var jag så trött att jag knappt visste vilken växel jag skulle åka. 
 
Så det var verkligen skönt att få till ett bra race idag. Jag var innan osäker på vad jag skulle träna från idag fram till SM, om jag skulle köra något mer hårt pass. Men nu känns det som jag är i fas och inte behöver köra något mer hårt. Det passar inte heller in i min livsplanering. Jag hoppades verkligen att det skulle kännas bra idag, för det är den planeringen jag tror mest på. Hade det inte känts bra idag hade jag velat köra ett formtoppningspass. Men det kommer inte behövas för att hitta formen. Den finns där. Den kommer komma. Det har jag full tillit till. 
 
Jag kom till en insikt idag. Jag är verkligen en sån person som gör allting fullt ut. Kanske en Aspbergers-tendens. För när jag går in för något, då går jag in 110%! Oftast är det för träningen. Jag gör verkligen ALLT som jag tror gör mig till en bättre skidskytt. Från smågrejer till stora grejer. Från sälen till intervallpass och allt där emellan liksom. 
 
Men den här säsongen har jag verkligen hittat en off-knapp. En off-knapp som stänger av träningen. Och jag kan lägga fokus på annat. Den här vintern har det "andra" varit C-uppsatsen. När jag stänger av skidskytte-mode och går in i C-uppsats-mode, då är det BARA C-uppsats som gäller. 
 
Jag är ju en perfektionist. Och vill göra allt perfekt. Oavsett vad det gäller. Jag KAN släppa på det om jag vill. Jag menar, jag har typ bara två A på de fem år jag läst på universitetet jämfört mot de ca 90-95% MVG jag hade innan dess. Men är det något som är viktigt för mig, något jag brinner för, då gör jag det till 110%, så perfekt det bara går. 
 
Den här veckan har det krockat. Skidskyttet och C-uppsatsen. Ena delen av mig vill göra två perfekta test-race (inkl allt runt omkring!), den andra delen av mig vill göra en perfekt studie inför min C-uppsats. Det har inte gått ihop. Skidskyttet vinner alltid, i alla lägen. Det är alltid det som är viktigast. 
 
Men det känns i alla fall bra att veta att man är en sån som gör allting fullt ut. Det är påfrestande ibland, men jag har också lärt mig att det duger, jag duger! Ibland måste en perfektionist tänka så. Jag gör mitt bästa. Det är okej att släppa lite. 
 
Ofta tror jag också att andra vill att jag ska vara perfekt. Men jag tror inte att det är så. Jag tror det mesta ligger hos mig själv. Om jag accepterar att jag inte är perfekt, så kommer andra också att göra det. Jag får inte låta mig påverkas. Vad jag vet är viktigast. Vad andra tror bryr jag mig inte om.
 
Flummigt? Ja, det blev nog det.

Ett pass

Idag har jag ett pass och en lång att-göra-lista. Passet är avklarat och att-göra-listan återstår. 


Det blev en lång klassisk tur. Började med kombtest, 90% träff. Helt ok. Sen fick jag sällskap av Ingela och Bettan ut på de långa spåren som håller sig trots plusgrader i många dagar nu. Har även kommit en del snö, trots plusgrader, vilket kan vara en bidragande orsak. Väldigt härligt att få till långa pass på långa spår såhär i slutet av säsongen. 

Mitt pulsbälte ville inte träna idag så det fick bli kvar i bilen. Kunde istället gå på känsla. Känslan var väl att det av och till gick lite för fort men hade ändå inga problem att orka drygt 2,5 timme. En av sakerna jag vill göra lite annorlunda (bättre?) nästa säsong är att våga gå lite mer i I2-zonen än jag gjort i år. Kommer återkomma till detta när jag sammanfattar säsongen i april. Idag fick jag prova på det i alla fall och tror inte det kommer sabba någonting framöver. Eller, jag tror att jag hade en del tid i I2 idag. Jag vet ju inte eftersom jag inte hade något pulsband på mig! 


Syrebrist

I morse var jag försöksperson i min egen studie. Det var intressant. Man borde alltid utsätta sig själv för det man utsätter andra för. 


Känslan i åkningen var inte så bra. Kändes bra från start och körde väl normal tävlingsfart. Det var bara det att det kändes som jag inte fick normalt med syre genom den mask jag hade på mig. Vilket gjorde att jag blev stum, trött och orkeslös. Fattade inte hur jag tog mig i mål, men det gjorde jag. Hade i alla fall inte klarat av att skjuta stå idag. Det var tufft! Men längtar efter att få grotta mig ner i den data vi samlade in idag! Ska verkligen bli spännande att se hur syreupptaget är under en riktig tävling. Om man nu kan kalla det riktig tävling. Så tävlingslikt man kan få i alla fall! Och med tanke på den syrebrist jag hade idag så hoppas jag på en höghöjdseffekt av dessa två tävlingar (körde med gevär idag så ska tack och lov bli 4kg lättare till nästa tävling på fredag!) 

På eftermiddagen körde jag ett stakpass. Kändes att det var längesen jag gjorde det! Och kände hur jag längtade efter stakpass på rullskidor. Både för att jag vet att det ger mycket men även för att det går så mycket lättare än att staka på snö! 


Östersund

I morse kändes det som att kroppen var i fas igen. Jag gav mig ut på ett lugnt klassiskt pass och det kändes som vanligt. Inte sådär trött och seg som jag var efter Steinkjer. Inte sår pigg som jag var runt SM och Swecupen i Hede heller. Men det hade jag verkligen inte förväntat mig. Jag hoppas att jag blåst ur Vasaloppet ur systemet nu och att jag får de förberedelser jag vill ha fram emot SM om knappt två veckor. 


Ja, faktiskt så är det så att om två veckor så är säsongen 2016-2017 slut. När jag vaknar på tisdag morgon är säsongen över. Men det känns ganska bra ändå. Jag ser otroligt mycket fram emot SM och vet vad jag vill göra där, men annars så känner jag mig väldigt nöjd med säsongen. Jag har inte nått mina främsta mål men jag har tagit stora steg i rätt riktning och jag har uppnått mycket annat. 

Men jag vill inte sammanfatta säsongen än. Just nu vill jag sammanfatta dagens första pass. Kändes som sagt ganska bra. Normalt liksom. Gick även väldigt bra att köra ett tvåtimmarspass. Det var väldigt längesen jag gjorde det. Och efter 36 minuter tänkte jag: "har det bara gått 36 minuter?!" Men klockan tickade över 2,00 innan jag stängde av den på parkeringen på baksidan av huset och det var inga konstigheter att orka. Kanske blev lite härdad av 6,5 timme klassisk skidåkning förra helgen, hehe. 

Annars så är skol-mode back on. Så jag tar en dag i taget. Idag dubbla pass och tenta-plugg. Imorgon studien, både som försöksperson och troligtvis testledare. Och med skolan på "on" igen så kommer ångesten. Ångesten som försvann under tiden jag var hemma. Men som nu är tillbaka med full kraft. 

Eller är det Östersund som har den effekten på mig?

Har i alla fall insett att (förutom skolan och träningen) så har jag knappt någonting här att se fram emot längre. Och det känns inte ens sorgligt. För jag ser fram emot april i Trondheim, påsk i stugan, Göteborg och så vidare. Och så ser jag fram emot att packa ur min lägenhet. Eller nja, sanning med modifikation. Det har jag också lite ångest över faktiskt. Att packa igen. Men den kanske lättar om jag får veta vart jag ska packa upp mina saker. Var i Trondheim, det vill säga. 


Elbil

Sov hemma i natt, sov tills jag vaknade och kunde sen i lugn och ro packa och chilla på förmiddagen. Väldigt skönt!


Hälsade sedan på hos min samarbetspartner Mora Bil och fick provköra Hyundais hybrid Ionic. Det var första gången jag körde elbil och jäklar va coolt det var!! Kände direkt på gaspedalen när den gick över från bränsle till el och helt otroligt vilket svar jag fick när jag tryckte gasen i botten! Kändes som det fanns tre lägen i gaspedalen, ett chill-läge, ett gas-läge och ett gasa-som-fan-läge. Pirrade ordentligt i magen när jag körde gasa-som-fan-läget..! Kan säga att jag blev inte mindre sugen på en elbil efter den provkörningen!! 

Käkade en tidig lunch hemma med pappa och rullade sedan norrut. Befinner mig nu i Östersund och har fortsatt chilla. Vilodag deluxe liksom. 


Ingefärsshot

Blir lite recept-betonad helg! Tänkte bjuda på det recept på ingefärsshots som jag använder. Har gjort två omgångar, den första blev alldeles för stark och den fick inte heller plats i den gula Lidingöloppsflaska som jag tyckte matchade innehållet. Så då ändrade jag receptet lite och det blev jättebra! Faktiskt gott! Tar en shot varje morgon och ibland även en på kvällen. Använder det mått man får med blutsaftsflaskor på 30 ml, det tycker jag är lagom.
 
 
100 g ingefära
6 dl vatten
3 msk honung
2 citroner
 
1. Skölj ingefäran noga och riv (med skal) på den grova delen av rivjärnet
2. Sjud ingefäran i vattnet i ca 20 minuter, den får inte koka då det kan försvinna viktiga ämnen
3. Sila ingefärsvattnet
4. Blanda ner honungen
5. Låt svalna
6. Pressa ner saften från citronerna och rör om
7. Förvara i en flaska i kylskåpet. Skaka flaskan innan du dricker

Vasaloppskakor

Här kommer då mitt recept på de kolhydratkakor som jag utformat som återhämtningsmål/påfyllnad under träningspass. Har tyvärr inte energiinnehållet i huvudet och det sitter på kylskåpet i Östersund, så får uppdatera med det lite senare. Men det ska vara ca 30 g kolhydrater och 6 g protein i varje kaka. Men det beror ju lite på hur många och hur stora kakor man gör! 
 
5 dl havregryn
3 dl vatten
4 bananer
0,5 dl mandlar
1/2 dl chiafrön
3 msk jordnötssmör
5 msk honung
0,5 tsk salt
 
1. Blanda havregryn och vatten i en bunke och låt svälla medan du förbereder resten
2. Sätt ugnen på 175°C
3. Mosa bananerna och hacka mandlarna 
4. Rör ihop alla ingredienser i bunken med havregryn tills allt är blandat
5. Klicka ut på en plåt med bakplåtspapper
6. Grädda i ugnen i 15-20 minuter. Jag brukar göra 9 ganska stora kakor och det brukar ta 17 minuter. De ska få lite färg men fortfarande vara mjuka inuti
 
Jag tycker dessa blir fantastiskt goda, speciellt under/efter träning! Och syftet med dessa är inte att de ska vara vackra, utan att de ska fylla mitt kolhydratbehov!

Dagens citat

- "Jag skulle hämta en t-shirt och letade i alla garderoberna i ditt rum utan att hitta någon!"
 
Brorsan efter att jag glömt att tala om för honom att jag flyttat hans kläder till hans rum och mina kläder till mitt rum... Vi bytte ju rum i somras, brorsan och jag. Men eftersom jag knappt varit hemma sen dess så har jag inte flyttat mina saker från mitt gamla rum. Han har inte heller flyttat sina saker från mitt rum... Men igår gjorde jag ett första ryck och bytte plats på alla kläder. Försökte även flytta alla mina saker, men dessvärre har brorsan för mycket saker kvar i mitt rum, så mina saker får inte plats. Har nu bett honom att tills nästa gång jag kommer hem, att flytta sina saker till sitt rum. En del i alla fall... Får nog stå ut med allt lego. För det är inte lite lego vi har... 
 
Idag blev det ett lugnt skatepass i Vasaloppsspåret på förmiddagen. Åkte tills jag blev trött och sen vände jag. 45 minuter i väldigt långsamt tempo. Märkte redan på första rakan att pulsen steg till I2 direkt jag försökte åka lite bättre tekniskt på trean. Så jag chillade lite. Pressade inte trean för mycket, men åkte ändå så bra tekniskt jag kunde. Kroppen känns mycket bättre men fortfarande otroligt stela höftböjare. Annars rätt bra. Hoppas kunna göra mig själv rättvisa i helgen!
 
På kvällen blev det ett gästspel på Mora Biathlons träning. Drog ett precisionstest innan träningen började och var sedan med på inskjutning och början av träningen. Kul att träffa alla igen och hade svårt att slita mig därifrån. Har kommit att bry mig så mycket om de ungdomarna jag tränade i somras. Ska nog leka lite hjälp-tränare även i sommar när jag bor hemma. 

Stretching

Jag var egentligen mer sugen att träna igår än vad jag var idag. Men jag vet att jag behöver stretcha mycket så det var lika bra att träna lite innan. Valet föll på skate och då drog jag ett kombtest när jag ändå var igång. Kände direkt jag började åka att mina höftböjare är helt paj. Det är tydligen den muskel som mest påverkas av både klassiskt och skate. Så det blev inte mer skidåkning än de 12 varv jag snurrade runt vallen idag. Det räckte för idag. Stretchingen går bra ändå. Det är bara höftböjaren och ljumskarna som är stela. Känner lite i ryggen fortfarande, men inte farligt.

Känner mig faktiskt väldigt taggad på tävling i helgen! Från att ha absolut noll förväntningar så känns det ändå rätt bra i kroppen trots allt, vilket gör att jag ändå hoppas på att jag ska kunna göra helt okej tävlingar.

Och mitt liggskytte stämmer otroligt bra just nu! Vilket känns väldigt skönt, då jag egentligen är en bättre ståskytt. Men skulle faktiskt bli väldigt glad om jag nu de sista tävlingarna kan få liggskyttet att stämma så pass bra att jag höjer min träffprocent i ligg på tävling i år. Nästan pinsamt dålig just nu.

Idag kom jag också fram till att för mig så är det 95% mentalt i stående. För allt annat i mitt ståskytte är så otroligt fantastiskt bra, att det är 95% mentalt (inkl tajming) och 5% stabilitet (puls). Idag var inte tajmingen bra, vilket ofta beror på dåligt fokus och jag landade på 80% träff i stå. Inte så bra. Däremot 93% i ligg och fem nollor efter två bom i första. Det är bra.

Vasaloppet 2017

Jag klarade det! Jag klarade 9 mil, hela det historiska Vasaloppet! Målet för dagen var just det, att ta mig i mål! Redan innan (och framförallt efter) visste jag att jag inte är någon långloppsåkare så jag var inte helt säker på om jag skulle klara det. Eller rättare sagt, hur mycket jag skulle få kriga, slita, övertala mig själv för att ta mig i mål. Men det var knappt så att jag behövde kriga och slita. Om jag ska ta det från början...


Stod ju i startled 3. Det var häftigt att få stå där bland alla skidåkare. Jag kände mig glad och lagom nervös inför det som väntade. I starten fokuserade jag mest på att hålla koll på mina stavar och inte hamna i något trubbel men några sekunder tittade jag upp och såg hur ormen av åkare framför mig gick upp för första lilla knixen. En otroligt häftig syn och hela startgärdet kändes overkligt. Kunde inte riktigt nypa mig i armen men hade nästan behövt det för att inse att jag faktiskt var med om detta!! 

Hamnade i ett riktigt segt spår från start och blev omåkt av väldigt många innan backen började. Uppför backen gick det sakta men säkert framåt. Åkte till vänster och det var inte vinnande just då. Men lite högre upp i backen hamnade jag i ett riktigt snabbt spår medan många ramlade i spår bredvid mig. Det var skönt när det började rulla på ovanför backen men jag hade svårt att komma in i riktigt bra diagonal-åkning. Stakningen satte jag ganska bra, tror inte jag jobbade tillräckligt bra med magen, för blev ganska snabbt trött i armarna. Men diagonalen stämde inte alls. Var väldigt stressad och fick inte fast skidorna ordentligt. Jag hade med mig min camelbak från start, blåste ur slangen för att det inte skulle frysa och det funkade bra första timmen, sen frös den. Träffade pappa första gången efter 21km och då stannade jag, tog av mig camelbak:en och åt en "Vasaloppskaka" som jag döpt om mina kolhydrats-"bars" till. Tror receptet är klart så det kan komma upp här, kanske nästa helg när det är tävlingshelg. 

Tog där på mig mitt vätskebälte istället för camelbak:en och kände ganska snabbt att jag fick ont i ryggen av vätskebältet. Men träffade aldrig pappa i Tennäng (stopp i trafiken) så då var jag glad att jag istället kunde dricka ur bältet. Kommer inte ihåg exakt vart jag träffade honom sedan men då slängde jag bältet i alla fall och tog dricka. Det måste ha varit efter Risberg, för redan där tog jag blåbärssoppa. Så då måste jag ju ha varit utan service innan dess. Tanken från början var att jag skulle börja dricka blåbärssoppa efter halva loppet. Tror jag var ute efter kolhydrater, men kan också ha varit att jag började känna att magen började reagera på något. Minns inte helt när magen började kännas knepig. När jag slängde bältet så frågade pappa hur skidorna gick. "Vi måste valla om i Evertsberg" svarade jag. Men efter det så fick jag fast skidorna mycket bättre. Fokuserade verkligen på en stor, lugn diagonal och sket i att jag tappade på åkarna framför uppför. Jag tror att jag blev mycket piggare efter att fått service och därför fick fast skidorna bättre. Eller så var det att solen kom fram och värmde snön. Men skidorna gick bra även när solen var i moln sen så... Passade på att njuta lite när solen tittade fram, det var verkligen skidpropaganda då, med den nysnön som fallit de senaste dagarna. Den gjorde tyvärr att föret inte var det lättaste och märkte efter ett tag att vissa spår gick snabbare än andra. Det blev även mer och mer uppkört och vissa backar var det bara socker. Men om jag höll det vänstra spåret så var det helt nästan överallt. Nedför var det dock bättre att gå till höger då det var mestadels fritt spår där. De spåren gled lite sämre men hellre det än att köra in i någon som ramlat. Fick parera en gång när en gubbe ramlade framför mig. Men jag var hela tiden alert och hade inga problem att klara det. Just mina spårbyten ställde till det lite i drickalangningen. Vi missade en gång men det var precis efter att jag druckit blåbärssoppa så det gjorde inget. Vi missade faktiskt två gånger till, men då saktade jag ner och lät pappa springa ikapp. Men som jag sa till honom efteråt, de gånger jag verkligen ville ha dricka/energi så var jag väldigt uppmärksam så de gånger vi missade var jag egentligen inte jättesugen. Men drack och åt ändå hela tiden. Kände att jag blev mycket piggare av det. 

Men kände ju av armarna tidigt i loppet och kände hur jag hela tiden tappade placeringar. Men intalade mig själv att målet var att ta mig i mål och må bra och det kändes som att jag utan problem skulle klara det. Kändes oförskämt bra, oförskämt länge faktiskt. Inga problem första halvan, inga problem upp till Oxberg. Där stannade jag och åt igen. Åt faktiskt en halv Vasaloppskaka där, började även dricka Cola. Och tog nästan en hel kaka i nedförsbacken från Oxberg. Stoppade en liten bit i fickan som nödproviant. Men den slängde jag sedan jag konstaterat att jag inte behövde äta mer sista två milen. Hade väldigt bra med drickakontroller från Oxberg till Läde (27-14km kvar). Kändes väldigt bra där med. Men sen hade jag en lite sämre period. Den började väl egentligen i Eldris eller strax innan. Drack blåbärssoppa i Eldris men fick som ingen kick av det. Åkte och längtade efter kaffe/cola i Hemus men fick vänta till Bryggeribacken. Hoppades lite att någon jag kände skulle stå i Hemus så pappa kunde langa en snickers i Bryggeribacken istället för kaffe/cola men sån tur hade jag inte. 

Där under min dåliga period så åkte jag förbi 6km-skylten. Från den och in i mål vet jag precis vart varje kilometerskylt står, det var skönt ändå. Men när jag passerade 6km så tänkte jag "nu har jag åkt 84 kilometer, så jäkla coolt!" Och även om kroppen verkligen protesterade så visste jag att jag skulle ta mig i mål och det kändes så underbart! Ville verkligen spurta på slutet men det ville inte benen, inte heller armarna, förrän jag kom upp på Vasagatan. Då la jag på en rökare. Visste sen TjejVasan att upploppet är längre än man tror så det var så skönt att titta upp och se målportalen! Gjorde en liten fällning också och kom i mål på tiden 6,16,31. 

Jag hade ju inget tid- eller placeringsmål men trodde på en tid runt 6 timmar. Och med tanke på motvinden som plågade oss hela loppet så är jag nöjd med den tid jag fick. Har ingen koll på placering men är nog inte särskilt nöjd med den... Tror inte heller att jag förtjänade min plats i led 3 men med ett kort seedningslopp kan jag nog ta mig dit igen, för längre bak vill jag nog inte stå. Det var perfekt uppför första backen idag tyckte jag. Idag stannade jag ju fyra gånger också, tre matpauser och en kisspaus. Så där finns det tid att ta. Planen är väl att åka något Vasalopp (eller Öppet Spår) i framtiden med tid- och/eller placeringsmål och då kommer jag ju träna för det och göra allt jag kan. Dvs, troligtvis inget mer Vasalopp under min skidskyttekarriär. 

Idag gjorde jag allt jag kunde just nu och jag är så otroligt nöjd att jag klarade det! Och att jag klarade det så bra! Jag var ju mer eller mindre pigg i 75km! (Försöker verkligen bara jämföra med mig själv men vet ju hur många som åkt om mig mellan Mångsbodarna och Hökberg så det är svårt att vara nöjd med det i åktanke...) Klarade ju medaljtid också, det var bra!!

Nu mår jag dock inte helt suveränt. Benen och ryggen har tagit rejält med stryk. Även axlarna. Armarna har jag inte känt något av, men inte använt så mycket heller... 

Ja, det är väl typ så jag kan sammanfatta mitt första Vasalopp. Väldigt nöjd, väldigt trött. Och ja, det var kul! Tyckte inte det när jag, frusen om händer och fötter, frågade pappa om han hade en snickers och han svarade nej. (Hittade sedan en halv i min väska, typ bästa idag!) Men sammanfattningsvis så var det väldigt kul, en mäktig upplevelse som jag gärna gör om! 

Måste även skicka ett enormt TACK till min fantastiska pappa som följt mig hela dagen, gjort allt jag bett om, vallat perfekt glid och fäste och peppat mig igenom dessa 90 kilometer. Sänder även ett tack till Jacob på John's sport som med kort varsel ställde upp och slipade mina skidor som 1, inte var särskilt bra även innan 2, jag glömde skyddsparaffinera dem förra vintern. Hade lite panik när vi upptäckte det i fredags... Men idag gick skidorna otroligt bra och det känns tryggt inför kommande klassiska tävlingar (någon gång i framtiden...) 

Tack till mamma för bra foton och för att du gett massa tips och råd och peppat mig inför detta lopp. Ovärdeligt!


Min profilbild

Anna Maria Wikström

Jag är 24 år, kommer från Mora. Bor i Trondheim där jag tränar skidskytte på elitnivå. Skriver om mitt liv som mest handlar om träning och personerna i min omgivning. Mitt liv, mina tankar - ENJOY !


RSS 2.0