Hungrig

Hade laddat upp för distans idag. Både fysiskt och mentalt. Alla förberedelser hade gått enligt plan. Så blir det inställt. Enorm besvikelse. 


Det blev att sätta sig i bussen och rulla hemåt. Redan före ett började hungern smyga sig på. Trots att jag ätit både frukost och lunch innan avfärd. Ja, planen var ju att äta en macka vid ett-halv två, en timme innan start. 

Knappt två timmar senare åt jag även den andra mackan. Också ungefär enligt plan. 

Skillnaden var bara att jag inte tävlat 15km. 

Vid fyra-tiden var vi hemma i Östersund. 17.30 värmde jag den matlåda jag skulle ätit efter tävling. Nu, tre timmar senare, är jag hungrig igen. 

Hur kan man va så hungrig när man inte gjort något på hela dagen? 

Hur hungrig hade jag inte varit om jag tävlat??

Åt jag för lite igår? Dvs, ligger jag back? 

Jag gör som jag brukar. Jag lyssnar på kroppen. Den säger att den är hungrig så då matar jag den. 


Krypa till koncentration

Efter Norgescupen i Ål träffade jag Å. Mitt fokus den helgen var lite "all over the place" så att säga och hon gav mig en övning för att få ihop tankarna. Jag är varken psykolog eller mental coach så jag kan inte riktigt förklara det bättre än så, att övningen hjälper mig knyta ihop tankar som snurrar. 

För det gör den. Även om fokuseringen inte är 100%-ig varje dag, varje minut, så har jag märkt en klar förbättring i träffprocent sen jag började med övningen. Jag är inte där jag vill vara än, men på rätt väg. Det mentala har varit riktigt bra på tävling sen dess. Och det är så otroligt viktigt!
 
Vad är det för övning då? Tja, den går inte riktigt att beskriva. Jag kan i alla fall inte beskriva den. För det är så mycket mer än bara vad jag gör som är av avgörande betydelse för att övningen ska få effekt! Och de sakerna kan jag som sagt inte förklara. 
 
Jag brukar säga att jag ska krypa. "Pappa, stör mig inte närmaste 7 minuterna, för jag ska krypa!" Det är typ det jag gör. Kryper på golvet. Långsamma, diagonala rörelser. I 7 minuter. Varje morgon. 
 
När Å berättade om den här övningen så ringde det en klocka nånstans långt bak i mitt huvud. När hon sedan berättade att hon läst tillsammans med Charlotta Fougbergs mentala coach ringde det ännu högre. Jag hade ju faktiskt läst en intervju med Fougberg när hon sa att hon hade en övning för sin koncentration där hon kröp på golvet. Hittade den artikeln, och jovisst, det är samma övning. Lite coolt sådär. För hon är verkligen en förebild för mig! 
 
Tror det här är första gången som jag öppet berättar lite detaljerat om min mentala träning. Har alltid hållit det för mig själv pga att det är så individuellt och svårt för någon annan att förstå. Vet inte om det är så lätt att förstå detta heller, men nu har jag de senaste helgerna fått dela rum med andra människor och därmed snällt få be om lugn för att jag ska få göra min kryp-övning. Så dels därför kände jag att det kunde vara en idé att skriva om detta. Men även för att Fougberg redan berättat öppet om det. Det gör det lite lättare att relatera till det. Tror jag i alla fall. Jag vet ju inte hur mycket någon annan förstår?

Alla hjärtans dag

Ja, det här inlägget kommer lite sent, men det är för att jag har gjort till vana att under tävlingsveckor tidsinställa inlägg under tävlingsdagar, då jag alltid bloggar om tävling på min hemsida. Så därför brukar jag om jag får några bra blogg-idéer, publicera dem på tävlingsdagar istället för att skriva två inlägg på samma dag. Typ så. Så det här skrev jag i onsdags, men började formulera när jag släckte lampan i tisdags, den 14 februari. 
 
För då insåg jag att för första gången på väldigt länge så brydde jag mig om att det var alla hjärtans dag. Jag minns inte senast jag brydde mig om det. Eller jo, om jag tänker efter så minns jag att jag gärna ville spendera kvällen/natten med min pojkvän back in 2011, minns dock inte om han kom över eller inte. Men jag vet inte om det var så värst annorlunda mot någon annan dag. Jag ville väl spendera de flesta nätter med honom då. 
 
Men jag har inte sen jag var liten brytt mig om gåvor, kort eller blommor på alla hjärtans dag. Förrän i år. Jag gick förbi blommorna på Maxi i måndags och funderade om jag skulle köpa en bukett till mig själv. Alltså, seriöst?! Jag gillar knappt blommor. Jag gillar såna priscermoniblommor, men det är ju så jobbigt att de dör så snabbt. Jag gillar mina orkidéer, som faktiskt överlevt de 5 år jag haft dem och blommar oftast! Men jag är inte en sån som önskar att min (icke existerande) pojkvän ska komma hem med blommor till mig. Nej, då skulle jag bli mycket gladare för choklad. 
 
Ja, det med blommorna var alltså första tecknet. Det andra tecknet var att jag föll för ComHems reklam om "alla hjärtans dags-filmer". Så jag såg Bridget Jones' diary igår. Den var inte jättebra. Kom på att jag visst läst boken och haft samma åsikt om den. Men ändå så vill jag se vidare. Veta vad som händer sen? Skit samma, detta skulle inte vara en recension av BJ. 
 
Slutligen så insåg jag, när jag bläddrade igenom Facebook-flödet för sista gången igår (läs: 14/2) kväll, att jag ville dela alla hjärtans dag med någon. Det var liksom en längtan efter att inte vara själv. Det låg ingen avundsjuka i det. Jag hade bara känt glädje när jag under dagen sett bilder mm på vänners alla hjärtans dags-firanden. Det var inte heller något "jag vill också". Som det brukar för min del. Jag har lätt att vara avundsjuk. Men det var inte det jag var igår. 
 
Jag var bara ensam. 
 
Och det är egentligen ingenting som stör mig. Jag trivs bra ensam. Jag behöver vara ensam. Jag blir galen om jag spenderar för lång tid med andra människor. Men nu har jag varit ofrivilligt singel alldeles för länge och det börjar märkas. På flera olika sätt... Och jag tror det var det jag kände. Att jag inte vill vara singel. Oavsett om det är alla hjärtans dag eller tisdag. Men det blev extra tydligt när det var alla hjärtans dag. 
 
Jag kände mig inte ledsen eller något över det faktum att jag kände mig ensam. Jag har blivit väldigt trygg med mig själv. Det har nog varit väldigt bra för mig att vara ensam en alldeles för lång tid. Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill. Jag är trygg och mår bra. Jag gör det jag vill göra. Alla bitar ligger på rätt plats. Alla bitar utom en. 
 
Men jag tror att min trygghet och glädje är viktigt för att få den sista biten på plats. Jag tror det är svårt att få dit en sån bit om inte alla andra bitar ligger rätt. 
 
Var sak har sin tid. Det finns en mening med allt.
 
Och en massa andra klyschor. 
 
Eller, just hand me my fucking lovestory!!!!

Steinkjer

Nu är jag på plats i Steinkjer. Norgescup i helgen igen och även om vädret ser ut att bli fruktansvärt dåligt så tycker jag det ska bli riktigt kul att köra! Vi är väl förberedda med regnkläder, plan för att torka kläder osv. 


Det blev en speciell upptakt idag då tävlingsbanorna bara var öppna en halvtimme under eftermiddagen. Och vi hann precis fram för att kunna åka ett varv runt tävlingsbanan. Så jag fick köra min upptakt på den 400m-slinga runt vallen som var öppen. För runt banan körde jag bara lugnt som uppvärmning. Jag började med två lugna varv för att få in känslan i skyttet. Sköt två nollor så det kändes tillräckligt tryggt. Sen körde jag fyra varv i tävlingsfart med skytte, blev ca 6 min så lite kortare än vad jag brukar, men fick bara anpassa mig efter förutsättningar. Lyckades skjuta ytterligare fyra nollor så det verkar som att "skriva om dålig skjutform" är ett bra recept för att hitta skjutformen!!

Det var svårt att känna hur kroppen kändes på en hyfsad platt slinga men jag tyckte inte det kändes dåligt någonstans under träningen i alla fall och pulsen gjorde som jag ville. Men får nog vänta till imorgon innan jag vet exakt hur kroppen mår. 

Sprint står på programmet imorgon och distans på söndag! Kul!


Skytteform (eller inte)

Häromdagen uppdaterade jag mitt excel-ark som heter "Skjutprocent träning" och slogs av hur dåligt jag har skjutit den senaste tiden. Det var ungefär en månad sen jag uppdaterade senast och det var få gånger som jag kände mig nöjd med de siffror jag skrev in. 
 
Jag som trodde jag var i skjutform? 
 
Men det vill jag inte påstå efter att ha skrivit in skjutresultaten från den senaste månaden.
 
Och då tänkte jag, jag skjuter alltså 19 träff på SM-distansen och 00 i lördags, när jag är dålig skjutform... Det känns ändå rätt tryggt. För då vet jag att jag kan bättre när skjutformen är bättre!!
 
Jag vet ju att jag kan så mycket bättre än jag visat den här säsongen. Har liksom inte riktigt kommit igenom en hel helg med bra skytteresultat. Eller jo, på SM sköt jag ju faktiskt 19/20, 17/20 och 20/23 träff, vilket är bra! Men det är enda helgen jag skjutit bra på mer än en tävling! Därför ligger jag på bara 82% träff på tävling i år. Därför känner jag att skjutformen inte är på topp. 
 
Frågan är bara vad jag ska göra för att höja skytteformen ett snäpp till? Kan jag göra något? Eller är det mentalt? Hur brukar jag göra när jag är i skytteform? Funkar alltid samma saker? Så många frågor, så få svar. Finns nog inte ett svar på frågan om formtoppning.

Försökskanin

Jag blev positivt överraskad när jag kom till stadion idag och det såg riktigt bra ut! De hade fräst och det är helt otroligt vad man kan göra med ren isgata! 


Annars så kändes kroppen seg och skyttet gick dåligt. Landade på 84% totalt. Glömmer det och tar med mig gårdagens säkra skytte. 

Efter en kort klassisk tur så mötte jag upp mina kollegor i den studie jag ska göra i mitt examensarbete. Det var dags att testa utrustningen och jag var försökskanin. Det tog en stund att få på sig alla sensorer i 3D-dräkten (som mäter rörelsemönstret) samt den bärbara syreupptagningsapparaten. Och ett gevär mitt emellan. Sen åkte jag ett varv på den bana vi ska köra. Kände mig som Darth Vader med den mask jag körde i. Speciellt när jag åkte förbi barn som var där och åkte skidor. Vet ju inte själv hur jag såg ut, det hade varit intressant att se...

Vi var i alla fall väldigt nöjda efter genomgången. Vi har fått en del saker vi måste tänka på, bland annat lyckades jag rycka ur en sladd ur syreupptagningsmaskinen när jag gick upp ur fartställningen sista gången. Så de sladdarna måste vi tejpa. 

Vi bestämde också att jag kommer vara den första personen som genomför studien, som försöksperson. Det blir spännande. Snart är det dags att dra igång. Ska bli kul!!


Isbana

Idag när jag kom upp till stadion var det skridskobana där. Helt sjukt hur mycket det milda vädret tagit på snön!! Men det blir väl så när det är varmt OCH blåser. Som att stå med en hårfön på snön, som en norsk ledare sa inför norska längdpremiären på Beitostølen förra vintern, tror jag.
 
De hade inte pistat idag så det var verkligen isbana på stadion. Det var bättre förhållanden uppe på motionskonstsnöspåret, men ändå inte bra. 
 
Fick planera om och började med enbart skytte. Bytte till mina dubbskor och det var otroligt skönt! Jag körde lite WC, men bara mot mig själv då alla andra hade pjäxor och inte ville gå runt på isen. Körde sprint-distans-sprint-distans, som vi ska köra i helgen. Det är ju individuella starter så det spelade ingen större roll att jag bara körde mot mig själv. Sköt 01 0000 gånger två. Ja, skjuter jag så i helgen så är jag väldigt nöjd med mig själv! Det var inte jättelätta förhållanden, skyller åtminstone första bommen på vinden...eller koncentrationen...kanske... 
 
Efter det bytte jag till pjäxor och läste in geväret i bilen och sen åkte jag upp på Björnberget och snurrade runt där och runt slalombacken där förhållandena var helt okej. Jag hade ett impulspass planerat och hittade tre ställen där det var bra, ett ställe för tvåan, ett för trean och ett för fyran. Så körde två varv runt Björnberget med en impuls på tvåan och en på trean och sedan ett varv runt slalombacken med en impuls på fyran. Blev 2-7 minuters vila mellan impulserna. Det blev rätt korta impulser, åtminstone på tvåan och trean, då jag avslutade impulsen om jag tappade greppet med skidorna, dvs åkte på en isfläck. Men på fyran var det bra en längre bit så de impulserna blev "normal" längd. De andra låg runt 7 sekunder, lite kortare än normalt. Jag körde 10 impulser och kände mig väldigt pigg på dem. Var rapp i rörelserna. Men det var svårt att känna efter då man mestadels fick åka och spänna sig. 
 
Jag är i alla fall väldigt glad att jag inte har särskilt mycket träning planerad den här veckan. Men om det inte blir bättre tills nästa vecka måste jag ta en ordentlig funderare om jag kan vara kvar i stan. Ska nämligen träna en del nästa vecka då dets är lite tävlingsfritt framöver.

I skolan

Dagen började med praktisk tenta i statistiska analyser. Det var väldigt svårt att veta vad man kunde förvänta sig så jag pluggade ingenting. Visste som inte vad jag skulle plugga på. Och sen har jag fokat skidskytte i helgen... Grejen är att jag kommer alltid kunna ha en manual eller lathund när jag i framtiden ska göra statistiska analyser, så jag behöver egentligen inte kunna det utantill. Så tanken var såhär, att antingen så klarar jag tentan på tur och talang, eller så vet jag precis vad jag ska plugga på till omtentan! 
 
Slutsats efter tentan: jag ångrar ingenting men jag tror inte jag har tillräckligt med tur och talang för att klara mig. Och förhoppningsvis ligger omtentan bättre till än dagen efter en tävlingshelg!
 
Gick hem och käkade en snabb lunch innan jag gick tillbaka till skolan för lite C-uppsats-förberedelser. Ska ju genomföra en skidskyttestudie (alltså som testledare) och bland annat ta laktatprov. Några av dessa laktatprov kommer ske under extrem tidspress så det var det som jag tränade på idag. Att utföra ett laktatprov på ca 35 sekunder. Det går, om allt flyter på. Men minsta miss och jag är körd. Blir så otroligt frustrerad när jag misslyckas med något så jag var rätt uppgiven när jag gick från skolan för andra gången idag. 
 
Kunde med andra ord ha haft en bättre vilodag. Inte ser det ljust ut för förbättring heller då jag har x antal skidor att valla under eftermiddagen. 

Vantar

Jag är en sån där person som får favoritplagg, använder dem tills de är utslitna och sedan köper ett nytt, precis likadant plagg. 
 
Så när jag förra helgen insåg att 1, mina tumvantar är slitna och 2, det funkar inte längre att ha samma tumvantar både på träning och till vardags, ställde jag in mig på att köpa ett par likadana tumvantar som jag använt de senaste typ 5 åren. Jag åkte först till XXL, för jag älskar deras stora utbud. De hade dock inga Lillsport-handskar. Men fick syn på ett par rosa tumvantar och eftersom planen var att köpa ett par nya tumvantar till vardags, så kändes ett par rosa tumvantar i den modell (bara vanliga) jag tänkt mig, ganska rimligt. Provade en av de rosa tumvantarna och blev helt såld! Helt underbart sköna, mjuka, varma, härliga. Inget snack om att jag skulle ha de rosa tumvantarna! (Ha, lyckades bryta ett mönster, imponerande!)
 
I torsdags, när jag såg min rosa tumvante sätta i motorvärmarsladden på min skitiga bil, fick jag en bild i huvudet. En bild på hur mina rosa tumvantar leker i snön med mina framtida barn. Helt sjukt, jag har ingen aning om vart bilden kom ifrån och varför den ploppade upp just då. I efterhand har jag omkonstruerat bilden som ett snöbollskrig, för dessa vantar är verkligen perfekta snöbollsvantar!! 
 
Hoppas verkligen att det är fantastisk hållbarhet på dessa vantar då jag känner att det är ganska långt kvar tills jag kommer leka i snön med mina framtida barn, ännu längre tills vi kan ha snöbollskrig. 
 
Men troligtvis kommer jag inom kort göra snöbollar med dessa vantar ändå. Vädret ska bara tillåta det.
 
Är i vilket fall otroligt nöjd med mina nya vantar! Snyggaste och skönaste nånsin!

Må bra - prestera bra

Jag är övertygad om att det är otroligt viktigt att må bra för att kunna prestera bra. Det är inte för inte som alla säger att man blir i form av att vara kär liksom. Finns väl knappast någon bättre känsla? 
 
Jag känner i alla fall stor skillnad på mina prestationer när jag mår bra eller inte. Det kan vara små grejer som gör att jag känner att jag är på rätt ställe. Typ att jag kan se mig själv i spegeln och vara nöjd med det jag ser. Det är för mig ett tecken på att jag mår bra. Det kan även vara att känna mig nöjd med det jag har åstadkommit, inte hela tiden sträva efter något mer. Känna ett lugn i att det jag gör är bäst för mig. Såna små saker som gör att jag känner att jag mår bra. 
 
Formen sitter till viss del i huvudet. Jag tror man kan hitta formen genom att hitta glädjen. Det var kanske det jag gjorde när jag spenderade en vecka i Trondheim innan SM. 
 
Jag mår verkligen som bäst när jag är i Trondheim. Där har jag alltid känt mig nöjd. Nöjd med det jag gör, nöjd med den jag är. Det var faktiskt helt underbart att komma dit utan att känna någon och kunna vara precis den jag är. Och att jag hittade vänner där som faktiskt gillade mig för den jag är! 
 
Kan också konstatera att första gången jag använde spegeln på mitt rum på Trønderhopp internat för att sminka mig, var på vår team-kväll, någon gång i september. Flyttade till Trondheim 1 juli och sminkade mig för första gången i september. Säger kanske en del om att jag mest tränade där, men också att jag var ganska nöjd med mig själv som jag var. 
 
Jag har alltid mått bra av nystarter. Jag tänkte säga att min bästa nystart var när jag lämnade Mora för Torsby. Men sen blev jag osäker. Torsby eller Trondheim? Vilken by (olika meningar av ordet by ja) har påverkat mig mest positivt? Svårt att säga faktiskt. Båda platserna var bra på så många olika sätt. 
 
Saknar faktiskt Trondheim mindre nu. Längtar dit enormt mycket. Tänker nog fortfarande på Trondheim varje dag. Men känner mig ändå nöjd med mitt liv just nu också. Kanske är det därför som formen stannat kvar. För att jag trivs bra med livet. 

Hede

Befinner mig nu i Hede, där det ska avgöras Swecup-tävlingar i helgen. Åkte från Östersund vid tio i morse, åt lunch i Åsarna och åkte sedan till officiella träningen på skidstadion i Hede. Har bara varit här och tävlat två gånger tidigare men har bra minnen härifrån. Körde mitt allra första SM här, 2006. Det var på den tiden när jag inte lärt mig centrera den bakre ringen i dioptern så blev inte direkt några jätteframgångar men kunde i alla fall konstatera att jag hängde med bra i spåret. För två år sedan hade jag en otroligt fin helg här i Hede där jag tog en otroligt efterlängad första seger i Swecup som senior. Kanske var det ändå känslan av att åka fort igen som var det mest efterlängtade. Men kunde då efter en dubbelseger säkra min plats i landslagskläderna efter ett alldeles för långt uppehåll. Lite roligt att jag bor i exakt samma stuga nu som då... Hade ju varit härligt med samma känsla av att åka fort som då också. Det visar sig imorgon. 


Har kört upptakt idag. Mitt pulsbälte gav upp idag efter att ha varnat för dåligt batteri ett tag. Tänkte byta batteri igår men jag hade inga hemma. Och trodde inte det skulle lägga av SÅ TVÄRT. Så jag fick gå på känsla under dagens upptakt. Brukar styra upptakten väldigt mycket efter puls men tyckte det gick bra även utan pulsband. Känslan kunde dock varit bättre! Men men. Vila igår och resa idag kan vara orsak till det. Hoppas på det i alla fall. 

Bra skytte i alla fall, 95% träff. Var så sur efter bommen i andra serien, det var ett roligt skitskott, så fokade riktigt bra efter det. Får minnas den känslan så jag fokar riktigt bra imorgon också!

Det ska i alla fall bli otroligt roligt att tävla imorgon. Jag gillar banorna här och jag tror de passar mig! Brukar ju som sagt åka fort här! Sprint står på schemat både imorgon och på söndag och jag tycker verkligen att det är dags för mig att göra en riktigt bra sprint. Har nog faktiskt inte gjort en riktigt bra sprint sen senast jag var här i Hede...


Känna sig smart

Idag hade vi sista "föreläsningen" (läs: genomgång) inför nästa veckas tentor. Vi kommer ha en "praktisk" tenta på måndag, där vi ska utföra statistiska analyser på datorn i statistik-programmet, och en vanlig salstenta i ämnet vetenskaplig teori och metod på fredag. Den kommer jag missa pga att jag åker till Steinkjer, men måndagens tenta ska jag göra.
 
Jag tror jag nämde det igår (?) men har känt mig totalt oförberedd inför tentan på måndag. Har knappt kunnat plugga heller, dels för att föreläsningsmaterialet inte funnits på lärplattformen (de la upp den typ i förrgår) och dels för att jag inte haft en aning om vad jag borde plugga på. Så det var verkligen en lättnad idag när jag verkligen kände att det här kan jag. Kunde för första gången på evigheter känna mig smart i skolan. Idag var typ bara genomgång inför vad som kommer på tentan på måndag och när läraren ställde frågor så kunde jag svaret. Fattade knappt själv hur det gick till. Men verkar som det fastnat något under både VTM 1 (som (om jag minns rätt) jag läste för två år sedan men tentade av förra året) och VTM 2 (som vi läser nu). Sen kan jag inte påstå att jag är någon expert inom området, tvärt om. Men fick ändå känslan av att jag borde kunna klara tentan på måndag. Och sen behöver jag typ inte kunna statstik mer, för varje gång jag i framtiden ska göra en statistisk analys så kan jag bara ta fram mitt föreläsningsmaterial som guidar mig igenom hur jag ska göra. Precis som jag gjort de tidigare gångerna i mitt liv som jag behövt göra en statistisk analys. 
 
Det vore verkligen så skönt att ha den känslan som jag hade när jag (i förtid pga tristess) lämnade föreläsningssalen idag, även på måndag. Känslan av att det här klarar jag. Jag saknar känslan av att känna sig smart. Kan jag inte (snälla) få uppleva den på måndag?
 
Skola - off
Hede - on

MVG

Idag fick jag äntligen med mig ett riktigt bra skjutresultat. Det var verkligen på tiden! 95% träff i ligg och 100% träff i stå. Mycket väl godkänt. Bommen i ligg kändes dessutom som en träff och kunde i efterhand se att alla mina skott var på den högra delen av pricken. Hade ingen kikare så nöjde mig efter en halvdan inskjutning (men ingen högertendens då...) Men det var i alla fall väldigt härligt att få med sig ett så pass bra skjutresultat på sista skyttepasset innan jag drar till Hede. Hade en väldigt bra känsla i åkningen idag också, åtminstone första varvet på konstsnöslingan (som vi fortfarande snurrar på). Sådär bra att jag bara diagonalade på uppför och kommer på mig själv att jag kanske borde kolla pulsen och när jag gör det så är den redan uppe i I2, utan att det känns så. Så bra känsla... 
 
Annars så är det fortsatt en hel del plugg, men känns ändå bra. Inte lika tråkigt som det brukar vara när det är mycket plugg. Däremot långt ifrån MVG där...i alla fall på måndagens tenta. Ingen aning om hur det ska gå. För även om det just nu är ganska skönt att ha plugget, för annars hade jag verkligen övertaggat Hede (längtar sååå till att tävla där i helgen!!!) men på torsdag ska jag trycka på off-knappen och känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ha några problem att bara foka skidskytte i helgen, trots tenta på måndag. Men jag känner att jag bryr mig inte så mycket om den tentan. Det får gå som det gå. Det värsta som kan hända är att jag får noll poäng liksom. Och har jag överlevt 3 poäng på en 50p-psykologitenta så ska jag nog överleva det också. Jag har inga problem med att skjuta saker på framtiden. Speciellt inte skolrelaterade saker. Helt sjukt att jag tar examen i vår. 

Bra liggskytte

Igår hade jag en fin vilodag där jag fick mycket gjort. Typ så att jag hade tid att sitta och kolla på pajen medan den blev klar i ugnen. Så mycket tid hade jag över på kvällen. Hehe. 


Vilodagen kändes i kroppen. Som en seghet. Men när jag väl var igång med impulserna så var kroppen allt annat än seg. Fick med mig en riktigt bra känsla faktiskt. 

Bra känsla även i skyttet, fast prickarna ramlar ändå inte som jag vill. En del mentala bommar idag, även dåliga genomförda skott. Men också skott som jag verkligen trodde skulle gå in. Kanske har någon kant in att ta ut när det passar bättre! Liggande skyttet är i alla fall riktigt bra. Tänkte säga att det var ett år sen som mitt liggskytte var såhär bra men så kom jag att tänka på en kall vecka i oktober när jag hade typ 97% träff i ligg. Även på Granåsens kant ut-mål. Osäker dock hur många hårda pass jag hade den veckan. Hade ju sedan 50% träff i ligg på kombracet veckan efter haha. Så då kanske det är ett år sen som liggskyttet var såhär bra. 93% idag, bara 83 i stå och 88 totalt. Hoppas trenden är uppåtgående inför helgen. 


HP

Den här tävlingsfria veckan har jag ägnat en del tid åt skolan. Både förberedelser inför kommande C-uppsats, lite plugg inför kommande tentor men även ägnat en del tid åt att fundera på fortsatta studier. Nu har jag kommit till en lite halvjobbig punkt. Mitt senaste högskoleprov har gått ut (skrev det hösten 2011 och det gäller i fem år). Om jag ska söka utbildningar och/eller kurser i höst så kan det vara värt att skriva högskoleprovet på nytt. Men det kostar en slant. Och det ska skrivas på en dålig dag, en dag jag tror att jag är i Trondheim. Så frågan är om det är värt det? Och jag måste bestämma det innan den 15 februari då anmälan till högskoleprovet stänger. Det är snart... Alltså, jag har ju bra betyg. Jag klarar mig väldigt långt på mina gymnasiebetyg. Men mitt högskoleprov var nog ändå snäppet bättre. Jag brukar vara närmare att ta mig in på högskoleprov än på betyg. Å andra sidan så tog det tre högskoleprov (och en omorganisation) för mig att få 1,5, som jag var väldigt nöjd med. Jag tror i och för sig att jag hade kunnat förbättra mig ytterligare lite om jag skrivit ett till prov av den nya varianten (höjde mig från 1,2 till 1,5 när de gjorde om provet) men provet på våren 2012 krockade med SM så det kunde jag inte skriva. Men om jag skulle skriva det nu till våren...då måste jag nog plugga ganska mycket för att vara i närheten av 1,5. Återigen, är det värt det? Jag kan skriva bara för att ha ett resultat, för att komma in i en annan sökgrupp. Men behöver jag det? Och kommer jag kunna vara nöjd med ett halvdant resultat? Känner jag mig själv rätt så kommer jag vilja göra mig själv rättvisa om jag ska skriva. Och då behöver jag nog egentligen två prov för att få ett rättvist resultat andra gången. Det är ändå 5,5 år sen senast jag skrev. Och det är inte så bara att skriva högskoleprovet! I alla fall inte att skriva 1,5. 
 
Visst lutar det åt att jag inte ska skriva högskoleprovet till våren? Jag älskar verkligen att sätta ord på mina tankar, de blir alltid så mycket tydligare då och jag har mycket lättare att förstå mig själv. 
 
Så här är det. Jag vill inte skriva. Jag vill åka till Trondheim den veckan. Men jag vill också ha bra möjligheter att komma in på det jag vill läsa i höst. Så frågan är: kan jag förbättra de möjligheterna genom att skriva högskoleprovet? Jag är faktiskt osäker på det! Så det lutar åt att jag inte kommer skriva högskoleprovet till våren.

Min profilbild

Anna Maria Wikström

Jag är 24 år, kommer från Mora. Bor i Trondheim där jag tränar skidskytte på elitnivå. Skriver om mitt liv som mest handlar om träning och personerna i min omgivning. Mitt liv, mina tankar - ENJOY !


RSS 2.0