Ovisshet

2014-12-10 21:11:35
 
Tänk om det inte är någon mening med det som sker?
Tänk om det inte finns något lyckligt slut?
 
När man tappat bort sin tro.
När man inte orkar mer.
 
Världen har vänts upp och ner. Jag hängde inte alls med. 
Har aldrig mått så bra (fysiskt) men sällan så dåligt (psykiskt). 
 
Ovissheten är det värsta.

Perfekt dag

Hade en helt fantastisk dag i Trondheim igår! Den började perfekt redan när jag upptäckte att de hade mina favorithavregryn till gröten. Jag vill ha såna små gryn så det blir en mjuk gröt. Har inte hittat ekologiska små gryn (ej fullkorn!) i Sverige än så ska köpa på mig lite sånt också här... 


På förmiddagen blev det ett klassiskt pass. Första 1,5h sällskapade jag med Gunhild, väldigt trevligt! Det var dessutom kört med skoter upp till Rønningen och tillbaka, vilket tog nästan 1,5 timme då det var rejäl blötsnö. Det var mer som att gå på skidor än att åka skidor. Men jag hade hög puls ändå så det gjorde mig absolut ingenting. Vet dock inte riktigt varför jag hade så hög puls när kroppen kändes så seg och vi bara gick fram liksom. Kanske var det för att det var varmt och jag hade för mycket kläder på mig, värme höjer ju pulsen. Eller så var det för att vi pratade hela tiden, det höjer ju också pulsen en hel del. Eller så var det av en annan anledning, eller en blandning av alla förslag. I vilket fall så höll jag ut passet till nästan 2,5 timme efter att jag åkt Saupstadsrundan också. Eller inte riktigt, det var inte kört över Sørem så fick ta samma väg tillbaka från det korset. Otroligt underbart att träna runt Granåsen igen! Jag njöt verkligen och tyckte det var otroligt fint trots att det regnade. Jag skulle tydligen ha varit här måndag-tisdag den här veckan, DÅ var det tydligen MAGISKT fint. Ja ja. Det var ju inte sista gången jag åkte skidor i Bymarka direkt!!

Lunchdejt hemma med Sara och sedan en underbar powernap innan skidskytte på tvn. Eftersom jag inte sköt pga stormvindar i torsdags tänkte jag följa med Sara och skjuta på em, men det blåste storm igen så jag stannade hemma och torrtränade. Kände att det gav mig mer än storm-skytte. 

På kvällen mötte vi upp ett helt gäng skidskyttar på bowlingbanan i Heimdal. Vi spelade och käkade där. Otroligt trevligt! Så kul att träffa ALLA igen, några av dem har jag inte sett sen jag flyttade. Mådde verkligen SÅ bra där igår. Och att jag spelade ganska bra gjorde inte saken sämre, hehe. Segrade i tre av tre omgångar på min bana, dock var Vegard ganska överlägsen på den andra banan så fick se mig slagen. Men han var verkligen bra så det gjorde mig inget. Jag hade alla serier över 100, vilket jag är nöjd med, och fick bättre och bättre poäng, slutade på 116 i sista omgången. 

Verkligen en helt perfekt dag i byen med alla mina fina norska vänner. Jag är så lycklig över att jag tog steget och flyttade hit. Jag har hittat hem. 


Byen!!

Dagarna har verkligen rullat på i maximal fart den här veckan. Igår tränade jag först ett pass med Ingela och Frida, väldigt trevligt! Sen blev det även lunchdejt med Ingela, ännu trevligare. Och sen var jag till skolan på seminarium om allas projektplanen inför C-uppsatsen. Kände mig faktiskt väldigt nöjd med min plan efter det seminariet! Trots att jag inte alls var nöjd med den när jag skickade in den efter att ha skjutit upp skrivningen under nästan hela julen. Finns otroligt mycket att förbättra inför C-uppsatsen, men känns som jag har fått en väldigt bra start på mitt skrivande i alla fall! Skönt!!


Efter det gick jag snabbt hem och halvt slängde i mig middagen, packade det sista och satte mig i bilen. 3,5 timme senare körde jag (fast) in på Saras gata och ytterligare några minuter senare (efter lite sand) kunde jag packa in mina tillhörigheter. 

Befinner mig alltså nu i byen i mitt hjärta, TRONDHEIM!! Känns helt otroligt underbart. Jag bara kände hur mitt hjärta svämmade över när jag närmade mig byen med spellistan "kär i trondheim" i högtalarna. Det gjorde ingenting att det regnade, jag var bara lycklig! Regnet gick sedan över i snöblandat och sedan i bara snö så det ligger några centimeter på min bil nu. Åh, vad jag ska njuta av varje minut i byen. För just nu vet jag inte hur många det blir. Vill gärna bli kvar tills på tisdag typ, men har bara spikat boende till imorgon, hehe. Ja ja, det visar sig. Nu blir det träning på Granåsen, wop wop!


Frågestund

Dagens jubileumsinlägg är jag lite nervös för. Jag tänkte nämligen öppna upp för en frågestund. Där man kan fråga om allt mellan himmel och jord och jag måste svara ärligt! Det är jag lite nervös för. 

Frågorna ställs i kommentarsfältet och för att göra det lite extra spännande så kommer jag dölja alla kommentarer tills svaren kommer. Jag har satt upp 28/1 som datum för att publicera svaren. Det är alltså en månad efter min bloggs 10:e födelsedag och blir det som kommer avsluta mitt 10årsjubileum. 
 
Så nu är det bara att fråga på!

Olika humör och så

Jag tänkte på en sak tidigare idag. Hur olika jag i vinter reagerat på samma saker. Skrev ju kort om det efter Piteå, att jag efter uttagningstävlingarna grät över att jag inte skulle få åka IBU medan jag var helt likgiltig inför det efter Piteå. Samma sak nu. Efter Norgescupen förra helgen var jag totaldepp över att åkningen gick så dåligt. Efter helgen är jag inte alls deppad över att åkningen gick dåligt. Det är klart att det är sjukt trist att känna att man inte får ut det man har i kroppen. Men jag mår bra annars, vilket jag inte alls gjorde för en vecka sedan. Jag har ingen aning om varför det är så stor skillnad. Mina dåliga perioder har inte ens sammanfallit med röda veckan heller. Inget sånt, som kanske annars kunde varit en förklaring. De bra perioderna har nog båda gångerna varit ganska direkt efter röda veckan dock, vet inte om man har en topp då? Ingen aning. Eller så är det inte hormonbaserade känslor. Vad vet jag.
 
Jag vet bara att det känns väldigt märkligt hur mitt humör håller på. 
 
Men den här veckan tror jag att jag känner mig uppåt tack vare att jag har planerat en Trondheimstrip i helgen! Det är Trøndercup där i helgen och det kändes som en rimlig anledning att besöka byen i mitt hjärta. Har längtat till Trondheim varje dag sen jag åkte därifrån och det gör mig verkligen lycklig att jag snart får komma dit igen! Dessutom har jag snart slut på kesam...så måste verkligen till en norsk affär och handla. Haha. Lika bra att Norge blev det land jag får besöka denna månad. 
 
Ser verkligen fram emot att träffa mina norska vänner igen, både de jag träffade på Norgecupen och framförallt de jag inte träffade där! 
 
...där skulle jag ha lagt in min nya favoritemoji, den glada med händerna. Den betyder tyligen att man vill krama någon. Men sen när menar man den exakta betydelsen av varje emoji man skickar?

Varken bra eller dåligt

Idag körde jag ett skatepass med impulser och skytte på förmiddagen. Det är nästan lite ovant att träna här i Östersund. Kan fortfarande spåren som i sömnen, men det är andra saker liksom. 


Saknar Trondheim varje dag. Flera gånger om dagen. Men idag har jag fått ett besked som gjort att jag satt in en vääääldigt bra plan B. Mm, så kan det gå. 

Passet idag då. Gick väl varken bra eller dåligt. 85% träff säger som allt. Varken bra eller dåligt. Samma med åkningen. 

Klassiskt på eftermiddagen. Har nog inte så mycket mer att säga idag faktiskt. 


Snart klar med skolan

Idag har jag påbörjat min näst sista kurs på Idrottsvetenskapliga programmet. Eftersom jag inte läst full fart så kan jag inte längre själv registrera mig på kurserna utan det måste gå via fakultetsadministratören. Var och hälsade på henne idag och sa att jag ville bli antagen på VTM 2 (som jag började på idag) och så undrade hon något om vad som händer efter. Och jag hör mig själv säga "sen har jag bara C-uppsatsen kvar". Och när jag sa det så slog det mig, jag har snart bara C-uppsatsen kvar. Även fast jag egentligen sagt det sen i våras, eller rättare sagt "jag har två saker och sen bara C-uppsatsen kvar". Okej, jag har fortfarande två saker och C-uppsatsen kvar. Så egentligen är det ingen skillnad. Men det blev så tydligt idag när jag såg en utskrift av mina avslutade kurser samtidigt som jag hörde mig själv säga "sen har jag bara C-uppsatsen kvar". 
 
Dock så blev ju den där andra saken som jag skulle göra kanske lite större än vad jag trott. Dvs: ytterligare en tenta. Så det där med att jag ska klara mig från att behöva skriva en tenta i balklänning...det blev lite mer osäkert. Ja, alltså, jag har läst någonstans att man ska skriva sin 20:e omtenta i frack/balklänning. Huruvida det gäller på Mittuniversitetet är högst oklart. Exakt hur många omtentor jag skrivit är också högst oklart, men jag tror det är 16 stycken... Såå...det ska jag nog klara! Klara mig under 20 omtentor menar jag! 
 
Det känns otroligt bra att snart vara klar med skolan! Det gör mig väldigt pepp på den här sista terminen! Sen vet jag ju inte riktigt vad jag ska göra efter examen, om det blir fortsatt plugg eller jobb. Det visar sig. Helst vill jag nog plugga. Tycker det är lite mindre ansträngande än att jobba. Men har å andra sidan aldrig direkt jobbat, så vad vet jag, egentligen. 
 
Annars så har jag vilodag idag. Behövdes verkligen. Har känt mig trött. Men jag mår bra annars, till skillnad mot för en vecka sedan. Trots att jag inte är nämnvärt nöjdare med denna helg än förra. Men men. Håller hoppet uppe. Det kommer vända. Det måste det göra.

Att inte förändras

http://annamariiia.blogg.se/2013/august/jag-forsoker-sammankoppla-saker-som-inte-alls-hor-ihop.html
 
För ett tag sen så hamnade jag i ett gammalt blogginlägg som jag verkligen fastnade för. Då läste jag bara det sista stycket, men när jag nu tänkte skriva om det så läste jag hela inlägget. Och fastnade ännu mer.
 
Är det inte lite coolt att jag för fyra år sen tänkte att jag nog skulle plugga ett år i Trondheim? Då ville jag ju plugga ingenjör, vilket är en väldigt populär utbildning i Trondheim som skulle passa. Men sen blev jag helt förälskad i Östersund, min lägenhet och mina vänner. Så jag blev kvar. 
 
Men det är ju faktiskt så att tanken om Trondheim har funnits där väldigt länge. Och den behövde nog finnas där väldigt länge för att jag skulle våga ta steget. Jag behövde fundera klart och jag behövde mogna klart. Jag tror jag valde den perfekta tajmingen att flytta dit.
 
Sen det där med att jag fortfarande inte har hittat en pojkvän att flytta ihop med... Måste nämna det men orkar inte skriva mer om det. Reagerade idag på det andra stycket. Håller med mig själv. Längtar verkligen efter känslan av att vara nykär. Har inte upplevt det sen jag skrev det inlägget. Väntar fortfarande... För visst kommer jag få uppleva det? Någon gång?
 
Och ja, det som står där emellan... Om jag förändrats mycket sen mina fornstora dagar som bloggare (2010 typ) så har jag nog inte förändrats särskilt mycket efter gymnasiet. Man förändras ju alltid, men AW 18 år och AW 24 år är väldigt olika varandra jämför med AW 21 år och AW 24 år. (Fick lov att fundera på om jag verkligen är 24 år. Men det är jag. Fortfarande. Känns rätt ungt ändå. Känns yngre nu än när jag fyllde 24. Fast nu är jag ju snart 25. Puh. 25 känns däremot gammalt. Hehe. Men ser ändå fram emot att fylla 25. Hehe.)

Undersöka något nytt

2014-07-21 17:11:15
 
Idag blev det 2,5 timme hos min mentala tränare Å. Dels för att det var längesen och dels för att det fanns mycket att jobba med. Jag berättade om hur bra säsongen hade slutat och hur fel det blev med landslagen och byte av tränare. 
 
Jag har enormt förtroende för Å och när hon säger att något är problemet så vet jag att hon har rätt. Idag konstaterade hon det som jag länge funderat på, att skidskytte-träning inte fungerar för mig. Med skidskytte-träning menar jag den träning som Pichler förde in i Sverige, med 40km A2 och 8x8 minuter A3, typ. Å förespråkar typ 4x4 min A3-A3+. Stort spann mellan A1 och A3. Långa lugna pass med typ 130 i puls. Och 3-5 A3-pass i veckan, med en intervalltid på 10-25 minuter. 
 
Jag har funderat såå mycket på min träning fram och tillbaka och jag hade bestämt att ge skidskytte-träningen ett år till. Nu tvivlar jag. Jag tror helt och fullt att den träning som Å tror på skulle fungera underbart bra för mig. 
 
Jag vet inte ens varför jag måste argumentera mot mig själv att gå över på "längd-träning" som jag kallar det. 
 
Men någon del av min funderar över om jag är redo. Har jag den träningsbakgrund som behövs för att gå över på korta intervaller? Klarar jag mig utan långa tröskelpass? Hur kommer jag klara mig utan A2, som varit en stor kär del av min träning? 
 
Jag vill diskutera detta med ett antal människor som jag litar på. Men i slutändan är det ändå mitt beslut. Jag har egentligen redan fattat mitt beslut, ändå vill jag inte släppa det som varit. 
 
Jag måste göra det jag tror på. Jag ska göra det jag tror på! 
 
Det jag tror på är inte exakt det som Å beskrev, men det är långt ifrån Pichler. Någon stans mitt emellan. 
 
Jag är nog min bästa tränare ändå. Jag klarar mig inte själv, men jag är grym på att tänka själv. Om jag får säga det själv. 

Ny eller gammal?

Kanske inte så stor skillnad men för mig enorm skillnad.


Efter nästan sju (!) år med samma glasögon!

Var ju tvungen att köpa nya när de gamla gick sönder gång på gång (men lagade dem gång på gång)...har försökt hitta nya under flera år men nu fick jag kniven på strupen. 

Beställde ju dessa för nästan en månad sedan så hade glömt bort hur de såg ut. Fick en chock när jag satte på mig dem. Först för att dessa är mycket starkare än de gamla, de är ju ändå 7 år gamla och jag har ändrat min syn en del sen dess. Men sen för att jag först inte alls tyckte de såg bra ut. Tyckte bara jag såg gammal ut! Väldigt gammal! Bytte frisyr medan de blev anpassade efter mitt ansikte. Provade igen. De såg lite bättre ut. Men funderade seriöst om de hade beställt fel!? Mindes att mina favoriter gick bort efter att jag sett dem på mig själv på bild så jag öppnade snapchatkameran. Jo då, de såg ännu bättre ut där. Kom hem, kollade mig i spegeln. Skickade bild till mamma. Skriver detta inlägg. 

Nutid. 

Det är klart att det är sjukt ovant att byta glasögon efter sju år med ett par som man trivs otroligt, fantastiskt jättebra med. Det är inte ett litet tomrum de nya ska fylla. Jag känner mig ändå nöjd och tror att jag kommer växa ihop med dessa på samma sätt som jag växte ihop med de gamla. 

För när allt kommer omkring så tror jag att jag kände lika för sju år sedan. De glasögonen som jag hade innan trivdes jag också OTROLIGT bra med. Och de totalsågades efter en kort stund med de svarta. 

Ja nu blir det alltså bruna bågar. Eller, typ melerade bruna. Nånting. Det blir nog jättebra. Tror de passar mig. De passar till håret i alla fall. Och ja, formen är ganska lik de gamla. Men jag skulle ALDRIG byta till mindre. Vill se så mycket som möjligt. Med tanke på hur dåligt jag ser så behöver jag stora glas, haha. 


Hopp om livet

Igår kväll efter lätt rörelse så började jag få hopp om livet igen. Hade då i stort sett spenderat två dygn i sängen på autopilot. Ja, måndag och tisdag är fortfarande som en dimma, vet knappt vart de dagarna tog vägen. Imorgon är det torsdag. Om två dagar befinner jag mig i Sollefteå och taggar tävling. Det känns otroligt långt borta. Men åtminstone närmare nu än vad det kändes igår. 
 
Jag har blivit människa igen. Jag har kunnat göra saker som jag själv vill, inte bara saker som jag varit tvingad till. 
 
Och jag har inte velat åka tillbaka till Östersund. Det fanns en tid när jag inte kunde hålla mig därifrån. Nu har jag ingenting som drar mig dit. Nej, nu ljög jag. Jag har en termin kvar i skolan som jag måste tillbaka till Östersund för att slutföra. Och så ser jag fram emot att få mina nya glasögon. Men det är inte så att jag (just nu) har någon i Östersund som säger "kom". 
 
Det har jag däremot i Trondheim. Och jag vet inte hur länge till jag kan hålla mig därifrån. Jag längtar dit. Varje dag. Hela tiden. Det är helt sjukt egentligen. Att jag flyttade dit. Att jag hittade hem. Att jag efter så kort tid kom så nära några personer där. Personer som jag saknar. Som jag tänker på. Som jag vill träffa. Som jag vill vara med. Varje dag. 
 
Jag träffade Å idag. Hon var övertygad om att helgens genomklappning berodde på att jag hade för höga förväntningar på mig själv då jag kände mig i bra form och att det gjorde att tankarna spann loss i mitt huvud. Och det verkar väldigt rimligt. Jag bara önskar att jag fick känna den där känslan av toppform så jag kan få tillbaka mitt självförtroende igen och inte freaka ut när det går bra. Få tillbaka tryggheten jag hade som junior. När det normala var att göra bra tävlingar. Nu är det nästan tvärt om. Jag litar inte på min förmåga och blir nästan förvånad när det går bra. Det är inte bra. 
 
Ja, snart dags för tävling igen. Jag börjar ställa in mig på det. Igår fick jag nästan panik när jag såg att startlistan var ute. Inte än liksom!! Jag är inte redo!! Men nu blir jag nyfiken på startlistan. Ett steg i rätt riktning. Ett till. Imorgon kanske jag är sugen att träna igen. Eller inte. Vi får se. Men nog fan har tävlingsdjävulen vaknat igen. Det är inte så att han är uppe och går, men han är inte nere i djupsömn längre i alla fall. Ge han ett par dagar till så bankar han på dörren och vill bli utsläppt. Och nog ska jag släppa ut honom i helgen alltid. 

Inlägg genom åren

Dagens jublieumsinlägg kommer att visa hur min bloggstil har ändrats genom åren. Jag har valt ut ett inlägg för varje år som motsvarar ungefär den skrivstil jag hade under det året och som motsvarar mitt liv då. Klicka på bilderna för att komma till originalinläggen.
 
2006
 
Typ det enda inlägget från 2006...
 
2007
 
 
2008
 
 
2009
 
 
2010
 
 
2011
 
 
2012
 
 
2013
 
 
2014
 
 
2015
 
 
2016
 

Autopilot

Jag är fruktansvärt trött och helt omotiverad. Men jag går på autopilot. Skriver det jag ska. Söker artiklar. Ställer upp på det jag lovat. Ler och ser glad ut. Ännu tröttare efteråt. Vill bara gråta. Kan inte stoppa tankarna. 


Det var inte såhär det skulle bli. Vad är det som händer? Varför går allt så fel? 

Jag saknar Trondheim så det gör ont. Det var fruktansvärt att se mina vänner åka dit i söndags och veta att det inte är mitt hem längre. 

Kan inte stoppa tårarna. 

Kan det inte bara vara min tur att få lite framgång nu?


Söndagstankar

2014-01-05 22:19:23
 
Man ska inte blogga när klockan är tio en söndagskväll och man har gjort en dålig tävlingshelg. Men nu gör jag det ändå.
 
Fanns inte en enda anledning att spela "Jubel" i helgen. Kanske efter min nolla i sista stå men då var jag ju redan typ fem minuter efter. Värdelöst.
 
I alla fall.
 
Jag är för dålig. Jag är inte alls där jag vill vara.
 
Nej, men jag orkar faktiskt inte blogga. 
 
Träningssamtal med M på tisdag. Det blir bra. Han är klok. Han kan nog ge några svar eller i alla fall uppmuntrande ord. 
 
Och jag saknar P. Det är nu typ en månad sedan han sa "Wikström!" när jag satte på mig skorna. En månad sedan jag sa hejdå. 
 
Vart fan tog min bästa vän vägen?

Jubel

2014-01-03 21:04:02
 
Min favoritlåt just nu är Jubel - Klingande. Tänkte att det skulle bli helgens låt. 
 
SM masstart imorgon. Så jäkla kul ska det bli!!!! 

Min profilbild

Anna Maria Wikström

Jag är 24 år, kommer från Mora. Bor i Trondheim där jag tränar skidskytte på elitnivå. Skriver om mitt liv som mest handlar om träning och personerna i min omgivning. Mitt liv, mina tankar - ENJOY !


RSS 2.0