Brorsans lägenhet

Jag älskar verkligen att komma till brorsans lägenhet! Jag vet inte varför egentligen. Den är bara 21kvm och att vara tre personer där är trångt. Hans kök ligger i hallen och utmanar verkligen till kreativitet då det bara finns 1-2 kokplattor, minimalt med utrymme och omöjligt att diska medan man lagar mat. Men jag älskar utmaningar och senast jag var här så gjorde jag ju en paj! 


Jag blir så glad av att träffa bror också. Nu har jag inte sett honom sen...måste fundera...har nog inte sett honom sen jag flyttade till Trondheim. Eller kanske träffade honom när jag var hemma och var sjuk i månadsskiftet juli/augusti? Ja, det var i alla fall sjukt längesen så det var riktigt härligt! 

Mår väldigt bra här i lilla lägenheten i Luleå!!


Trött

Jag har sovit dåligt i natt. Insåg dessutom precis när jag tänkte den meningen (för 17:e gången idag) att det var min sista natt på Trønderhopp internat. Kanske därför jag sovit dåligt! Har i alla fall legat halvnaken och drömt massa konstigt. Märkte det när jag under mitt sista träningspass i Trondheim inte alls hade någon lust att prata med mina vänner här. Trots att jag inte vet nästa gång jag kommer träffa dem. Tyvärr är jag en sån människa som blir otrevlig när jag är trött och/eller hungrig. Jag försöker att dölja det men det är svårt. Jag tror i alla fall att jag ändå sagt hejdå, lycka till, vi snakkes, till alla. Eftersom jag sköt upp mitt flytt-datum så avverkade jag lite av det förra veckan ju.

Idag går alltså flyttlasset. Åker hellre ikväll än tidigt imorgon. Det är ju mörkt oavsett. Och jag har bra extraljus.

Får inte med mig allt utan åker tillbaka med pappa på måndag och hämtar vapenskåpet mm. Men idag var i stort sett sista dagen här.

Tur jag har så fina minnen härifrån sen tidigare så jag inte bara minns regnet och sockret på stadion idag. Minns däremot hellre mina sex 0:or idag av åtta möjliga. Skyttet är i grunden bra. Det gäller bara att få den där sköna känslan på tävling också. Känslan jag hade på träningsracen i somras och på Sjusjøen. Då kan det bli kul i helgen. Nej, tror faktiskt det blir kul oavsett. För tävla är det bästa jag vet så jag är glad när jag får göra det!

Nej nu ska jag packa det sista. Hörs från Östersund. Eller Luleå. Eller Piteå. Det visar sig.


Fick slita idag

Idag stod ett hårt pass på schemat. Jag körde lite kortare intervaller än jag brukar sista hårda passet innan tävling, 4x3+4x1min, efter tips från G. Men det var fullt tillräckligt med bara tre minuter. Fick bra sparring från Sara och vi pressade varandra uppför hela första backen och så körde vi rakt ner till skjutvallen igen. Ytterligare ett tecken på att vi pressade varandra hårt var den sjukt höga pulsen man kom in på mattan med, trots en backe som normalt sett gör att pulsen går ner ganska mycket. 
 
Puh, så jag fick slita med mjölksyra idag. Inte nådigt!! Men skönt att känna att spurtvarvs-Anna finns där ändå och att jag kan skärpa till mig på sista intervallen (fjärde) trots att jag knappt hade styrfart över sista krönet intervallen innan. Och de där enminutrarna...de är brutala! Men tyckte ändå de kändes relativt bra. Vet inte om jag känt mig så bra på dem förr... Kanske veckan efter Sjusjøen, men då hade jag inte alls lika brant backe som dessutom bara tog 50-55 sek. Hmm...kanske fick ett gott besked från dagens pass ändå?
 
Fick slita på skjutvallen också. Första två skjutningarna (LS) jobbade jag inte alls bra. Jag kom inte alls ned i anspänning och hade noll kontroll på pipans rörelser. Jobbade såå mycket bättre på de sista sex serierna och fick med mig en bra känsla, men ändå några bom för mycket för att jag ska vara nöjd. Men just det där att komma ner i anspänning är en viktig nyckel för mig som jag alltid behöver jobba med. Det blev en bra påminnelse till mig själv idag. Riktigt bra sparring på skjutvallen också när vi sköt bredvid varandra på alla skjutningar. Här på Granåsen så hör man ju inte vad den andra träffar/bommar, men man hör ändå om man är först till skott eller hamnar på efterkälken. 
 
Ett otroligt bra pass blev det! Och jag hoppas att detta var precis vad min kropp behövde för att formen ska komma tillbaka. 

Långpass

En sak som jag har märkt på vissa långpass jag kört med sällskap är att i början så är pulsen väldigt hög (ibland väldigt, väldigt hög!) och jag försöker släppa någon meter för att få ner pulsen, få mitt sällskap att åka lite saktare osv.

Men efter ca 2 timmar så är pulsen nere på I1 och jag är den som höjer farten. 

Jag började fundera på detta i fredags när jag upplevde detta igen. Har som sagt upplevt det flera gånger. 

Att pulsen går ner under ett långt pass är naturligt. 

Men sen är frågan, är det jag som åker fortare och fortare under passet eller är det mitt sällskap som åker saktare och saktare? 

Är det så att jag i och med att jag ökat träningsdosen och kört många fler långa pass i år har förbättrat min uthållighet väsentligt på dessa långpass? 

Jag tror faktiskt att jag är en sån som kan åka fortare och fortare under långa pass. Inte alltid, men ofta har jag upplevt det så. Sen beror det ju såklart på hur terrängen ser ut. När man börjar med mycket uppför och avslutar med mycket utför så förbättras ju snitthastigheten eftersom..! Men jag tror att jag är en sån som tycker om att köra lugnt i början och sedan öka för att hålla samma puls hela passet. Ibland gör jag så medvetet, ibland blir det bara så. 

Jag hoppas också såklart att det är min uthållighet som har förbättrats väsentligt! 

Fast det är rätt jobbigt att börja ett pass med mycket I2... Så jag önskar att jag kunde starta snabbare...eller att mitt sällskap startar långsammare, hehe.


Ingen rolig dag

Idag blev det ett mindre roligt pass. Det mindre roliga började med att jag körde fast påväg in till en stängd parkering. Skulle backa tillbaka och köra till den andra parkeringen men kom ingenstans. Efter lite körning fram och tillbaka en halv meter så lyckades jag ta mig loss. Puh. Sen var det inte pistat på Saupstad idag (går inte att skjuta på Granåsen på helgerna). Så då fick vi 1, trampa skjutplatserna och 2, trampa de sträckor vi körde hurtighet på. Tog sin lilla tid. Sen hade min vajer på fallmålet gått av så jag fick springa fram varje gång jag skulle skifta mellan ligg och stå. Hade velat skjuta LSLS men det var det inte tal om. 
 
Kroppen kändes tung, eller så var det decimetern med lössnö som gjorde det tungt. Gjorde bra impulser i alla fall, men det är ju som vanligt. 
 
Skyttet gick väl okej, jag är egentligen nöjd, för jag tyckte att jag sköt bra skott den enda dåliga serien jag sköt idag. Men då kanske jag har några kant in till godo framöver.
 
För min del har det inte varit någon rolig dag.
 
Men det har varit otroligt roligt att se på tv idag! Ska man fortsätta gratulera alla som gör bra lopp varje gång de gör bra lopp så känns det som det kan bli evighetsgöra i vinter. Jag är inte jättemycket för sånt. Men jag tänker alltid positiva tankar när det går bra. Jag är ju patriot. Blir lite patriotisk för norskarna också. Man kan inte bli annat när man hör de otroligt entusiastiska norska kommentatorerna. Tycker de är underbara att lyssna på. Men känner faktiskt ibland att de borde ha bättre koll på flera åkare... 
 
Hoppas min avslutning på denna dag blir bättre i alla fall. Ska träffa fina vänner så chanserna är stora.

En idé

För några dagar sedan så hade jag ett missat samtal från pappa när jag klev innanför dörren. "Nu" visade tidsangivelsen, så jag förstod att jag precis missat det. Jag ringde därför upp direkt och efter vi växlat några ord säger han: "jag fick ett infall". Jaha, vad har han hittat på nu tänkte jag? Det visade sig att infallet var att varken han eller mamma skulle åka upp till Trondheim i helgen för att hjälpa mig flytta. Jag blev riktigt sur när han sa det. Kom ihåg att jag precis kommit in från passet och troligtvis inte fått i mig någon energi. Vi pratade lite kort om det, jag kunde inte tänka klart och märkbart irriterad sa jag hejdå. 
 
Jag funderade vidare medan jag fortsatte mina efter-träning-bestyr. Byta torrt, äta, stretcha, duscha. 
 
Och när jag funderat ett tag så började en idé formas i mitt huvud. En idé som kändes väldigt bra inom mig. En idé om att eftersom anledningen till att jag från början beslutat att jag skulle flytta 4/12 var att det skulle vara lättast för pappa att komma upp och hämta vapenskåpet på en helgdag (plus att jag inte kan träna i Östersund den här veckan)... Men eftersom inte pappa skulle komma upp så behövde jag ju egentligen inte flytta på en helgdag. En tanke om att stanna kvar ytterligare några dagar i Trondheim växte fram. Den tanken kändes väldigt bra!
 
Efter många om och men, diskussioner fram och tillbaka mellan mig, pappa, mamma och slutligen min hyresvärd så har jag nu beslutat att bli kvar i Trondheim ett tag till! YEY! Dels för att jag verkligen förstår mamma och pappa. Det är en resa på 6 timmar enkel väg att komma hit och hjälpa mig flytta. Pappa har en resa till Piteå nästa helg på nästan 10 timmar enkel väg. Så bästa lösningen blev tillslut att pappa och jag åker hit efter Piteå och hämtar vapenskåpet. Det blir hälften så kort resa som Mora-Trondheim. Och jag får fyra dagar till i Trondheim!! Jag är löjligt lycklig över något så litet!! 
 
Men det känns otroligt bra. Jag mår så bra av att bo och träna här. Jag kommer få en mycket lugnare uppladdning inför Piteå. Lite mer bilåkning, men mestadelen av det efter tävlingarna. Känns väldigt bra att skjuta upp många saker tills efter tävlingarna i Piteå. 
 
Det kommer ju med några negativa sidor också, en ökad månadskostnad bland annat. Men det känns så värt det. 
 
Jag älskar Trondheim. Jag är överlycklig för varje dag jag får bo här. Så är det bara.

Älskade Trondheim!

Idag blev jag ännu mer kär i underbara Trondheim. Träden var inte lika vackra som igår (bild nedan) men det var mycket snö, otroligt fina spår på Granåsen, fint väder och bästa sällskapet på dagens 3 timmarstur.

 

Jag vill verkligen inte lämna den här underbara byen. (Tänk på allt positivt med Östersund!!!)

Och nu är jag igång igen med att säga hejdå. Minns hur jobbigt det var i våras. "Vi ses på rull-SM" var en fras jag frekvent använde. Som tur var så försvann månaderna från Valborg till rull-SM otroligt snabbt så jag hoppas månaderna tills jag får se alla fina människor här går lika fort!

Vet ju inte när jag kommer träffa folket här igen, men jag vill ju tillbaka så fort som möjligt!!!

 

Älskar mottot ovan! Tyvärr låter det inte lika bra på svenska men det betyder att man hellre åker skidor än klarar tentor. Klara tenta=stå på eksamen. Inte klara tenta=stryke på eksamen. Stå på ski antar jag att ni förstår?

Jag åkte och pratade med Vegard när jag hörde Sara ropa mitt namn. Jag såg vart hon pekade och gav ifrån mig ett lyckorop! Det körde två skotrar över den snö som lagt sig på de längre spåren sen de körde dem igår. Vilket betydde att efter nästan 2 timmars snurrande runt konstsnöspåret på Granåsen fick vi åka ut på lysløypa till Saupstad!! Och det var lika fint som jag föreställt mig. Hade varit ännu finare om de kunnat köra med maskin där, men det kommer fler pass! Inte innan jag flyttar, men i framtiden!! Jag är glad att jag fått till lite skidåkning utanför konstsnöspåren på Granåsen och Saupstad. Inte sett något jag inte sett på sommaren men allt är liksom vackrare på vintern!

Ja, en otroligt fin tur blev det idag med fina vänner och en kropp som ville samarbeta. Kanske lite väl hög puls emellanåt men jag försöker se det positivt, att det är bra att hjärtat slår fort.

För så som jag kände har jag aldrig känt
För någon jag kände men aldrig har känt


Lite önsketänkande och så

Försöker ta mig ur sängen för att börja flyttpacka. Tänkte att jag skulle skriva blogg först. Det är egentligen bara en dålig anledning till att få ligga kvar 10 minuter till.

Ett långt pass skate i morse. Måste passa på att hylla förhållandena på Granåsen. Den här veckan har det varit otroligt fint! Idag var bästa dagen! Okej, nysnön som konstant föll under passet var tung att ta sig fram över, men känslan när man hör en skoter som sladdat de längre spåren... Jag hade hela tiden förhoppningen att jag skulle få åka de längre spåren innan jag flyttade. Alla sa att det var önsketänkande. Så mycket snö har de inte haft i november på flera år. Jag vet inte om det var önsketänkande eller om mitt sjätte sinne talade om för mig att i år blir det bästa vintern på länge. Det har jag haft en känsla av sen första frosten kom i början av oktober. Men mitt sjätte sinne har i och för sig haft fel alla andra gånger i höst, när jag trott att jag känt på mig att något bra skulle hända...

Kroppen känns i alla fall mycket bättre den här veckan än förra! Kanske behövde jag några dagar att anpassa mig till dubbelpass-träningsveckor. Men nu är kroppen på banan igen och ser fram emot att snart få dra på mig nummerlappen igen!

Ikväll är sista träningen med teamet. Så tråkigt! Men jag har lovat att komma tillbaka så fort som möjligt och senast till team-fest i april! Jag är otroligt glad att jag kom in i det här teamet och fick lära länna tjejerna och killarna där. Det har bara gått så otroligt fort sen den första träningen i slutet på augusti. Hade velat träffa dem mycket mer!! Men får förhoppningsvis det nästa sommar och höst!

Nej nu måste jag verkligen börja flyttpacka! Jag inbillar mig att det kommer gå jättefort och jättesmidigt men det kanske också är önsketänkande?


Återvänt självförtroende

Har verkligen inte haft något flyt de senaste dagarna. Men hoppas verkligen att det inte fortsätter. Det är mest smågrejer, typ som att jag hade stora problem att blogga från mobilen igår, men när alla smågrejer händer på samma dag så blir det jobbigt. Jag börjar också bli lite stressad över den flytt som är planerad till söndag 4 december. Men som jag sa till mig själv igår kväll innan jag somnade: imorgon ska jag leva, sen ska jag börja flyttpacka. Dvs, idag är det träna-äta-sova som vanligt, dubbelpass. Men från och med imorgon har jag planerat ett pass om dagen (plus lite skytte) så jag ska kunna flyttpacka och förhoppningsvis även samla överskott inför kommande tävlingar!
 
Dagens första pass var I4 pyramidintervaller. Körde 2-4-6-8-8-6-4-2 minuter med 3 min vila mellan. Jag vet inte om jag överskattade mig själv för drog på mig enormt med mjölksyra direkt på första intervallen och fick nästan stappla över krönet innan jag åkte ner till skjutvallen igen. Fortsatte i samma stil, startade hårt och gick på världens mjölksyrasmäll i första backen. Men på första 8:an så vände det plötsligt! Jag kände mig mycket bättre i kroppen och pulsen var hög och stabil. Den hade fladdrat lite innan, gått ner på I1 nedför och varit lite seg över gränsen mellan I3 och I4. Pulsen gick tillbaka och fladdrade på den andra 8:an av just den anledningen att pulsen beror på hjärtats slag. Men kroppen kändes fortsatt bra! Så jag lyckades åka fortare på alla de fyra återstående intervallerna än jag gjort på de fyra första. Fick lite hjälp av att det blev glatt i spåret utför men enligt mina mellantider så gick jag fortare uppför. 
 
Skyttet gick också bättre och bättre under passet! Det blåste ganska mycket idag men efter att ha börjat med tre nollor i ligg kände jag hur mitt självförtroende återvände och jag började leverera skjuttider på 11 sek första-sista skott, något som jag inte klarat av på länge. Ja, det var ju de serier som flöt på med inte så mycket vind. I stå brukar jag ju kunna komma ner på 8-9 sek, men inte i den vind som var idag. Avslutade fantastiskt bra med först 5 liggskott mitt i på 11 sek och sen fem bra skott i stå på 11 sek trots högsta pulsen under dagen på sista intervallen. Det tar jag med mig och kände mig som en helt annan skidskytt idag än jag gjort på länge. Sen Sjusjøen faktiskt. Då var jag väldigt skör med premiärnerver och mitt självförtroende vacklade av en enda serie. Jag hoppas att jag inte är lika skör nu utan att jag kan behålla det här självförtroendet. En tanke som jag tror att jag tryckte bort när den kom igår eller i morse var att idag var sista chansen att lyckas skjuta bra på ett hårt pass innan nästa tävling. Det hade jag i alla fall inte en tanke på när jag sköt idag, för risken är att det hade satt sig på hjärnan och lagt in någon mental spärr. Men såhär i efterhand kan jag vara väldigt nöjd med det sista hårda passet innan nästa tävling! 
 
Ska kanske tilläggas att i de vindar som just nu blåser över Trondheim så har jag inte lyckats med några imponerande skjutprocent de senaste två dagarna, men samlingarna i ligg har varit fina och känslan i skyttet har varit bra. Men det har varit några riktigt blåsiga serier som sänkt träffprocenten totalt. 
 
Och alltså, som jag älskar känslan efter ett hårt pass. När endorfinerna sprider sig genom kroppen och skapar ett leende som inte går att sudda ut. Idag fick jag dela den upplevelsen med några av de fina människorna som jag mött sen jag flyttat hit. Då kände jag livet i mig, som Madicken skulle ha sagt.

En sista fika

Eftersom det är min sista vecka i Trondheim bjöd jag igår in mina vänner här till en sista fika. Just ordet fika blir det en del diskussioner om, för att det bara finns i det svenska språket. Går liksom inte att översätta. Men jag fattar inte att inte andra också har det ordet, det är ju ett av de bästa orden som finns!

I vilket fall blev det bra uppslutning, trots några sena bortfall, vilket var så trevligt! Vi fick ihop två 5mannalag till ett långt parti Sequence på slutet av kvällen och efter att ha bytt lag så lyckades mitt lag vinna sista omgången, bra för tävlingsmänniskan. Vi kom fram till att alla fått vinna minst en gång så ingen behövde somna ledsen, hehe.

Jag hade vilodag igår och gick verkligen ALL-IN för fikat. Har ju bara bakat typ två gånger sen i juni (förutom bröd, fröknäcke och snickers) så baknerven satte verkligen igång när jag äntligen fick baka! Så har jag ju lagrat på mig enormt med recept under den tiden och handlade redan i början på veckan (fast var tvungen att komplettera lite igår trots allt) så kunde liksom inte strunta i det sista bakverket då jag isåfall köpt mjölkfri cream cheese i onödan.

Jag fick verkligen en utmaning i alla allergier. En person som var allergisk mot mjölk, ägg och gluten och en person som var allergisk mot ägg, gluten och nötter. Men fick till åtminstone ett bakverk som passade alla. Men bara ett bakverk utan socker (som passar mig, hehe). Nej men jag fick ju lov att provsmaka allt igår.

Vad bakade jag då?


Dumlekakor. Fantastiskt goda! Fanns dock inte Noblesse på affären här så blev sjokoladehjerten istället.


Daim- & kolapaj. Ännu godare! Alltså, Jarl Sanders ansiktsuttryck och utrop när han smakade den pajen - oslagbart! Det är det man strävar efter när man bakar till andra! Det här receptet hittade jag för otroligt länge sen, typ 2-3 år sen kanske. Men av någon anledning har jag aldrig kommit mig för att baka den. Kanske har andra recept lockat med. Men med min elvisp i Östersund så blev utbudet av bakverk jag kunde baka lite mer begränsat och då passade denna paj utmärkt! (Även kakorna ovanför föll in under kategorin enkelt att göra degen). Men kolapaj är ju så gott och denna var underbar!

Citron- och vinbärskaka. Mjölk-, ägg- och glutenfri. Det skulle egentligen vara blåbär i denna men min sista påse med blåbär innehöll vinbär så då blev det vinbär istället. Åt inte så mycket av denna men tror den blev riktigt bra. Saftig och mycket citronsmak. Men ändå söt av frostingen. Typ så. (Kan ändra denna text när jag provsmakar igen imorgon. Om inte gutta har ätit upp den innan jag är klar med mina intervaller, haha.)


Chiabrownies. Mjölk-, gluten-, ägg- och nötfria. Bytte som i kakan ovan ut ägg mot blötlagda chiafrön och det funkade riktigt bra! (Dessutom kan jag då slicka smeten!!) Dessa tyckte jag smakade för mycket kakao men blev god tillsammans med grädde. Jag var väldigt irriterad på mig själv att jag inte gjorde dessa sockerfria. Men det var socker i receptet och jag kom inte på vad jag skulle ha bytt ut det mot förrän jag hade hällt i sockret. Men jag är 100% säker på att jag snart kommer att göra dem igen och då ändra receptet. Om det blir bra kommer det ut här på bloggen!

Avslutningsvis: Snickers. Självklart!! Gluten- och mjölkfria. (Använde alltså mjölkfri choklad osv.) Lika goda som alltid. Typ. Har svårt att få till de där perfekta. Denna gång för att jag glömde honungen i Östersund (köpte ny när jag var i Sverige för att det är billigare så orkade inte köpa ny igen i Norge när jag glömde den i Sverige... Men jag äter en del honung alltså, har jag insett när jag varit utan honung!)

Ja, det var gårdagens fika. Jag är otroligt nöjd och har fått många positiva reaktioner! Längtar tills jag får käka något av de återstående bakverken till återhämtningsmål efter intervallerna imorgon! (Äter aldrig socker före hårda pass.) Men alltså, sen jag sa åt gutta i min korridor och de i andra korridoren att det var "bare å spise" så har kakorna i kylskåpet drastiskt minskat, hehe. Trots att de är hoppare som alltid snackar om att de ska gå på diet under vintern... Men har gömt återstående dumlekakor och chiabrownies på mitt rum så de finns kvar i alla fall! Mums!


Tiril genser

När jag var hemma i Mora för en månad sedan så bestämde både mamma och jag oss för att sticka varsin Tiril genser. Det är alltså Tiril Eckhoff som har designat en stickad tröja och varit med och gjort en bruksanvisning. Jag har alltid gillat att sticka och det kändes roligt att det var just hon som gjort denna tröja. 
 
Det var första gången som jag stickade en tröja. Tidigare har jag stickat bl.a. lovikka-vantar, raggsockor, mössor och halsdukar. Trodde jag var haj på det där med stickning men kom ner på jorden ganska snabbt, hehe. Har behövt ringa till mamma många gånger så att hon har fått hjälpa mig att lista ut hur jag ska lyfta maskorna och få till det. 
 
Men till slut, efter ungefär fyra veckor, stod min genser klar! 
 
 
Jag blev dock inte helt nöjd (när är jag nånsin nöjd?) Modellen var inte riktigt min stil. Den var rak och kort. Och storleken var väldigt svår att få till. Den är nu för stor över kroppen och för liten över axlarna. 
 
Sååå... Jag funderar på att sälja/ge bort den här och sticka en ny. Väldigt nöjd med val av färg (verkar som att en del i designen är olikfärgad krage, det var snyggt tycker jag!) men skulle vilja ha den lite annorlunda i storlek och passform. Känns som att det kommer gå bättre/snabbare/smidigare att sticka en ny i alla fall. Nu vet jag ju hur man gör!

Hardkomb

I5 stod på programmet idag. Jag var väldigt spänd på hur det skulle gå med tanke på hur kroppen känts den här veckan, men idag var veckans näst bästa pass (efter hurtigheten i tisdags). Bra mycket bättre än intervallpasset i torsdags! Men fortfarande inte bra. Men helt okej. Det var otroligt tungfört idag med runt nollan samtidigt som det vräkte ner snö under större delen av passet. Ibland var det dock helt uppehåll, sen började det vräka ner igen. Spännade väder här i Trøndelag! 
 
Skyttet gick lika dåligt som i helgen. Det är något som går fel när jag kör hårt och kombar. Analyserade lite efter passet och kom fram till två saker. Dels att jag är otroligt nöjd med den höga nivå jag haft på precision (503 i snitt) och på lugna kombpass (92% träff på A1). Det visar att jag äntligen har nått upp till den höga nivå som jag vill ha som grund. Det är jag trygg med. Men på de hårda passen så blandar jag och ger litegrann. Ibland går det väldigt bra och ibland går det väldigt dåligt. Jag kom på att förra året körde jag många fler hårda pass än vad jag har gjort i år, vilket också resulterade i mer skytte med hög puls. Kanske är det därför som jag sliter med skyttet på de hårda passen just nu. Jag vet ju också att statistiskt sett så skjuter jag bättre och bättre under hela året, kanske beror det på att jag blir mer och mer van att skjuta med högre belastning? 
 
Jag kommer i alla fall ta med mig den här insikten inför nästa säsong. Försöka köra mer "hardkomb" (som de säger här i Norge) och tidigare. Är ju sugen att köra Blink nästa år så då lär jag vara redo redan i slutet på juli. Jag har ju kört väldigt periodiserad skytteträning i år, börjat lugnt och medodiskt och sakta snäppat upp både intensitet och hastighet. Men känns som att med den stabila grund jag haft de senaste åren, med väldigt få förändringar i skjutställning och genomförande på vallen, kanske jag inte behöver lika mycket grundträning utan det kanske är passen med hög hastighet och hård belastning som jag ska lägga fokus på? 

Eller så är det bara så att eftersom det varit vindstilla på veckans lugna pass så har jag skjutit bra på dem och när det har blåst på de hårda passen har jag skjutit dåligt. Jag kanske inte ska analysera så jävla mycket? 

Bo i korridor

Alltså, snön idag, det var då den blötaste blötsnö jag någonsin varit med om! Jag är inte ens övertygad om att jag var nöjd över att nederbörden kom som snö. Eller jo, det var jag. Men mina kläder visste då ingen skillnad. Däremot blev ju fästet bättre och bättre ju mer snö som kom (körde med skintec). Och när snön efter passet övergick till regn var jag ganska glad att jag var klar med dagens träning.
 
Blev ett lite längre pass idag. Fast hade det varit i somras hade jag inte kallat det för långpass. Men med min nuvarande kropp, väder och snötillgång så var det fullt tillräckligt med 2,15 runt Granåsens tuffa banor idag. 
 
Och resten av dagen har jag ägnat åt att samla inaktivitetsvarningar. Dock så är jag osäker på om det blivit några då mitt vätskeintag gjort att det blivit kisspauser stup i kvarten. Eller nåt. Har tappat tidsuppfattningen. 
 
Men nu har magen talat om för mig att det snart är dags för middag.
 
Pumpat ut ytterligare 4000 ord idag.
 
Förresten så är det idag 8 år sen jag flyttade från elev. Då stod jag ut tre månader med att bo i korridor. Om några dagar har en åtta år äldre A.Wikström stått ut fem månader i korridor. Och är långt ifrån sugen att flytta. 
 
Jag hade aldrig trott att jag skulle trivas så otroligt bra här. Att jag skulle stå ut med att bo på 18kvm. Att jag skulle stå ut med det lilla, gamla köket. Hade väl en förhoppning om att jag åtminstone skulle trivas bra ihop med mina grannar och det gör jag!
 
Nej, som det ser ut nu så kommer jag flytta tillbaka hit. Jag har inte helt klart för mig vad som händer efter jag tar examen i juni, men jag är ganska säker på att jag kommer vilja flytta till Trondheim. Och eftersom jag trivts så bra här så kan det vara en bra start innan jag hittar något mer permanent boende. Läget kunde ju inte varit bättre! På både det ena och det andra sättet... Men som sagt, ingenting är spikat än på länge utan just nu bara drömmer och spekulerar jag.

Lita på sig själv

Idag var jag så otroligt glad att jag hade sällskap under förmiddagspasset. Regnet ÖSTE ner, fästet var minimalt och kroppen var trött och seg. Beklagade mig över det sistnämnda och Gunhild sa att jag ju haft två tuffa tävlingshelger. Och direkt på det startat en träningsperiod. Det låg något i det hon sa. Imorgon eftermiddag blir det i alla fall VRÅLVILA så hoppas jag att kroppen återhämtar sig.

Jag tycker inte att jag tränar så mycket. Jag brukar inte må bra av för tuffa träningsveckor under vintern utan vill ligga på 14-17 timmar max. Jag litar på att den träning jag gjort under sommaren och hösten ska vara tillräcklig för att klara en tävlingssäsong. Jag vet inte om jag tänker rätt då jag de senaste säsongerna planerat mycket av min träning själv men jag tror inte heller att en tränare alltid kan ge facit. Alla är ju olika. Så jag går mycket på mina egna erfarenheter. Jag lär mig hela tiden och tar med mig det.

Innan jag somnade efter lunch tänkte jag en del. Jag har för mig att jag tänkte något negativt men minns inte vad. Däremot minns jag det positiva jag tänkte!

Varje år jag startat säsongen i november har jag haft en trevande inledning. Oftast är det åkningen som varit dålig, men skyttet har sällan varit riktigt bra. Men trots att jag startat varje säsong dåligt har jag lyckats vända det och prestera bra. Ibland har det vänt på en vecka, ibland på en månad och någon gång har det tagit lång tid.

Så jag fattar inte varför jag hetsar upp mig över en helg med dåligt skytte?!

Varför kan jag inte släppa det? Det finns ingenting som tyder på att säsongen INTE kommer gå bra. Jag har tränat väldigt bra, jag har skjutit väldigt bra. Inledningen på säsongen är bättre än den varit på evigheter. Ändå tvivlar jag! Jag måste fan sluta med det! Sluta älta, sluta tänka. Bara lita på mig själv. Men...det är lättare sagt än gjort! Det är sååå lätt att säga hur man ska göra. Men jag vet hur det känns när det känns lätt att göra det också. Den känslan är underbar.


Styrka

Jag blir osäker på hur bra formen egentligen var när den gick så otroligt fort att träna bort? Idag har jag varit ett sänke. Kände det redan igår på min viloeftermiddag att jag var trött. Men hade inte så mycket val annat än att städa och handla ändå. Har sovit otroligt bra sen jag kom tillbaka till Trondheim i alla fall. Knappt vaknat på nätterna och sovit tills klockan ringt på dagarna. 
 
Skulle köra I4 i morse men det blev bara skit av det. Hoppas verkligen att det är tisdagens styrkepass och gårdagens 3h-pass som sitter i benen, alternativet vill jag inte ens tänka. 
 
Det positiva är att de har öppnat hela Granåsen igen, dvs även stadion och skjutvallen. Så nu har de ca 3km spår, jättebra! Och det är mestadels konstsnö så vi håller tummarna att den står emot morgondagens massiva regn. Prognosen säger ca 60 mm nederbörd i Trøndelag, puh! 
 
Jag går på hårt med styrketräning nu när jag kan. Har planerat fyra styrkepass på 9 dagar. Det andra gjorde jag idag. Det var verkligen jobbigt att ta sig från sängen till Impulse idag. Men väl där så gick det bra! I tisdags kände jag mig oförskämt stark på gymmet efter tre veckors uppehåll. Inte riktigt samma känsla idag, men däremot var jag idag stark i den enda övningen jag inte var stark på i tisdags. Och jävligt stark på sidorna i gummibanden. Dock inte lika stark framåt... 
 
Sprang förbi stadion och hälsade på teamet också. Planerade lite dåligt denna vecka då jag var osäker på när Granåsen skulle öppna så har inte kunnat träna med teamet. Men många är borta nu också. När jag pratade med G och han frågade hur länge jag blir här nu så kändes det som jag fick ett slag i magen när svaret kom till mig. Jag har bara 10 dagar kvar i Trondheim. Det gör mig så otroligt ledsen. (Okej, nu ska jag tänka på mina fina vänner i Östersund så jag känner mig mindre ledsen!)
 
Måste i alla fall se till att gå på de två sista träningarna med teamet nästa vecka. Bara två träningar kvar med mitt fina team, buhu. Har planerat FIKA med alla nästa vecka i alla fall. Fika som enbart är ett svenskt ord. Jag hoppas de fattar vad jag bjudit in dem på, haha. Nej men det blir bra. Och jag har bestämt att jag kommer och hälsar på så snart det passar!
 
Jag njuter i alla fall av mina sista dagar här. Jag gör verkligen det. Jag känner det. Jag känner hur jag mår bra med livet. Känner att jag är där jag vill vara och gör det jag vill göra (okej, kanske inte den här veckan...) Jag uppskattar små saker i livet. Njuter av allt det har att erbjuda. Lever min dröm.

Min profilbild

Anna Maria Wikström

Jag är 24 år, kommer från Mora. Bor i Trondheim där jag tränar skidskytte på elitnivå. Skriver om mitt liv som mest handlar om träning och personerna i min omgivning. Mitt liv, mina tankar - ENJOY !


RSS 2.0