Augusti

Insåg precis att det snart är augusti. Läste uttagningarna till rullskid-VM igår, det går ju i början av augusti. Först kände jag: "är det inga fler världscuper innan dess?" och "varför tar de ut laget redan nu?" Men det är alltså imorgon bara en vecka kvar i juli. Det är rätt sjukt. Jag fattar det inte. Vart tog juli vägen?


Augusti är också den månad när jag flyttar till Trondheim. For ever. Kanske.. 

Det känns också overkligt. Och så himla konstigt att det är så nära. Även fast jag längtat efter detta varje dag i sju månader. 

Augusti är också en månad när träningen går in i en ny fas. Det kanske händer varje månad, i och för sig. 

Okej...känner att jag redan sagt allt jag säger nu men vill säga det igen...

Har varit trött och sliten större delen av träningsåret, ändå tränat väldigt bra. Skulle kunna summera träningsperiod 3 men orkar inte. Kanske imorgon. Vet ungefär hur summeringen ser ut i alla fall, åtminstone till antalet timmar. Haft tre perioder över 70 timmar i år. Funderade hur många perioder i hela min karriär jag haft över 70 timmar... Inte särskilt många fler än tre i alla fall. Såå, timmarna rullar in som de ska. Vilket typ är fokus i maj-juni-juli. Det är nog det som känns speciellt. Att men haft ett fokus i tre månader och nu ska ändra fokus. Men tycker det känns väldigt bra måste jag säga. Ser verkligen fram emot en period utan timhets där känslan får styra mer. Jag behöver verkligen det. Och jag har förtjänat det! 

Ja, har verkligen många känslor inför augusti. 

Men nu ska jag fortsätta som jag började dagens tävling: här och nu. Ledde tills jag började tänka på saker som skulle hända efter loppet. Sen bommade jag 21 minuter ganska precis. Fokus imorgon: här och nu!


Etapp 1

Första etappen är avklarad! Och jag längtar redan till nästa! Men mest för att jag är revanschsugen... Gjorde några ordentliga misstag idag som jag inte vill upprepa. Och när jag inte gjorde misstag gick det faktiskt väldigt bra! Inte jättepigga ben tyvärr men alla verkar ha tyckt det varit jobbigt idag. 


Dagarna som försvann


Sitter nu på bussen ut till Arena Skjutsbol där etapp 1-2 går av stapeln. Tänkte kort sammanfatta de dagar som försvann. 


I fredags hade jag vilodag. Upplevde att mina 22 träningstimmar mellan vilodagarna gick extremt fort, hade inte känslan av att jag räknade ner träningstimmarna till vilodag, som jag brukar göra när jag är trött. Men vilodagen var ändå väldigt välbehövlig. Tufft pass i torsdags kväll, riktigt trötta ben uppför trappan i fredags. Och det blev några vändor. 

Spenderade nämligen några timmar med packning. Och eftersom jag har saker på både över- och undervåningen så blev det lite trapp-gång. På förmiddagen packade jag en Arvika-väska. Och på kvällen packade jag ner nästan alla mina kläder. För det är ju så. När jag kommer hem från Arvika är det ungefär exakt ett dygn tills jag flyttar. Som tur är så har jag inte packat upp särskilt mycket (mest kläder) så det är egentligen bara att packa in allt i bilen på söndag. Försöka använda utrymmet på ett optimalt sätt. 

Däremellan hann jag med en lunch med familjen. Skulle faktiskt kunna tänka mig att varje vilodag äta lunch ute i solen med min familj! Denna gång blev det på Café Zorn, där jag faktiskt aldrig varit. Men det var otroligt mysigt och jag gillade verkligen utbudet! Jag älskar ställen som har raw food-bakelser, även om det för mig den här gången faktiskt blev en vanlig cookie (alltså, med socker). 


Hann också med en fotbollsmatch mellan packning och "fix". Kul med vinst, men bättre prestation från laget mot Tyskland! Kommer bli tufft mot Italien, men tror ändå svenska laget kommer skärpa till sig och vinna. 

Sen var jag även till Orsa och hämtade min gamla stock. Den har legat på jaktbutiken i fem år, i fyra delar! Det är inte riktigt någon som klarat att laga den. Men nu har pappa och jag tänkt leka lite med den, och se hur mycket vikt vi själva kan kapa. Och sen kan vi slänga den. Behöver ingen trasig "reservstock" när jag ska köpa ny. Det var lite minnen som bubblade upp när jag såg den. Men mest positiva, eller komiska, faktiskt. Det jag alltid tänker i samband med att jag tänker på min brutna stock är: jag har fortfarande bara en målgång i IBU cupen. Och det med mitt reservgevär. Iofs räknas EM till IBU cupen, så det stämmer inte helt. Men nästan. 

Igår blev det ett pass på morgonen, mycket skytte och lite träning. Var väldigt seg så drog ner på tiden. Don't really care. Kändes bättre efter ett tag men orkade ändå inte hålla ut passet. Samlade på mig överskott istället. Bra skytte i alla fall. 

Efter lunch åkte jag till Arvika. Kvalitetstidade med mina två allra bästa vänner. Vi var på stan en sväng, hämtade min nummerlapp, käkade middag och tog sedan en lång kvällspromenad och kollade upp den väg jag i morse cyklade till etappbussarna. Blev nog 45 minuters promenad, det tror jag mina ben mådde jättebra av!!

Nu är det dags att äta frukostmackan, borde vara framme om ca 10 min. Det är fint väder så hoppas på en fin upplevelse i skogen!


Arvika

Insåg i bilen ner till Arvika idag att jag inte bloggat på två dagar. Jag har helt enkelt haft för mycket för mig! 


Så jag tänkte bara säga att jag har det väldigt, väldigt bra. Hänger hos min bästis i Arvika tillsammans med min andra bästis och imorgon springer jag första etappen på O-ringen. Kan inte bli så mycket bättre faktiskt. 

Jo, så tänkte jag skriva upp dagens skjutresultat så jag inte glömmer bort det då jag inte hunnit uppdatera träningsdagboken. 
30+30, 282+237=519 (SB trots dåliga första 10 och sista 10 skotten, annars väldigt bra)
Komb LSLS 1001 0000 0100

Skriver mer imorgon. Godnatt!


O-genrep

Idag sprang jag sista orienteringen innan O-ringen. Kunde haft bättre genrep, men kunde också haft sämre. Det var väl två-tre kontroller som gick sådär, annars bra. Bommade mycket till ettan, det är aldrig roligt. Och gjorde ett dåligt vägval till 9:e kontrollen. Och tog lite tid till en grop också. Men hade många kontroller som gick väldigt bra också. 


Gick igenom banan ordentligt efteråt och funderade igenom vad jag ska ha för taktik på O-ringen. Sen tidigare har jag kommit fram till att det är viktigt med en bra start och därför ska jag ta det lugnt och säkert från början. Komma in i det liksom. Ska genomföra fem etapper på sex dagar så vill ha kräm kvar i benen ändå till sista etappen också. Och om jag tar det lite lugnare löpmässigt brukar orienteringen funka bättre också. I alla fall, det jag kon fram till idag var att min taktik funkar egentligen bra. Jag ska egentligen bara göra som vanligt, för oftast går det bra! Det viktigaste för mig blir att inte stressa fram beslut. Hoppas kunna läsa in banan tidigt så jag kan göra bra vägval. Idag kollade jag för snabbt på kartan vid 8:e kontrollen och såg inte den stig jag borde tagit. Såna saker måste jag göra bättre. 

Har egentligen inte orienterat tillräckligt mycket i år, det är många saker som inte kommer naturligt. Får se om jag orkar hålla koll på allting som jag vill göra bättre eller om jag bara kommer springa med ryggmärgen. Oklart vilket som är bäst också...

En sak jag tänkte på idag, är att det hade säkert varit roligt för någon utomstående att höra mig ute i skogen. Oftast så tänker jag bara dessa roliga kommentarer, men när jag blir trött så pratar jag högt med mig själv. Exempel från idag, påväg in mot 9:e kontrollen: "okej, där är något beståndsgränsigt, så nu ska jag hitta en stensak på en höjdsak". Jag vet inte riktigt varför jag alltid sätter ändelser på sakerna jag ser, men antar att det är för att jag inte har tillräcklig skogsrutin att alltid se sakerna på kartan exakt i verkligheten, därför blir allting lite "ish". 

Jag hoppas att kartan stämmer överens med den skog jag ser i Arvika. Hoppas jag kommer gilla de värmländska skogarna. 


Fotbolls-EM

Jag har alltid haft en stark koppling till damlandslaget i fotboll. Den sträcker sig långt bak i tiden, till då Hanna Ljungberg och Victoria Svensson var stjärnorna i laget. Har nog sett alla mästerskap sen typ 2002. 


Intresset kulminerade 2013 när jag spenderade större delen av sommaren i Torsby (hyrde ut lägenheten i Östersund och hyrde en kompis lägenhet i Torsby, varvade mellan att bo där och hemma i Mora). Då levde jag verkligen skidåkar-liv, bara träna-äta-sova. Vilket gjorde att jag varje kväll hade tid att se fotboll. Så det gjorde jag. Jag såg alla matcher. Hela mästerskapet. Nästan i alla fall... Tror det var då EM gick i Sverige faktiskt? Tror Sverige tog brons också, efter att ha blivit utslagna i semin av Tyskland. Om jag minns rätt. Sverige var riktigt bra det året. De skulle ha vunnit. Men men. 

Sverige är riktigt bra i år också. Var lite nervös inna än första matchen, men det släppte direkt. Inga nerver i laget där. Bara ut och göra jobbet. 0-0 mot Tyskland var en bra start. Jag trodde och hoppades på 1 poäng i den matchen. Det var nog faktiskt den bästa start de kunde få. 

Jag älskar att kolla på damlandslaget. Och nu upplever jag att det är alldeles för långt mellan matcherna. Är verkligen övertaggad på det här mästerskapet!!! Vet egentligen inte varför, jag bara är det. 

Kanske är det för att jag är så jävla sugen på chips. Och chips och fotboll hör ihop, det är sen gammalt!! Hann inte köpa chips till första matchen så blir nog dubbla påsar imorgon. ALLTSÅ SÅ ÖVERTAGGAD!!!

Förra året tog laget för tusan OS-silver. Helt galet. Kanske är därför jag är så taggad? För att jag var i Norge och knappt fick se dem spela då de matcherna inte alltid sändes? Har jag någon form av PTSD? I vilket fall: SÅ JÄVLA ÖVERTAGGAD!!! Heja Sverige!

Förresten. Jag tror Sverige tar guld. Delvis hoppas jag de tar det mot Tyskland. Men hade samma känsla förra året och då klarade de inte heller av Tyskland. Så i år kanske jag hoppas lite mer på att Tyskland åker ut i semin. Så att Sverige får raka vägen till guld. Tyskland är alltid jobbiga att möta. Men det blev 0-0 häromdagen. Allt kan hända. Vi har ett jäkligt bra lag!


Mora Långa

Idag har jag i mitt huvud flera gånger gjort en liten sammanfattning av Min Sommar i Dalarna. För dagen känns som en avslutning på Min Sommar i Dalarna. 
 
Förra året när vi började bocka av löprundor i Mora satte jag som mål att springa Bjarnerundan 33km innan jag flyttade till Trondheim. Jag var sjuk de tre sista veckorna hemma så det blev aldrig någon Bjarnerunda. I år avslutar jag ju min vistelse i Sverige med O-ringen så Bjarnerundan kändes lite overkill att avsluta med, istället blev det Mora Långa 25km. Och det var just under det löppasset som sammanfattning av Min Sommar i Dalarna rullade igenom mina tankar. 
 
Bland annat så tänkte jag att Min Sommar i Dalarna har varit väldigt bra! Jag förstår inte alla som klagar på sommaren 2017, okej, det är kallt på nätterna, men annars är det ju fint? Kanske inte soligt varje dag, men har inte behövt långa tights på särskilt många pass. Perfekt träningsväder liksom. Ibland till och med lite för varmt. Nej, Sommar i Dalarna är något som jag verkligen gillar och av många anledningar så känner jag att jag borde spendera varje sommar här. Åtminstone juni månad. 
 
Sen kände jag hur benen var piggare än på länge och tänkte att jag nog har legat precis på den träningsbelastning jag kan överleva för så fort jag gick ner på en minimalt lättare belastning så kom energin tillbaka. Rätt coolt faktiskt. Och väldigt skönt att ha en lite lättare period framför sig. Kommer ha mer fokus på kvalité nu fram till SM i slutet på augusti och jag hoppas att kroppen kommer svara bra på det. Jag klarade inte av mitt livs första tre 20h-veckor på rad den här gången (kommer nog landa på 18-19h den här veckan). Jag får göra ett nytt försök i september-oktober. 
 
Ja, det var de tankar som snurrade i mitt huvud under dagens pass. Gick som sagt väldigt bra att springa, åtminstone mellan 0,40 och 2,45. Piggnade till där efter 5km och sen kändes det bra tills ben och höfter började protestera mot tiden. Strax efter 24km-skylten såg jag några blåbär efter vägen, stannade och käkade upp dem och sen var det inga problem att ta sig hem. Men pallade inte hålla ut passet till den tid som står i träningsplaneringen utan nöjde mig med den runda som stod i träningsplaneringen. Det var inte så kuperat så kunde hålla hög snitthastighet. Belönades med tre pokaler, bästa snitthastighet, längsta sträcka och högsta kaloriförbrukning. Men fick ju ny elektronik i klockan när jag var i Grekland (då ladduttaget börjat glappa) så det är bara de senaste 2,5 veckorna. Men längsta sträcka kan det nog vara all time. Sugen på Bjarnerundan nu...hehe...

Förmiddagsträning

I och med att jag försöker mig på en liten återhämtningsvecka den här veckan så drog jag ihop dagens träning till ett pass. 


Alltså, känslan när jag klev ur duschen kvart i två och kunde ta ur linserna för att jag var klar med dagens träning, den känslan var obeskrivlig. Mina ögon var väldigt tacksamma (tror de känner av pollen för de har inte mått superbra de senaste dagarna) och mentalt blev det så tydligt att resten av dagen skulle vara VILA. 

Så, dagens pass var ett crosspass med komb. Började med att staka ner till Hemus (med skateutrustning). Pappa servade idag igen och mötte upp där nere med mitt gevär. Under skate-delen av mitt pass hade jag även sällskap av Orsa-kompaniet (hehe) vilket var väldigt trevligt. Mitt blott andra skyttepass med sällskap (matchning) i år men klarade det utmärkt. Snabbt skytte och 55/60 träff. 

Sa jag förresten att jag hade 1,42 i skjuttid igår? Trots att jag kände mig passiv till första skott i typ alla skjutningar (18 sek i båda liggskjutningarna och 13 sek i stå, så ja, lite passiv), är verkligen sjukt nöjd med den skjuttiden. Känner verkligen att jag kan kapa lite tid till första skott och då är det nästan världsklass ju. Och inte att jag tummar på träffsäkerheten heller. Ett väldigt positivt besked från gårdagen!

Efter 12 kombserier rullade vi mot mina hemtrakter där jag fick visa brudarna lite nya vägar. Jag åkte sedan hem och bytte till klassisk utrustning. Var riktigt trött redan här (efter knappt 3 timmar) men ordnade upp det med en snickers (original). Klassade sedan Nusnäsvägen. På planen stod 5 timmar, men sen i lördags är det ju okej med minustid. Ville över 4 timmar åtminstone och där kändes det ändå som att jag skulle klara en timme till (efter en väldig berg- och dalbana post snickers) MEN så kom regnet. Och det var inte nådigt heller. Från första regndroppen träffade mig hann jag knappt dra ner shortsen (som jag dragit upp för brännans skull) innan jag var helt genomblöt. Helt sjukt hur snabbt det gick. Jag var verkligen inte klädd för det och kände att jag hade två alternativ. Antingen åka hem och byta till torra, varma kläder och fortsätta passet. Eller bara åka hem. 

Jag valde det andra alternativet och stannade på 4,18 idag. Med lite överskott så att säga. 


Årets första kombrace

Rubriken talar om vad som stod på programmet idag. Årets första kombrace. Varit ovanligt nervös inför dagen, med tanke på att jag körde själv (men mot mina gamla tider), utan nummerlapp osv. Egentligen ingenting att vara nervös för. Men eftersom jag känt mig i så dålig form hela året så kändes det som en väldigt viktig mätpunkt för min status just nu. Var även väldigt nervös för skyttet, varför vet jag egentligen inte, men var nervös ända in på mattan i åtminstone tre av fyra skjutningar idag, nervös tills första skotten small av. Mest nervös för hur min nya skjutteknik i liggande skulle fungera. Så nervös att jag blev ett Aspbergers-monster igår kväll när middagen inte stod på bordet klockan 19.30 som utlovat...


Men jag hade inget att vara nervös över. När jag väl körde så var det som att jag inte gjort annat i hela mitt liv. Och det liggande skyttet, som jag varit mest nervös för, fungerade näst intill prickfritt. En kant ut (och en kant in, så det jämnade ut sig), ett skott jag kände, som jag hörde var kant. Tyvärr var jag tidig och bommade lågt, det var en sån kantare som hade den varit hög så hade den gått in. Sån kantare som man hör på ljudet hur nära det är. Skottet innan hade jag känt puls i geväret och var inte helt fokuserad på det jag skulle. Stående var också bra, snabbt och stabilt. 0011 blev resultatet, det är jag nöjd med. Bra start på "rullskidsäsongen". 

Åkmässigt var det ändå bra. Var 43 sekunder från min rekordtid, det var i augusti 2015 och jag var både i mycket bättre form och hade lättare rullskidor då. Snittade 17,4km/h idag, det är ungefär på samma nivå som förra sommaren då jag hade en bra mycket bättre form. Så det visar ju precis det jag ville se: att jag håller en bra nivå. Både åk- och skyttemässigt. Känns tryggt när träningen i övrigt går tungt. Men har som sagt dragit lite i handbromsen och det verkar ju göra gott. Inga problem att få upp pulsen idag, även om jag är en bit ifrån där jag ligger när jag är i bra form. Men bra form, det minns jag knappt när jag senast var i. 


Upplevelser från dagens träningspass

Dagens första pass var skate med impulser och skytte. Har hittat ett upplägg som funkar på skidstadion i Hemus och kör det. Uppvärmning fyra varv och fyra skjutningar, fyra impulser på fyrans växel på startrakan fast in mot skytte, fyra impulser på treans växel på målrakan följt av skytte och avslutningsvis fyra impulser på tvåans växel i de två typ enda backarna på banan, inte exakt 3 min vila mellan dem men det funkar. 


Skyttet gick bra idag! 0101 på uppvärmningen (LLSS) och 0010 på båda impulsblocken (LSLS). 0010 verkar vara en standard-skjutrad för mig...sköt det två gånger i vintras, första Swecupen i Piteå och SM i Östersund. 

Dagens upptäkt: om man lär sig skjuta liggande i rörelse så spelar det ingen roll hur mycket puls man får i geväret. Ska försöka förklara det lite bättre. Mitt problem i liggskyttet har varit att jag fått puls i geväret och inte kan centrera, utan siktet snurrar/hackar runt pricken i takt med mina hjärtslag. I år går jag rakt in i pricken och skjuter i stort sett påväg in i pricken, samma som man gör i stående, men med mycket mindre men mer kontrollerade rörelser. Behöver alltså inte centrera utan räcker med att jag vet att jag kommer vara i centrum när skottet går av. Kontrollerade rörelser in i mitten av pricken. 

Det är kanske inte det man förespråkar men det har hittills fungerat otroligt bra för mig. Och vem säger att samma koncept fungerar för alla? Jag tror man behöver hitta sin grej. När det gäller allt. 

Känslan i kroppen var faktiskt ganska bra idag. Tyvärr började det regna så mycket att asfalten blev hal och det var svårt att få fäste med rullskidorna. Skulle väl egentligen ha tagit mina regn-hjul, men tycker de går lite för fort för rullskidbanor. (Fick lite ångest för Saupstads rullskidbana och funderar på att sätta två tyngre hjul fram på dem...) Men pulsen är vääldigt låg. Ett tecken på att jag är lite sliten. 

När vi hade uppstartsmöte med teamet i maj så pratade coach om tecken på att man är sliten. T.ex. hög morgonpuls, dålig respons på träning eller dåligt humör. Han sa att man skulle vara uppmärksam på dessa tecken och kanske ta någon extra vilodag. M sa att "ibland är det ju meningen att man ska vara sliten" och han förtydligade: när man upplever flera/alla dessa symptom samtidigt, DÅ ska man ta någon extra vilodag. Jag känner att jag nästan varje dag hela träningsåret har upplevt en av alla symptom, men väldigt sällan fler än två samtidigt. Så jag kanske ligger på en "lagom sliten-nivå". 

Ska i alla fall fortsätta försöka ta mig längre och längre från "gränsen". (På gränsen till sliten, på gränsen till sjuk.) Har varit sliten så det räcker för i sommar nu. Nu vill jag ha kvalité på träningen! Punkt. 


Energipåfyllnad

Gårdagens vilodag var verkligen en "energipåfyllnads-dag". Först ett långt samtal med Å, sen uträttade jag en hel del ärenden på stan. Sen mötte jag upp nästan hela familjen på Kaffestugan för traditionsenlig Ceasarsallad-lunch där i finvädret. Avslutade dagen med ett bra precisionspass (efter två dygn med stormvindar var det härligt att få lite fina samlingar, hade dock önskat att jag inte sköt bort 6p på första 5 skotten då jag senare bara sköt bort 7p på kommande 25 skott, stående var bra förutom några slängskott och nu är årets snitt 503) och (även det traditionsenligt) båttur till Wasastugan för middag med HELA familjen. Vi har köpt ny båt och den går väldigt fint! God mat fick jag också, både till lunch och middag. Verkligen en bra dag!
 
Hann med ett frisörbesök också, det var verkligen på tiden. Har fått alldeles för långt hår på slutet så det var väldigt skönt att få ner det till en rimlig längd, men kommer sakna min lååånga fläta. 
Före och efter. Älskar förresten mina nya shorts. Räddade ett par vita jeans från mammas garderobsrensning och klippte av dem. Var i stort behov av nya shorts så det var verkligen en win-win!!

Handbroms

Kändes ganska bra att träna i morse men har ändå bestämt att dra i handbromsen lite. Inte fortsätta den timhets jag dragit igång. Eller, jag ska försöka i alla fall, vi får se hur det går. Planen är att fortsätta träna enligt plan, men kunna avsluta pass när jag börjar känna mig sliten. Det är något som jag tror på. 


Som idag, jag hade löpning 2,5 timme på förmiddagen. Sprang elljusspåret ner till Noret och sedan de uppmärkta 5- och 3km-spåren där. Tog min vanliga väg hem och började känna mig lite sliten i benen. Sprang de omvägar jag var sugen på men förlängde inte ytterligare utan stannade klockan på 2,14. Hade helt klart kunnat hålla ut passet till 2,30, men idag och en vecka framöver (minst) kommer jag inte tvinga mig själv att hålla ut tiden. 

Det var förresten väldigt fina spår i Noret, speciellt 3:an. Trevligt att hitta nya stigar i "min" skog - där jag sprungit ända sen jag började träna. Har dock mest sprungit samma stigar men nu har jag lite idéer till nya rundor!

Bakgrunden till min handbromsning: jag vet att jag har tränat väldigt bra i år och nu vill jag fokusera på att hitta någon form av överskott inför de tuffa pass som väntar. På måndag kör jag årets första kombrace, ser väldigt mycket fram emot det samtidigt som jag är nervös för hur det kommer gå. Formen har som sagt inte alls varit bra i sommar och har inte kombat särskilt mycket. Men det blir ett bra test i vilket fall, en check för hur jag ligger till med allt. 

Och nästa söndag är det dags för etapp 1 på O-ringen! Inför fem tuffa tävlingsdagar i Arvika vill jag ha tillräckligt med överskott för att känna att benen hänger med huvudet alla etapper. Så nästa vecka är lite lugnare träningsmässigt (20h..) och med en hel del återhämtning, framförallt dagarna innan O-ringen drar igång. Kommer som sagt lyssna ännu mer än vanligt på kroppens signaler och inte jaga timmar. Bra kvalitet på passen är viktigare nu och ju mer överskott jag samlar på mig, desto bättre kvalité blir det!


Vidareutbildning

Igår kom antagningsbesked inför hösten. Fick faktiskt både från NTNU och antagning samma dag. Men beskedet från NTNU var av det sämre slaget. Inte oväntat då jag visste att det krävdes minst C på examensarbetet för att få läsa master där (jag fick D) men när jag fick det beskedet så kände jag hur gärna jag ville läsa master. 


Men fick däremot positivt besked från antagning, jag kom in på mitt förstahandsval som var "Magister i idrottsvetenskap - Prestationsoptimering med inriktning mot elitidrott". Vilket jag tackade ja till och efter lite efterforskning så insåg jag att den kursplanen var MYCKET roligare än master i idrettsvitenskap. Så det känns väldigt bra att jag ska läsa det under nästa läsår. Det är ju fortsättning på den utbildningen jag nyss avslutat, på Mittuniversitetet i Östersund. Känns väldigt skönt att det är samma lärare som jag haft tidigare då de vet vem jag är och vad jag gör. Dvs, tränar skidskytte i Trondheim. För det är en distansutbildning, dessutom på halvfart! Kan inte bli bättre! Det är fyra obligatoriska träffar i Östersund under läsåret, vilket känns fullt överkomligt. Redan kunnat kolla schema för första kursen (Testmetodik och Prestationsanalys) och då var det en helg (tre dagar) OBL i Östersund, passade dessutom perfekt in i min årsplanering då jag har vilovecka den veckan och ändå tänkt åka till Sverige (Mora iofs, men är bara en timmes omväg via Östersund). 

Så det känns väldigt bra inför hösten. Jag känner verkligen att jag vill läsa till en master och då är det här absolut det bästa. Det program jag nu tackat ja till avslutas under år 2 med D-uppsats på 30hp. Men jag vill undersöka mina möjligheter att använda årets kurser till att plocka ihop en masterexamen. Vet inte hur det går till men hoppas att det går i alla fall. Hoppas också att jag ska trivas lika bra att plugga på halvfart på distans som senast jag gjorde det men det tror jag!


Lite för hög belastning

Myrintervaller idag ja. Hade hoppats på en mycket piggare kropp med tanke på att det verkligen blev vila igår eftermiddag. Såg Sex and the City - the movie (som jag f.ö. såg på bio när den släpptes 2008, alltså innan jag började kolla på tv-serien). Det är en av mina absoluta favoritfilmer, gråter i stort sett konstant från början till slut. Sen gjorde jag faktiskt inte så mycket mer. Lite vapenvård, lite pappersarbete. Och så lagade jag middag till hela familjen. Ett recept jag hittade i Buffé, kyckling med ädelostcreme. Skulle egentligen serveras med någon sås på salladsblad men gjorde ris till istället och serverade salladen bredvid. Alltså, vilken fantastisk smak-kombination! Kan jag verkligen rekommendera! Finns säkert som recept på ica.se. 


Dagens pass var en intervallstege där planen var att börja med lugn I3 och sedan öka lite eftersom och köra åtminstone några intervaller i I4. Men det ville inte varken benen eller hjärtat. Körde 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1min med 2min vila mellan varje. Idag fick jag kriga för att hålla mig i I3-zonen, så jobbigt var det. Benen ville inte alls springa lika fort som huvudet. Fick i alla fall ihop 45 minuter I3-I4, vilket är ett snitt på 1min per intervall i I2 (hade 13min I2 också), inte bra men klart överkomligt. 

Ligger på en lite för hög träningsbelastning just nu. Kroppen har inte svarat som jag hoppats på årets periodisering utan trivdes bättre med förra årets. Det gjorde inte jag, då var de lugna veckorna lika med sjukveckor. Men de hårda veckorna var inte heller lika hårda som i år. Det är en balansgång att kunna öka 'tillräckligt' i träningen. Tillräckligt mycket för att få utveckling men inte så mycket att belastningen blir för hög. Jag tror att jag har nått min gräns nu. 

Imorgon har jag vilodag. Det här är faktiskt min 9:e träningsdag i rad. Har nog aldrig gått så länge utan vilodag under träningssäsong tidigare. Har kört 8 dagar i rad på Mallis en eller två gånger. Man blir trött och sliten. Trodde ändå jag var tillräckligt utvilad för att klara det. Har liksom hamnat i ofas med vilodagar. Tycker bäst om när jag kan vila varje måndag. Men i år vet jag inte om jag vilat en enda måndag. Har alltid varit något jag behövt ta hänsyn till och utifrån det planerat vilodagarna. Den här gången var det O-ringen som styrde. 

Det ska bli spännande att se hur kroppen mår på lördag efter morgondagens vilodag. Hoppas att min återhämtning är snabb, för jag vill verkligen köra min första 26h-vecka på hemmaplan den här veckan. Och orka tre 20h-veckor på rad för första gången. Men samtidigt vill jag genomföra träningen bra och då kanske jag behöver dra lite i handbromsen. Det visar sig. 


Underbart

Jag fyller mina sista dagar i Mora med alla mina favoritpass. Ja, för nu är det inte många dagar kvar hemhemma. Nästa helg åker jag till Arvika för att springa O-ringen och efter det bär det i stort sett direkt av till Trondheim. Känns overkligt. Ja, overkligt är verkligen rätt ord. Har längtat efter att flytta till Trondheim "forever", som jag brukar säga...sen jag flyttade därifrån den 12 december 2016. Har saknat Trondheim varje dag jag inte varit där. Ändå känns det jättekonstigt att flytta dit "forever". Jag ordnar med allting som jag planerat att ordna, jag tänker på hur jag vill att mitt liv där ska vara. Ändå fattar jag inte att jag ska flytta dit om 19 dagar. 19 dagar!? Det är ingenting!? Men jag känner att "overkligt" inte är något negativt. Jag vet att när jag börjar känna igen vägen i höjd med Vassfjellet så kommer jag le. Jag ler bara jag tänker på att köra in i Leinstranda, se det första gröna krysset som talar om att jag just blivit fakturerad ytterligare 11kr (för tror inte det är förhöjd bompeng när jag kommer passera där, en söndag eftermiddag). Inser nu också att det kommer vara annorlunda att köra in i Trondheim den här gången. Kommer inte ha gps:en inställd på Smistadgrenda, utan på Kolstadsflata. Jag ska flytta till en ny lägenhet, få nya "roomies". Det kommer verkligen vara annorlunda. Men Trondheim kommer vara Trondheim. Och jag älskar Trondheim. 


Oj, blev visst lite sentimental mitt i alltihopa! Dagens pass var som sagt ett favoritpass, men lite annorlunda. Har ju tidigare kört crosspass till Östnor för att springa där, idag stakade jag till Våmhus där mamma mötte upp för att springa runt Våmhusmilen. Väldigt mysigt! Stakade förresten med skate-stavar för första gången på...jag vet inte hur länge. Det var ovant i början men innan jag kom in i det så kände jag att det tog mycket mer än med klassiska stavar. Perfekt som styrketräning med andra ord! Behöver förbättra min stakning ytterligare och tror stakning med skate-stavar kan vara en nyckel. Fick i alla fall mersmak då det kändes ganska normalt efter ett tag! 

Efter löpningen bytte jag tillbaka till hjälm och pjäxor, men tog mina klassiska stavar på hemvägen. Åkte en lång omväg för att få ihop 5 timmar totalt. 

Efter totalt 3,45 började jag känna av tröttheten. Men det var precis när stigningen från rondellen i Orsa rakt upp mot Turistvägen närmade sitt slut, så kan ha berott på det. En kvart senare kom hungern. Men trots hungern och tröttheten så hade jag inga problem att rulla hem. Det är mestadels utför, i alla fall från Risa, men ändå. Har vissa hållpunkter längs den vägen så jag vet hur långt det är hem och när jag passerade sista hållpunkten i Rödmyren och det skulle bli 3 minuter under 5 timmar så tog jag en extrasväng förbi sjukhuset och Noretskolan. Passerade en skylt som det stod "Psykologisk mottagning" och funderade om jag borde svänga höger där... Vilket jag har gjort flera gånger. Funderat på om jag borde göra det alltså! 

Blev 5,01h tillslut. Ganska perfekt. 

Var riktigt trött när jag kom hem. Stod på hallgolvet och sa högt "jag är så trött så jag kan inte tänka. Jag tror att jag borde äta något". Fick till svar från pappa: "det står spagetti på spisen. Bara att värma köttfärssås och riva över parmesan". Ljuv musik i mina öron! Lyckades inse att jag skulle byta till torra kläder och sen åt jag lunch. Det var helt underbart gott! Vi (läs: mamma) gör köttfärssås i CrockPot och den blir helt underbart god!! 

Vila på eftermiddagen idag. Underbart. Efterlängtat. Välbehövligt. Hoppas att jag imorgon är redo för ett nytt favoritpass: myrintervaller! 


Min profilbild

Anna Maria Wikström

Jag är 25 år, kommer från Mora. Bor i Östersund där jag tränar skidskytte på elitnivå kombinerat med studier (sista året på det idrottsvetenskapliga programmet). Skriver om mitt liv som mest handlar om träning och personerna i min omgivning. Mitt liv, mina tankar - ENJOY !


RSS 2.0