Lite träning

Idag hade jag 2 timmar löpning planerat. Det brukar bli runt Skjellbreia det. Brukar dock inte starta öster om Skjellbreia, där min lägenhet är belägen. Så jag sprang "baklänges" idag, åtminstone motsatt håll mot vad jag brukar. Men har sprungit det här hållet också, sprang runt Skjellbreia massa gånger för två år sen så då var det trevligt med lite variation. Men det märktes att jag inte var van att springa det här hållet, jag hamnade på en jättemysig stig jag inte kände igen, sen kom jag till Vådanbekken och sprang rakt utan att kolla skyltarna. När jag då kom till nästa skylt så insåg jag att jag var fel. Men den stigen som jag sprang på när jag var fel var också supermysig, så där ska jag helt klart springa igen! 

På rätt spår igen så såg jag snart Skjellbreia. Det är så vackert där! Grønnlia från det här hållet såg så mysigt och rofyllt ut. Fick dock en chock när jag kollade mot stigen igen och stod öga mot öga med en älg! Eller, den stod bredvid stigen, men max 2 meter från mig! Hade inte alls lagt märke till den förrän precis när jag sprang förbi den. Den var dock lugnare än mig och stod still tills jag sprungit förbi. Tror jag aldrig varit så nära en (levande) älg. 

Sen blev det mitt favoritparti, över rötterna och bäckarna längs Skjellbreias strand. Vet inte varför jag älskar det partiet, som har så galet dåligt underlag, men som motionsorienterare så är jag van ojämnt underlag. Konstaterade en stund senare att "kraftledningar är löpbara!" Det var efter att jag övergett min hemväg, som är supermysig på vintern, men bara en grusväg på sommaren. Så det blev lite trixande att ta sig hem, följde mest pilen på "hitta hem-funktionen" på klockan. Kanske inte det smartaste, men hem tog jag mig. Note to self: när du är på väg hem och ser "Haukvannet" på en skylt, följ den. Det är det närmaste hem du kommer, för Dalgård står det inte på några skyltar du är intresserad av. Hade jag inte sprungit fel hade det blivit precis mina planerade 2 timmar, men nu blev det plustid. Tror jag framöver faktiskt ska springa över Granåsen och Rønningen, finast där men kanske lite över 2 timmar. 

Annars så har jag varit på möte om min D-uppsats på Olympiatoppen idag. Är så glad att jag ska få skriva med dem och har riktigt bra människor omkring mig som kommer göra det till en fantastiskt bra och rolig process! Men det är nog tur att jag har så lite träning planerad i år, för det här projektet kommer ta både tid och energi. Men det känns också väldigt intressant och spännande så jag ser väldigt mycket fram emot att göra detta!

Min lägenhet

Vi är färdiga!! Två dygn tog det ungefär, men nu är lägenheten min lägenhet. Alla mina grejer fick till slut plats! Eller ja, nästan allt. Fick skicka hem några kokböcker, pokaler och lite annat smått och gott. Men kunde mot slutet av dagen även plocka in några saker som jag sorterat bort igår. Saknar dock vissa saker också, men har ingen aning om vart de kan vara. Vissa saker kanske försvinner när man flyttar... 

Det är i alla fall en helt underbar känsla att ha inrett den här lägenheten till min lägenhet. Att ha en städad lägenhet med allt på sin plats. Jag känner verkligen att det här är min lägenhet nu. Och det är en härlig känsla, verkligen! Jag är så himla nöjd med allt! 

Hade inte fixat det här utan mamma och pappa. De har ännu en gång visat sig ovärdeliga. Jag undrar när jag ska bli så pass vuxen att jag klarar mig utan dem? Är i alla fall otroligt lyckligt lottad som har föräldrar som ställer upp förbehållslöst i alla lägen. Det är äkta kärlek. Gränslöst. 

Idag blev det inte bara stök i lägenheten utan ett löppass på morgonen. Fint att vara tillbaka i Bymarka, även om min träningsmotivation inte är tillbaka. Har varit sliten efter racet och en flytt på det var väl inte optimalt, men kunde ändå vila med gott samvete och det känns väldigt skönt. Behövde verkligen de här dagarna med stök i lägenheten, det blev så otroligt bra!!

Får se om motivationen kommer tillbaka imorgon så att jag kan köra mitt planerade tröskelpass. Skulle verkligen behöva prata med S om allt. Behöver stöd i mina beslut. Så jag kan känna mig trygg. Men jag har i bagaget en race för knappt en vecka sedan. Ett race som gav hopp. Ett race som gav lugn. Och nu har jag ro i själen också. I min nya lägenhet. Det ger många extrapoäng på formskalan. Mentalt i alla fall. 

Sliten

Jag har inte lyckats återhämta mig efter racet i lördags. Alla träningspass jag genomfört sen dess har varit mindre bra. Redan när jag spikade juli-planen för två veckor sen satte jag ett frågetecken på dagens träning. Jag la för första gången på evigheter ett styrkepass på eftermiddagen, fullt medveten om att det kanske inte skulle bli av. Imorgon flyttar jag till Trondheim och jag visste att jag skulle kunna behöva eftermiddagen till att packa. 

Ungefär en kvart in i förmiddagens stakpass bestämde jag mig för att klämma ihop dagens två pass till ett. Det blev 1,5 timme stakning och mage/rygg-styrka när jag kom hem. En träningsdag knappt över 100% av daglig aktivitetsnivå då snittpulsen på stakpasset var under 60%. Jag orkade verkligen inte få upp den högre. Tendensen var samma på stakpasset i förrgår. Ett tydligt tecken på att jag är sliten. 

Jag kan dock inte lägga mig på soffan tills jag blir pigg men jag fick plötsligt väldigt mycket tid att flyttpacka. Kommer nog behövas. Har liksom nästan inte ens börjat. Heja mig. Men nu ska jag börja på riktigt. NU.