Dag 2

Det blev inte mycket till träning idag heller men med en klart bättre känsla än igår!! Nu känns det normalt (som efter sjukdom). Så med start imorgon kan jag sakta öka träningen (om allt känns bra). Det längtar jag efter! 

Annars så har jag ett blogginlägg i huvudet som jag inte vet om jag vågar skriva. Tror det får bli ett utkast i hejpucko först. Sen får vi se vad jag tycker. Det är en sak att börja på ett inlägg i huvudet, en helt annan sak att skriva ett inlägg. Det kan bli helt annorlunda mot vad jag förväntat mig. Vissa håller för publicering, andra inte. 

Men vi kör väl ett låtcitat om ämnet i alla fall. 

And I would stop the world for you, you know
I wanted to let you know, I'll never let this feeling go
This love has no ceiling, I cannot deny

I don't know what I'd do
If you only saw a friend in me

Piggare

Idag är jag sååå mycket piggare än igår. Men kroppen gav signaler på att det var för tidigt att träna idag. Så blev ytterligare en dag med vardagsaktiviteter. Har inte behövt lika många och långa pauser idag så imorgon blir det första träningsdagen. 

Idag har jag bland annat bakat enormt gott äppelbröd på äpplen från trädgården. Vi plockade vinteräpplen i helgen, det blev sjukt mycket! Så nu har vi massa äpplen och äppelmos och jag har äppelbröd att ta med mig till Idre! Är fortfarande inte spikat när jag åker, men blir någon träningsdag hemma först i alla fall. 

Har även gjort snickers och ingefärsshots - min kuckelimuckmedicin. Sprängfullt av nyttigheter! 

Uträttat det ärende som jag glömde igår och lite annat. Jobbat lite förstås. Ja, jag har fått saker gjorda och dagen har gått fort! 

Uträttat

Näst intill frisk nu. När jag äntligen fick i nytt batteri i termometern så hade jag ingen feber längre. Fast det är extremt sällan som någon termometer visar att jag har feber, även fast jag känner mig febrig. Konstigt det där. Kanske det också är en effekt av min extremt goda temperaturreglering?
 
Jag är fortfarande snuvig, men det är ju faktiskt inget sjukdomssymptom, utan en sjukdomskonsekvens. Slemmet ska ut, liksom. Allt det sjuka ska bort från kroppen. Jag har inte längre ont i halsen, men är kanske lite öm och svullen. 
 
Däremot är jag trött. Inte så trött som första dagen jag var sjuk, då jag fick huvudvärk av att kliva ur sängen typ. Kände redan igår att orken kom tillbaka, sådär att jag erbjuder mig att gå ut med soporna (tråkigaste/jobbigaste sysslan ever). 
 
Så därför tänkte jag att jag skulle fortsätta min plan. Jag skulle ju vara hemma torsdag-tisdag. Planen var vrålvila lördag, två pass söndag och en "vilodag" med massa att uträtta idag. Jag parkerade bilen uppe vid garaget igår, det är en sträcka på ca 70 meter och knappt en höjdmeter stidning. När jag kom till bilen idag insåg jag att jag glömt kolla vilket batteri som jag skulle ha till termometern. Var påväg att gå ner till huset igen, men så trött och andfådd att jag inte hade orkat gå upp till bilen igen. Så jag tog bilen ner till huset, parkerade, gick in och hämtade termometern, tillbaka till bilen, och så körde jag ner på stan. Första tecknet på att jag faktiskt har varit rejält förkyld
 
Men jag uträttade det jag skulle, bland annat hämtade jag mina nya tävlingsskidor! Så snart är det dags för dop igen, blir dock svårare för varje år att hitta nya namn. Har lite lust att återanvända mitt första skidnamn, för det var kungligt och de skidorna behöll jag alldeles för kort tid. Vi får se. 
 
Var i alla fall väldigt trött efter den turen, det var ju inte mycket gång mellan affärer och så, men det känns att förkylningen satt sina spår. Det var nog ingen sån där "behövde bara lite extra vila-sjukdom" utan ett riktigt virus. Känns långt borta att komma igång med träning men det kan ju svänga över en natt. Är som vanligt otålig att komma igång, men det är ju inte alls roligt att komma igång och känna sig extremt otränad. Det är nog tyvärr den framtid jag går till mötes, men förhoppningsvis försvinner den känslan snabbt!