Sognefjell

Igår roade jag mig med att leta fram "juni 2010" i arkivet. Det var nämligen då jag för första (och hittills enda) gången varit på Sognefjell. Jag minns inte så mycket därifrån, det är ändå åtta år sen, så det var väldigt intressant att läsa. Speciellt orden "nästa år ska jag hit igen"... Jag undrar varför det aldrig blev en tradition. För enligt mina blogginlägg från vistelsen där så fullkomligt älskade jag Sognefjell. Jag undrar också varför jag inte minns hur underbart det var. Varför jag inte åkt dit igen tidigare, när jag uppenbarligen ville det då jag var där. 

Men jag hoppas mina blogginlägg från Sognefjell i år är lika positiva som de var för åtta år sen. Längtar dit i alla fall!

Fruktansvärt bra

Hade en FRUKTansvärt bra dag igår (internt skämt efter att mina bröder ställt sig tveksamma om min sallad verkligen var en sallad då den inte innehöll sallad men mango och tomater, jag konstaterade sedan - igen - hur god middagen var genom att uttrycka mig: det här var fruktansvärt gott alltså!)
 
Det var slutet på dagen, godaste maten jag ätit på väldigt länge (grillskivor med sötpotatispommes och hemmagjord bea-sås (överträffade mig själv med den faktiskt) och självklart salladen...) 
 
Träningen på morgonen var väl kanske inte fruktansvärt bra då jag var rätt trött men ett mycket bättre styrkepass än senast i alla fall. 
 
Sen var vi bort till min kusin som har fyllt 20 på fika. Godaste tårtan jag ätit på länge och fantastiska ryttarkakor, som vanligt, har dock inte ätit det på länge heller. 
 
Jag har varit ensam hemma med brorsorna och jag gillar det. Jag blir som ansvarig för allt (gillar det) och vi umgås på ett helt annat sätt än normalt. Vi får liksom ta hand om varandra när inte våra föräldrar gör det vilket gör att vi samarbetar och hjälper varandra. Det får mig att bli lycklig.
 
Idag hade jag å andra sidan ett fruktansvärt bra träningspass. Skateintervaller i Grönklittsbacken. 6x5 minuter I4. Jag var orolig att det inte skulle gå så bra men den oron var obefogad. Efter lite problem att få upp pulsen på första intervallen så gick det väldigt bra! Hade bra tryck i åkningen och kunde åka med den teknik som jag tror är mest vägvinnande för mig. Jag fick lite backning från testracet för två veckor sedan. S sa att jag höll bra teknik tills jag blev trött. Och framförallt märktes det när jag gick över från tvåan till trean för att avlasta benen. Har haft problem med tekniken där förut så det var mitt fokus idag, att hålla bra tryck när jag växlar ner till trean från tvåan. Lyckades bra med det idag. Hoppas kunna överföra det till race och sånt. Det hjälper ju faktiskt inte att göra det bra på träning, det är på tävling man ska prestera så det gäller att kunna överföra allt man gör så det blir bra på tävling. Lyckades utnyttja hela backen också, det är brantast sista biten upp till toppstugan så jag ville verkligen hela vägen upp. Värmde upp en bit upp i backen och åkte uppför i alla viloperioder, tills den näst sista vilan. Vet inte om backen faktiskt blir flackare längre upp (känns inte så) eller om jag åkte fortare för kilometerskyltarna kom snabbare på slutet. Räknade med drygt 1km per intervall och i början höll jag det men på slutet blev det mer. Så då åkte jag ner typ till 11km-skylten och startade femte intervallen där och sen ner till 12km-skylten för att starta den sista intervallen. På båda de ställena var det typ platt så det var bra. Trodde dock att det var kortare upp till mål på sista intervallen än vad det var så startade den alldeles för hårt (sa: okej Anna, nu ska du köra upp till toppen så fort som möjligt). Den blev tillslut 5,13 efter att jag satt staven mellan benen med 20 sek kvar till toppen. Funderade på att avsluta intervallen där men kunde ju inte avsluta på 4,50, så körde till mållinjen. Fick smaka på massor med mjölksyra på sista intervallen, skönt det.... Nej, men som sagt, ett fruktansvärt bra pass med en bra känsla. Det gillar vi!

Komplimang

Tjuvlyssnade på ett samtal på nedjoggningen på kvällens intervallpass med Friskis&Svettis som jag följde med mamma till. 
"Är hon elitlöpare..." nånting. Jag tänkte att de pratade om ledaren och funderade kort på vad hon hade för bakgrund när jag hörde svaret. 
"Nej, hon är skidskytt". Ledaren är ju inte skidskytt, tänkte jag, det borde ju jag veta i så fall. Nej, enda skidskytten i gruppen var...jag. 

Så ja, det var nog en engångsföreteelse med den låga pulsen och halvdana känslan på gårdagens stakintervaller. Eller så var det terrängen. Jag kanske tål hård I1 trots allt. The story continues.