Pusha

Dagens lopp blev en trevlig historia. Jag var nervös innan, hade höga förväntningar och var orolig för att jag inte skulle klara rekordtid. Kände liksom att jag försökte hitta ursäkter om jag inte skulle klara det. Stormvindarna var en sån sak och att jag halkade i trappan i morse en annan. Har rätt ont i rumpan som jag landade på men kände det inte när jag sprang som tur var. 

Men jag hade inget att oroa mig för. Jag kunde genomföra loppet ungefär exakt så som jag planerat. Jag öppnade "kontrollerat offensivt" och hittade en fart som kändes stabil och pulsen låg precis över I5-gränsen. Första kilometern är ju kortare än de sista 9 (loppet är 9,87km och första kilometern är just 0,87) så hamnar alltid på rätt sida om 5min/km-gränsen i början. Men låg runt 4,50km/h första kilometrarna och det kändes stabilt. Efter ca 3km låg jag lite för länge i en rygg (försökte gå i rygg så mycket som möjligt med tanke på vinden) och drog på mig lite mjölksyra. Fick även lite ont i magen men kunde ändå hålla mig under 5min/km så det var positivt. Gick lite mer kontrollerat en stund och kände mig ganska återhämtad när vi skulle ta Abborrbacken. Den kändes tuffare än vanligt, jag brukar annars vara stark där. Men jag kände mig stark mentalt och lät inga negativa tankar komma in i mitt huvud. Passerade 5km strax under 25 minuter, väldigt nöjd med det då högsta punkten på banan är strax efter 5km plus att vi hade haft motvind. Men den där Abborrbacken suger verkligen musten ur benen. Även fast jag kände mig ganska bra så gick tiden mellan kilometerskyltarna klart långsammare andra halvan. Fick lite håll strax innan andra drickan (7km) så jag tog tidig dricka (jag sprang med Camelbak:en) då jag har salt i min sportdryck och det är bra mot håll. Men kunde inte trycka på lika hårt som jag ville. Strax innan Karins backe (8km) stod mamma och jag tog lite extra dricka för hållets skull innan jag slängde av mig Camelbak:en. Planen var att starta spurten där och det gjorde jag. Och det kändes bra! Jag har nog aldrig varit så stark i Karins backe (kändes som deja vu när jag skrev det, har nog sagt det något tidigare år, haha). Passerade 8km på 40.45. Jag hade hoppats att gå någon av kilometrarna från högsta punkten på under 5 efter de två tuffaste kilometrarna (4-6) som går långsammare. Jag vet inte varför, men varje år tänker jag att jag kan springa sista 2 på 9 minuter. Jag vet inte om jag har gjort det något år eller om det är en dröm? Jag pushade i alla fall mig själv så tufft jag vågade. När jag passerade 9km på 46.00 blev jag först lite besviken, jag hade verkligen pushat och tyckte jag sprang riktigt bra. Men man blir verkligen trött av Abborrbacken. Sista kilometern körde jag verkligen allt jag hade. Jag tänkte att jag skulle springa tills jag spydde, svimmade eller var i mål på 50 minuter. Jag blev lite snurrig en sekund men det var högst tillfälligt. Sprang verkligen så fort jag kunde. På upploppet letade jag efter officiella klockan. När jag kom så nära att jag såg den stod den på 14.19.51. Jag räknade ner sekunderna till medaljtiden som slutade på 14.20. Sen såg jag inte mer på klockan, kollade tiden vid överdragskläderna där jag hade min telefon. 

Jag var den första tjej i första startgrupp som fick bronsmedalj. 15 sekunder snabbare skulle jag ha varit. 

Det blev i alla fall rekord med 36 sekunder. Drygt 2 minuter bättre än förra året. Jag är väldigt nöjd med känslan. Jag kunde verkligen pusha mig själv och kroppen svarade verkligen bra. Jag hade två dåliga perioder, före första och andra drickat. Jag skulle vilja springa en gång när allt går bra. Då kan jag absolut ta den där silvermedaljen! 

Nästa år firar jag 10årsjubileum på tjejmilen på Lidingö. DÅ tänker jag springa under 50! 

Skytte i snö

God morgon från Lidingö! Känns så naturligt att spendera sista helgen i september här. Men det har jag ju gjort 11 av de 12 senaste åren också. Snart halva mitt liv alltså. Coolt. 

Efter en vecka med dåligt skytte var jag så illa tvungen att få till ett sista bra skyttepass innan nästan två veckors skyttevila. Det stormande och regnade. Men jag tog mig ut. Packade de sista 85 skotten av min tävlingsammunition till mitt sista pass med pipa nummer 4. Ser såååå mycket fram emot att prova min femte pipa när jag kommer hem från Mallis!! Längtar efter skyttepass när jag inte sprider över hela liggpricken med träningsammo. Har väldigt lite Polar kvar nu också, räcker kanske till tre pass. Men är nog inte så mycket mer kvar tills jag får nästa års tävlingsammo, yey!

Det gick ändå bra att skjuta igår. Hade mycket bättre tider än jag trodde i ligg, lite segare än vanligt i stå (snittade väl 25 istället för 23...) men avslutade med noll på 21 sekunder så det tog sig, så att säga. Hade faktiskt 100% i stå och 95% totalt, träffade 19-20-18. Pallade inte mer än 60 skott, speciellt inte när det började snöa! Ja, jag fick alltså årets första stå på mig den 28 september. 
(null)

Ingen vacker bild men bevis på snön i alla fall. 

Sen åkte jag hem, ställde mig på golvvärmen i badrummet en stund innan jag klädde på mig raggsockor och tjockaste tröjan jag äger. 

Det känns i alla fall väldigt bra att jag fick skjuta så pass bra på sista passet. Hann bli lite orolig efter två dåliga kombpass, att min bristfälliga skjutträning har gjort mig till en dålig skytt, men skyttet igår och från de tre första veckorna i september tyder på något helt annat. Blev ju bara tre bom igår, alla i ligg och alla på samma prick. Fjärdeskottspricken. Fick mig att fundera på om det var så sönderskjutet att det svarta var förskjutet. Så att siktbilden är rätt men skev. Men träffade ju hälften av skotten jag sköt i ligg på den pricken också, så var säkert dåliga skott. Eller mentala bommar.  

Känns väldigt bra att vara i Stockholm nu i alla fall. Första etappen mot slutdestinationen. Är väldigt nervös inför loppet imorgon. Vill så gärna prestera. Men får försöka att bara ha kul och lita på min egen förmåga. 

Overnight oats

Jag har fortfarande inte tröttnat på min frukostgröt. Har hittat havregryn som gör den väldigt god (axa økologiske i Norge och Saltå fina havregryn i Sverige) och med mjölk och bär eller sylt så är det alltid gott! 

När jag har lite stressigt på morgonen så brukar jag göra en overnight oats, det har inte blivit en ny favorit men något jag njuter av då och då. Häromdagen gjorde jag en extra lyxig variant som blev helt magiskt god!
(null)

Jag gör det extremt enkelt för mig själv och blandar bara 1,5 dl havregryn med 1,5 dl mjölk och lite chiafrön. Vanligtvis brukar jag ha i blåbär, hallon eller mango på kvällen innan också men den här gången fixade jag banan, jordnötssmör och blåbär på morgonen. Min bästa overnight oats hittills!! (På andra plats ligger mango i gröten och hallonsylt som topping.)