Karma?
Jag blir nere när jag är sjuk. Men när jag varit sjuk i år så har jag haft möjlighet att bli omhändertagen av världens finaste människa (framförallt). Jag har aldrig varit ensam i min sjukdom. Så jag har inte varit nere särskilt länge.
Jag är generellt så otroligt lycklig. Och det gör alltid att jag känner att det kommer gå dåligt på ett eller annat sätt. Nu känns det som att jag betalar för min lycka genom sjukdagar.
Jag vill inte betala för att vara lycklig. Jag vill att det ska vara möjligt att ha allt jag önskar mig på samma gång.
Varför måste livet vara så svårt?
Jag funderar fortfarande på ändringar jag kan göra för att få balans. Jag borde kanske inte tänka så mycket. Kanske tar det energi. Men jag kan inte släppa tanken på att det är något som är fel. Det är bara helt omöjligt för mig att komma på vad.