Första helgen

Jag lyckades ju med konststycket att bli sjuk en gång till i 2022, med 1 dags marginal. Så då blev det alltså 7 sjukdomar (mars, juni, september, oktober, november x2, december). Inte sen jag gick på gymnasiet har jag varit så ofta sjuk. Nu jobbar jag på gymnasiet så det känns som att det är något samband…

Det blev en segare förkylning än jag trodde, jag har egentligen inte varit särskilt sjuk alls men lite sjuk många dagar. Har varit relativt pigg och varit ute nästan varje dag. Kanske det inte är rätt väg att bli frisk?

När jag inte var helt frisk heller dagen innan avresa till årets första NC för ungdom (17-19, mina aktiva tävlar i 18-årsklassen i år) så sa jag till M vid frukostbordet: tror du att jag klarar att vara hemma i helgen? Han tvekade lite och redan då förstod jag att han lika väl som jag visste svaret. Vi var rörande överens om att det bästa för min mentala hälsa var att resa. Det är absolut inte det bästa för min fysiska hälsa…men så blev det. 

Jag var osäker in i det sista. Men jag var pigg på träningen på onsdagen (alltså som tränare, själv har jag inte tränat på 8 dagar). Och det hade varit så extremt svårt att vara hemma själv, långt ifrån där jag vill vara och han jag vill vara nära. Jag hade känt mig obrukbar och hjälplös. Det hade inte blivit bra. 

Jag kände idag att det var till 100% rätt beslut. Det är få saker som slår känslan på skidskyttetävlingar. Jag trivs så fantastiskt bra, jag mår så bra, jag är bara lycklig. 

Att vakna upp vid sidan av han som känner mig bättre än någon annan kanske någonsin gjort. 
Att stå på skjutvallen och förmedla allt jag kan till de jag önskar all framgång i världen. 
Att stå vid sidan av spåret och analysera snö, väder, skidval. 
Att köpa en våffla i kafeterian. 

Och den lilla saken som fick det att bubbla över av lycka för mig idag, det som fick mig att med all säkerhet veta att jag gjorde rätt beslut (tänk nu på vem jag är som person): att jag hittade ett hänglås med tillhörande nyckel i "min" buss så att jag kunde lämna det till vice vallachef så de kan låsa släpet. 

Små saker kan ge mig så stor lycka! 

Kanske kom det också av att jag hade några minuter för mig själv att kunna känna efter. 

Det är helt galet hur mycket jag ser fram emot att starta NC-säsongen 22/23!!!

PS. 6 januari 2022 skickade jag ett meddelande till Sirdals vallachef med orden "Du saknas på NC" som blev starten på en Messenger-konversation som i stort sett varade fram till vi i stort sett flyttade ihop. TYP! Det gick över till massa snap efter första dejten och FaceTime eftersom fram till han var färdig med förra vinterns resor. Sen hade vi covid-karantän ihop och några veckor senare fick vi gå över på veckopendling/särboliv som blev samboliv igen när han fick körtelfeber. Och nu har han alltså flyttat in på riktigt. Det har varit ett galet år. Men fantastiskt!