Skarturen med stort S

I natt var troligtvis sista kalla natten i Trondheim. Efter två misslyckade skarturer på två veckor så hade jag nästan gett upp hoppet om att få uppleva den där Skarturen i Bymarka. Men i natt så! Och vilken skare vi fick uppleva i morse! Underbart! Men nu kommer våren på riktigt, spås upp mot 20 grader i helgen så den snö som finns kvar kommer nog inte klara den värmen. Ja, det var nog sista skidturen i Bymarka idag men det är mycket konstsnö kvar på Granåsen så jag sommarparaffinerar inte skateskidorna än... 

Ett tappert gäng på fem möttes upp på Henriksåsen 07.15 idag (nåja, de flesta var i tid i alla fall...) och vi fick direkt känna på skaren när vi tog vägen upp mot Elgsethytta. Det var dock mer snö i skogen så vi åkte där det var mest snö (omväg alltså). Tyvärr fick Jonas vända hem efter bara en kvart då han knäckte skidan. Vi andra fortsatte upp förbi Elgsethytta och upp på höjderna. Det var lite dåligt med snö fläckvis och vi blev oense om vilken väg vi skulle ta och delade på oss, både en och två gånger. Vi samlades dock ihop efter en stund igen på ett otroligt fint ställe, var säkerten myr och den låg på skuggsidan, Den Skaren!! Vi blev eniga om att ta oss hemåt, 1,5 verkade vara planen för de flesta, jag hade nog kunnat åka ett tag till, men efter knappt 1,5 började skaren brista på vissa ställen så då kändes det helt okej att vara på väg hem. Njöt av otroligt fina skarpartier mellan livsfarliga nedförsbackar och bara fläckar. Torstein gjorde ännu en avstickare...och kom tillbaka med en knäckt skida, han också! Alla stavar höll i alla fall så vi var rätt nöjda ändå... Blev inget långt pass utan får bli ett bra pass på eftermiddagen också. Eller hur tidigt kan man sticka ut på andra passet när man var klar med det första klockan 9.15?

Nu kör vi, träningsåret 2018!!

Har smygstartat igång träningsåret idag. Blev först "årets första" skyttepass i morse, ett rytm-test med bra ståskytte och sådär liggskytte. Tror jag landade på 76% i ligg och 96% i stå. Började bra med 19+18 träff på de 8 första serierna, sen gick det dåligt i ligg. Men det kändes inte alls att det är mer än fyra veckor sen senast jag sköt, allt kändes som vanligt. Första liggserierna var lite långsamma, men träffade då i alla fall. I stå tog det bara två serier innan det blev fullt på 21 sekunder. 

Gjorde min skytteträningsplanering för säsongen på fem minuter igår. Kopierade egentligen nästan rakt av det jag gjorde igår. Inte lika strukturerad torrträning, men det följde jag ändå dåligt i år. Ska skjuta ännu lite mindre, eftersom jag tydligen landade på 17000 skott i år. Tyckte jag skjutit sååå lite. Hehe. Annars ska jag snabbt ta mig igenom grunderna och sedan jobba på att hålla hög träffprocent och vara offensiv på fallmål. 

Sen var det ju det där jäkla banintervallpasset. Alltså, eftersom jag är väldigt glad att träningsåret börjar så såg jag ändå lite fram emot att kötta intervaller, men ändå sjukt ångestblandat. Och det var nog bland det värsta jag har gjort. Vi körde 6x200m + 6x400m + 6x200m. Ville dö efter två drag. Men sjukt skön känsla efter avklarat pass. Inte i benen dock. Kommer inte kunna gå på flera dagar. Och nu börjar ångesten inför kommande banintervallpass komma. Det här var ändå en "easy start". Just nu kan jag inte förstå att jag ska kunna köra fler såna här pass, ännu värre. Har fått en helt annan inställning till kommande veckors korta intervaller. S tyckte det såg ut som att jag skulle dö. Så jag får väl hoppas att det är sant som de säger, "what doesn’t kill you makes you stronger"...

Imorgon ska jag jaga timmar på aprils sista dag och sista dagen S inte får bestämma hur mycket (lite) jag får träna. Satt med min maj-plan häromdagen. Han hade satt upp 56 timmar inkl styrka. Det var helt omöjligt att få ner timmarna till 56!! Vill ju få in mina nyckelpass och bara...träna värdigt en elitidrottare (enligt mig). Pressade ner pass och tid och kom ner på 66 timmar. Kunde verkligen inte pressa ner mer. Sen kom jag på att jag har en helg i skolan i slutet på maj och när jag lagt in den så kom jag ner på 62 timmar (typ 3 extra vilodagar). Jag vill öka mina timmar under träningssäsongen och minska under tävlingssäsong jämfört med Stigs plan, vi får se om han är med på mina redigeringar, i så fall kommer jag inte ha några problem att öka upp timmarna i maj till 65. Det är ändå 20 timmar mindre än vad jag tränat i maj de två senaste åren. Men det finns ett syfte med det och jag tror på planen. Men finns inte en chans att jag tränar mindre än 60 timmar i maj. 

Off-season 2018

Mitt liv är näst intill fulländat just nu. Jag fick en sån underbar känsla för en stund sedan, jag skulle bara gå ut med soporna (som för övrigt äe bland det tråkigaste som finns, men ger mening när man haft en vilodag inomhus) och eftersom jag ändå gick förbi bilen så tänkte jag att jag kunde ta in mina klassiska skidor. För jag är ganska säker på att mitt nästa klassiska pass kommer bli på rullskidor och då lär jag åtminstone byta spetsar på stavarna eftersom jag lyckats lämna båda mina klassiska rullskidstavpar hemma (gärna skyddsparaffinera skidorna så fort som möjligt också). Känslan var i alla fall att jag faktiskt skulle orka byta stavspetsarna ikväll. Och det är inte ofta jag har den känslan klockan åtta på kvällen, att jag orkar göra fler sysslor liksom!! 

Så då kände jag bara: nu är jag återhämtad. Nu är jag redo. Nu kan vi starta träningsåret. Och det var en sån underbar känsla efter en period när jag varit ganska trött. Haft problem att vakna på morgonen osv. I morse hade jag sovmorgon och vaknade nio. Kan jämföras med flera dagar när jag tvingar mig upp vid 10 när jag egentligen inte tänkt ta sovmorgon. Jag börjar komma tillbaka i vanliga rutiner. Behövde nog bara en helt normal vilodag. Somna i hyfsad tid, vakna i tid. En bra mix av skola, chilla och göra sysslor. (Btw så såg jag idag att jag är färdig med förra kursen, fick "bara" E men skön känsla ändå.) 

Jag har verkligen haft en helt underbar off-season i år!! Först en underbar Östersundstrip, sen helt magisk påsk-skidåkning och umgänge med min älskade familj, (tyvärr klämde jag in en dåligt tajmad förkylning vilket stoppade en perfekt "off-season"), jättehärlig helg i Ramund och sedan helt fantastiska dagar på hemmaplan i Trondheim med umgänge med fina vänner, utgång i fina byen och ännu mer umgänge (och god mat) med fler fina vänner. Många roliga nyheter. Väldigt mycket lycka. 

Ja, det var min sammanfattning av off-season 2018. Något jag kommer finna glädje i under lång tid framöver. Tack till alla underbara människor som givit mig glädje! Låt oss nu fortsätta njuta av livet...

...och dra igång träningsåret med ett banintervallpass imorgon.