95 på skalan

Pappa har myntat ett uttryck som jag fick höra talas om för ett år sen ungefär. "Från 95 till 100 på skalan". I min familj vet vi alla vad det betyder men det är rätt svårt att förklara. Vet liksom inte vad man ska kalla skalan. Jag tror ändå att det är en form av form-skala, men inte den som jag som elitidrottare normalt kallar formstarka. "Livsformskala" kanske är rätt uttryck. Som vältränad idrottare så är det rätt sällan man faller långt ner på skalan. Om vi säger att under 10 är döende i cancer typ. Så får man liksom lite perspektiv. Det brukar pappa säga till mig. Att när jag har en dålig dag ligger jag på typ 95. För jämfört med befolkningen i allmänhet så har jag det väldigt bra. Jag är vältränad, har en sund och hållbar livsstil, är smart och påväg mot en utbildning som kan ge mig jobb hela livet (i tillägg till den kandidatexamen jag redan har), jag har ingen egentlig anledning att klaga på min ekonomiska situation i livet och jag har en underbar familj som är friska. 

Ändå känns det vissa dagar som att livet är värdelöst. 

Men det är en del av elitidrottslivet. Att ständigt jaga toppformen, den fysiska toppformen, den som gör att man presterar. Och då känns det som att 95 på skalan är helt värdelöst. 

Jag tror jag ligger på 95 just nu. Och det känns helt värdelöst. 

Inte nöjd med 90% träff i ligg i dimman, för jag träffade ju för dåligt i stå (och då såg jag inte ens prickarna i dimman). Inte nöjd med att vara snabbast på impulserna, för känslan var inte perfekt. 

Letar perfektion och är missnöjd med allt annat. Såna här dagar önskar jag att jag inte var elitidrottare. 

Miniläger

Träningsdag 2 på minilägret på Dombås är till ända. Vi har det bra här. 

Skidstadion bjöd på fina förhållanden på förmiddagens skidtur. Det blev klassisk komb. Kände fort att benen är slitna efter gårdagen och det var skönt att komben tog lång tid, så slapp jag åka så länge efter. Kortaste rundan runt skjutvallen är ganska lång så klockan passerade en timme innan jag var färdig med komben. Sköt väldigt bra i början med 19+18 träff. Men det började blåsa och bommade massor på det som skulle varit sista 20 skotten. Valde då att skjuta två serier till (en "sprint" efter en "distans" och två "masstarter"). Blev 00 på sprinten och totalt 89% träff i både ligg och stå, helt okej ändå. 

På eftermiddagen blev det bara ett lättare pass för min del, en kort jogg och rörlighet/stabilitetsstyrka på rummet. Hoppas kroppen ska kännas piggare imorgon. 

Det blir en väldigt bra dag imorgon. Hurtighetskomb på förmiddagen och vila på eftermiddagen. Vi ska laga tacos till middag och baguetter till kvällis. Längtar! Vi har lagat sjukt god mat här hittills, carbonara igår och tikka masala idag (vi äter rester till lunch). Ett toppenminiläger alltså! 

ProLink-premiär

Det kändes konstigt i typ 500 meter, att åka på ProLink. Med tanke på att det är typ max vad jag sammanhängande åkt på ProLink, borde jag inte vara så överraskad som jag ändå är över hur lätt övergången var. (Skulle jag ha tävlat med ProLink i helgen?) 

Nej, men det är fortfarande ovant. Men det känns inte konstigt eller dåligt. Lite annorlunda och lite ovant. Men kommer inte vara några problem att köra testrace med dem på söndag och absolut inte konstigt att tävla på dem nästa helg. Längtar typ. 

Jag körde ett typ progressionspass idag. Började med ett varv lugnt, sen ett varv med bra teknik. Blev mest I1, lite I2, men gick tre minuter fortare. Sen körde jag ett varv som blev I2-I3, laktat 1,8. Gick från 10,5 till 9 min. Planen var ju I3 så fick lov att öka, trots att benen inte var så positiva till det. Nästa varv gick på 8 minuter och hade 2,9 i laktat så då kände jag mig nöjd. Körde två till likadana varv på ganska precis samma tid. Känslan var bra förutom där det var brant. Tekniken kändes lite ostabil på första varvet men bra när jag körde på. Hade känt mig trött innan och i starten av passet men det försvann under passet. 

Avslutade med ett drag med fyra impulser. Lamporna på och runt skjutvallen släcktes under mitt näst sista varv så det var lite läskigt att åka där (fick ju lov att åka samma runda!) men lamporna var tända där det gick fortast nedför i alla fall. Så körde inte där det var släckt när jag körde impulsdraget. Hade bra fart då. 

Ett skönt pass. Formen kanske inte är helt värdelös ändå. Kanske jag bara hade en sån där dålig premiär som jag brukar ha. Kanske det tar sig redan till nästa tävlingshelg.