Mentalt påfrestande
Men jag bestämde ändå att jag inte skulle träna idag. Hade genomgång av mitt prov på praktiken kl 8 imorse (NU är jag helt färdig med praktiken - och dessutom har jag redan fått mitt godkända betyg, det gick fort!) och föreläsning från 9-15 med paus
för lunch och jobbintervju.
Intervjun kan sammanfattas med: nervöst, svettigt, intensivt, motiverande, spännande. Det var en känslostorm och jag kände mig helt tömd efteråt. Men det här betyder så extremt mycket för mig så det är inte alls konstigt att jag blir så påverkad.
Jag hade en väldigt bra känsla genom intervjun, helt till avslutningen. Gick därifrån med väldigt blandade känslor och direkt tillbaka till undervisningen.
Jag har fått smälta det nu. Analysera med mina närmaste. Känna efter igen.
Den starkaste känslan jag sitter kvar med är: jag kunde inte ha gjort det bättre. Om jag ändå inte får jobbet så är det utanför vad jag kan påverka. Och det är en väldigt härlig känsla ändå.
Jag vet hur mycket det här skulle betyda för mig om det blir så att jag får jobbet och jag kommer då att bli världens lyckligaste. Men om jag inte får det så har jag ändå gjort mitt allra, allra bästa och mer kan jag inte göra. Innan för fyra timmar sedan
så skulle jag ha blivit omåttligt besviken om jag inte skulle få det, men nu känns det bättre. Det är lite som att göra sitt livs lopp på OS och ändå komma fyra för att tre andra gjorde det ännu bättre. Det är utanför vad man själv kan påverka och
det gör det lättare att acceptera. Men det är verkligen min plan A och det kommer bli svårt för Aspbergers-Anna att ställa om sig. Det kommer ta lite tid men det kommer gå fint. Men det är verkligen mitt drömjobb så jag vill verkligen få det.
Så ja, det har verkligen en mentalt påfrestande dag så jag hade verkligen inte orkat träna idag. Men nu ska jag ta en promenad i solen till Meny och köpa kokosolja, soltorkade tomater och havregryn (om de har goda havregryn där... Men Meny är
enda affären som har vanlig kokosolja så därför jag måste dit idag.)