Dåligt väder men bra träning

Igår eftermiddag hade vi ett riktigt kul och bra pass! Stakning med impulser. Vi körde "heat" med upp- och ner-ryck. Dvs den som vann heatet gick upp ett heat och den som förlorade åkte ner. Vi var sex tjejer och två i varje heat. Först körde vi 100m platt och sedan 70m i backe (så var det sagt iaf, vet inte om det blev så, uppför kändes det sjukt långt så den kortade vi av mer och mer, hehe). 

Riktigt kul och bra med sparring. För min del så gick det bra, jag var trött i överkroppen på uppvärmningen men ändå snabb på impulserna. Sjukt jävla dålig i starten dock! Fick inte till hur jag skulle göra med fötterna. Bäst gick det när jag stod helt still med fötterna, men i backen ville man ju ta ett tag med ena foten i starten för att komma igång. Det var jag helt sämst på. Lyckades alltid ta "fel" fot, så det blev helt fel alltid. Men tog oftast ikapp under impulsen då. Lite surt dock att förlora photofinish när man gett bort en meter i starten. Gjorde det på två heat, inklusive det sista. Det var frustrerande. Det vill man ju vinna på ett sånt pass. Men men. Sjukt kul trots att regnet öste ner på slutet av passet. 

Men bästa med passet var nog ändå kommentaren från S efter två impulser eller nåt: "Anna, du kom faktiskt upp på stavarna! Du var den enda av tjejerna som inte hängde bak med rumpan." Observera ordet "faktiskt", haha. Vi skrattade ganska gott åt den kommentaren. 

Idag var det återigen storm och regnmängder med inslag av snö på väderprognosen och därför bestämde vi igår kväll oss för att ta oss ner i dalen för en löptur. Vi tjejer hade oavsett skate-fri dag och jag sa efter gårdagen att jag gärna tog eftermiddagsvila idag. Så det passade faktiskt utmärkt med ett längre löppass. Nere i dalen var det faktiskt väldigt fint väder men när vi tagit oss upp typ 550 höjdmeter kom regnet och blåsten igen. Kort därefter mötte vi grabbarna och då vände vi ner igen. Jag hade ändå en bra känsla, lite segt i starten då det gick ganska brant upp men andra timmen kändes väldigt bra! Blev lite hungrig efter fjärde drickapausen så tog kort därefter en banan. Sen började benen protestera. Inte sprungit så långt än i år. När vi passerade bilarna och S frågade hur det gick så sa jag att benen var lite tunga. Så då tyckte han det räckte för mig. Så blev drygt 2,5 timme "bara". Men tänker att det kan vara bra när det inte känts så bra att träna på slutet och inför morgondagens intervaller. 
(null)

Detaljer

Vi tjejer har varit lite "badass" och stuvat om i lägerplanen. Det innebar ett längre skatepass på morgonen idag. Jag fick direkt S som en igel i ryggen och efter ett varv tog vi ett långt snack om teknik. Kommande två varv åkte han bakom och kommenterade allt jag gjorde. Fruktansvärt frustrerande...men otroligt givande. Tillslut fick jag till alla växlarna. Han märker nog på mig att jag blir frustrerad, och ber nästan om ursäkt för att han ger feedback. Men det är ju så viktigt. Behöver verkligen den här hjälpen. Även om det är frustrerande att saker som jag jobbat med nästan varje dag i flera år fortfarande inte sitter (höftstabilitet). Men det är väl så att ju fortare jag åker, desto högre krav ställs på min styrka och därmed måste jag utveckla styrkan i samma takt som jag utvecklar min åkhastighet. Ser man rationellt på det så är det inte lika frustrerande. 

Det blev i alla fall ett fruktansvärt jobbigt pass. La all fokus på att jobba med överkroppen, har nog aldrig jobbat med överkroppen i skateåkningen på samma sätt som idag. La alla krafter jag hade på att hålla överkroppen i rätt position och i rätt riktning. Sånt där som jag vill ska gå automatiskt. Men det gör det ju inte. Så jag måste lägga alla krafter jag har på det. Aldrig varit så trött i överkroppen på ett skatepass. Men benen, som var extremt tunga i början av passet, kände jag inget speciellt i. (Tills jag kom hem och skulle gå uppför trappen). 

Mina energidepåer tömdes snabbt. Hög intensitet under teknikdelen tillsammans med tiden tog ut sin rätt. Dock inte träningstiden, stoppade klockan under varje snack så hade precis passerat en timmes träning när jag var tvungen att äta min medhavda banan. Jag som brukar klara 4 timmar utan påfyll av fast föda. Men då är intensiteten klart lägre. 

Blev inte nämnvärt piggare av bananen så avslutade passet mycket tidigare än tänkt. Men sprang sedan inte närmaste vägen hem utan utnyttjade att vi är på fjället. På fjället behöver man ju liksom ingen stig att springa på då det inte är några träd i vägen... Så blev en tvåtimmarstur trots allt. 

Har verkligen släppt alla tankar på timmar. Har insett att detta kommer inte bli året som jag tränar mest. Däremot vill jag träna med riktigt bra kvalitet. Alla pass kommer ha sitt syfte. Inte några "utfyllnadspass". Ska ha träningssamtal ikväll och misstänker att det kommer bli planering av pass som: "I1 1,5 timme snittpuls 150" och sånt. Dvs in i minsta detalj planerade pass. Vet inte vad jag tycker om det egentligen då jag gärna går på feeling om jag ska ha 120 eller 140 i snittpuls, men gillar upplägget med hårdare kortare skate-distanspass och längre och lugnare distanspass på cykel, löpning och klassiskt. 

Ingen bra dag

Idag hade jag en klart sämre upplevelse av glaciären. Efter gårdagens positiva känsla på förmiddagspasset hade jag verkligen sett fram emot dagens tröskelintervaller och varken regn eller storm påverkade mitt humör. Det påverkade däremot min åkning. Vilket i sin tur påverkade mitt humör. Jag hade problem med det isiga (saltade) underlaget och blåsten, kombinationen resulterade i värdelös balans som resulterade i att min åkning blev stressad. Jag försökte verkligen att fokusera på gårdagens tekniska nycklar men kroppen fungerade inte. 

Vi körde helvarvsintervaller, ett varv uppvärmning, ett varv I2 (uppvärmningsintervall) och tre varv I3. Efter fyra varv insåg jag helt plötsligt att jag bara hade ett varv kvar. Det kändes så konstigt, fick lov att fråga S om det verkligen stämde. Och det gjorde det. "Då är det bara att köra" sa jag och gjorde just det. Försökte hålla högre puls, bättre tryck i alla partier och försökte få ihop tekniken. Och jag lyckades faktiskt! Det var riktigt skönt att få avsluta passet med en bättre känsla men ändå...nej, det var inget roligt pass. 

Finns ljusglimtar bland regnmolnen ändå. Gårdagens nerjogg var fin bl.a.  
(null)