Kravprofil
Jag började läsa i hejpucko och jag kunde inte sluta. Jag startade hejpucko 2009 men mindes inte hur mycket jag faktiskt skrev där 2009-2010. Jag läste igenom allt det idag och insåg hur långt ifrån Anna, 17 år som jag befinner mig just nu. 2009 läste jag orden "jag kanske kommer läsa det här om 10 år" och jag insåg att det var 12 (!) år sen. Men jag läste det igen. Mindes hur det var då. Är ännu mer tacksam över det jag har idag i jämförelse.
Jag hoppade över 2011-2012, efter det var inläggen mer sporadiska där. En annan sak jag insåg efter att ha läst mina inlägg från 2009-2010 är hur otroligt mycket min självkänsla har förändrats. Jag har glömt hur jag hade det då. Jag minns bara en del av den jag var. Jag minns den självsäkra Anna som hittade sig själv. Men det krävdes mer än världens bästa vänner och världens bästa miljö för att bli trygg med mig själv. Det krävdes både terapi och att växa upp, få vuxna vänner och bli ännu tryggare med mig själv. Men jag tror att inläggen i hejpucko speglar min självkänsla. Jag kallar ju "min schizofrena vän" för hejpucko. Den del av mig som säger till mig att jag är ful, dålig, dryg, självupptagen
och att ingen älskar mig eller någonsin kommer kunna älska mig. Jag hör de rösterna mindre och mindre och det speglar antalen inlägg i hejpucko. Så helt plötsligt var jag framme vid 2014 och därifrån känner jag att jag kanske inte förändrats
lika mycket...
Ju mer jag inser vilken sorts man jag vill träffa, desto mer inser jag att han antagligen inte finns.
Mannen i mitt liv:
- Älskar mig för den jag är. Jag vet att jag är väldigt knepig människa, men jag är den jag är och jag skiter i de som inte kan tycka om mig för den jag är.
- Skidåkare, eller någon som kan förstå den livsstil jag har valt.
- Rolig, får mig glad.
- Omtänksam. Bryr sig om mig. Vill veta hur jag mår.
Plus i kanten:
- Ser väldigt bra ut och har en fin kropp.
- Tycker om att städa (det gör inte jag).