För övrigt...

En dålig träningsdag men en bra dag i övrigt. 

Bästa var nog ändå telefonsamtalet jag fick strax innan lunch. Det är nu spikat att jag ska få göra min D-uppsats på Olympiatoppen! Känns så himla bra! Kommer dessutom ha Øyvind Sandbakk som bihandledare, vet inte om någon utanför idrottsvetenskapsvärlden förstår hur stort det är... Men kan säga att, när jag för några månader sedan skulle ställa frågan om att få skriva där, så var inte han fd skidskytten som jag känner där, så fick förslaget att gå in till Sandbakk och fråga. Inte fasiken vågade jag det! Han är ju en legend bland vetenskapliga artiklar om konditionsidrott. 

I alla fall. Vet inte så mycket mer än att vi ska göra en studie om rörelser i skjutmomentet. Verkligen något som jag är intresserad av så jag ser mycket fram emot det! Har ju verkligen fått upp ögonen för studier och rapportskrivning. Tror kanske det kommer bli väldigt mycket jobb med det men hoppas att mina handledare har överseende med att min satsning går i första hand. 

Jag är ju rätt effektiv av mig, det de flesta studenter ägnar 40 timmar i veckan åt klarar jag på en tiondel av tiden...blir kanske inte lika bra, men tillräckligt bra... 

Övriga dagen har jag också varit väldigt bra. Kan inte berätta så mycket om det just nu, men förhoppningsvis kommer det inte dröja allt för länge innan jag kan börja publicera inläggen från hejpucko som fått sin egen kategori. 

Känna vad jag vill

Jag är väldigt bra på att känna vad jag vill. Det gäller allt egentligen. Men det som jag oftast tillämpar det på är träning. Jag brukar ju säga att mitt normaltillstånd är att vilja träna två pass om dagen. Vill jag inte det så är det något som är fel. Jag tror fortsatt på det!

Igår när jag var ute på restjogg så ville jag verkligen springa 2,5 timme. Det var nog första gången i år som jag kände sån löpglädje. Det har ju mest varit ban-ångest förknippat med löpning tidigare i vår. 

Igår när jag somnade tänkte jag att när jag vaknar kommer jag antingen vilja rulla Byneset (om S godkänt det) eller skjuta precision (om det äe vindstilla). Men när jag vaknade så ville jag varken eller. Jag ville inte sova vidare. Jag ville skriva klart min rapport! Sjukaste känslan. Men det var samma sak med C-uppsatsen. När jag väl kommer in i skrivandet så vill jag skriva färdigt. Även om jag egentligen älskar skytte och rullskidor såååå mycket mer än skolan. Så var det skola jag helst gjorde i morse. 

Två timmar senare så känns det så himla bra. Har de sista siffrorna att fixa och sen ska jag läsa igenom hela rapporten. Sen kan jag skicka in den! Det kändes så extremt långt borta för bara 36 timmar sen. Då kunde jag verkligen inte fatta hur jag skulle klara att få ihop rapporten på mindre än 48 timmar. Men på något konstigt vis så lyckades jag. Jag lyckas alltid på något konstigt vis med sånt här. Men jag känner ju att jag har en pytteliten passion för detta. Kommer verkligen inte släppa fram den passionen på några år, men jag kommer antagligen göra det när jag har pluggat färdigt. Och då vet man aldrig vad som händer. 

Nu ska jag fixa sista siffrorna. Har också i min lilla plugg-paus gjort en mat och träningsplan för dagen. Blir en andra frukost när jag är hungrig. (Kanske även en tredje...) Skytte kl 15. Middag kl 16 (med kollektivet). Klassiskt efter middagen. Pizza till kvällis! (Hur många pizzabitar äter jag till kvällis? Jag har fyra. Kan jag äta två till lunch?) Okej planen var tydligen inte vattentät. Men jag gillar den!

Idrottsfysilogi 2

Det är vad jag läser just nu. Som sagt väldigt intressanta kurser på magisterprogrammet i Idrottsvetenskap på MIUN. Vi har haft några riktigt bra föreläsningar om just idrottsfysiologi, olika processer i kroppen i samband med träning och tävling. Väldigt intressant. 

Det har dock varit en mycket intensivare kurs än Testmetodik 2. Det är som inga större examinationsuppgifter i den här kursen utan ett av momenten är diskussioner om föreläsningarna. Eller rättare sagt, diskussioner om artiklar om föreläsningarna. Typ. Och som jag nämnt tidigare så har jag verkligen haft problem med dessa artiklar. Inte bara den första utan flera på rad nu. Verkligen drygt. 

Jag är ju ambitiös och vill göra allting bra så det blir som en inre stress när jag behöver lägga ner så mycket mer tid än vad jag önskar på uppgifter som egentligen känns väldigt simpla. 

Men jag har kommit fram till en sak. Och det är att det inte är hela världen om jag inte hänger med i kursens tempo (som är väsentligt högre än förra kursen, den gick very smooth så att säga). För jag måste nämligen läsa denna kurs även nästa år. 

Detta för att den obligatoriska träffen i Östersund är samtidigt som Swecupen i Idre nästa helg. Och för att bli godkänd på kursen så måste man delta på den obligatoriska helgen. Minst 75% i alla fall och finns inga kompletteringsuppgifter. Jag har ingen möjlighet att delta på 75% av undervisningen nästa helg (vilket är rätt tråkigt då jag har hört rykten om allt roligt de ska hitta på...) men hoppas att det blir lika roligt nästa år (och att jag inte tävlar den helgen också!) 

Alltså kan jag ägna den här perioden nästa år åt kompletteringar om det skulle bli så att jag inte hänger med i de diskussioner som krävs för att bli godkänd på det momentet. För jag ska ju ändå färdigställa kursen nästa år. 

Hoppas att den insikten får mig att slappna av lite i skol-väg. Jag behöver verkligen inte någon skol-stress just nu.