>Upp-och-ner

Har verkligen varit en upp-och-ner-vänd dag för mitt humör. Jag lyckades efter lite quizme igår kväll bli av med frustrationen och tårarna efter det fruktansvärt dåliga loppet jag gjorde då. Och när solen sken och väckte mig i morse kände jag att det kunde bli en bra födelsedag!

Och det har varit en väldigt bra födelsedag. Jag är förundrad över hur många som hade koll på att jag fyllde år. Fick flera gånger tänka efter när folk sa "grattis" till mig, vilket lopp menar de då?
Det gör mig varm om hjärtat.

Att umgås med mina allra bästa vänner i världen gör mig också varm i hjärtat. Och jag känner verkligen hur jag är mig själv, jag är omtyckt för den jag är. Vi kan prata om allt, verkligen allt! Och jag behöver inte skämmas för något alls. Det är den bästa känslan jag kan komma på just nu. Jag älskar er! Jag hoppas ni vet vilka ni är! ♥

Då blir det ännu tydligare när man är med folk man inte är trygg med. Och det gör mig så otroligt osäker på mig själv. Jag försöker skaka av mig det, men ibland blir det för mycket. Jag får panik.

Det är verkligen SM-helg. Efter att ha läst ikapp på twitter blir jag motiverad. Jag ska göra ett riktigt bra lopp imorgon!! Sista loppet. Sista fokuseringen. Sista krafterna.

Fokuseringen. Jag måste verkligen kämpa imorgon.
Och det ska bli kul! Och det ska bli bra väder och lätt före. Satan så kul!!!

>Inte längre tonåring

Min 20:e födelsedag idag! Det känns stort.
Men jag känner inte mig så stor. Känner mig fortfarande som ett litet barn, inte som en 20åring!

Men jag lär väl vänja mig.

Det är fantastiskt fint väder i Sollefteå idag. Ser ut som det ska bli lika fint imorgon, härligt!!

Ska kolla på senior-stafetterna nu, ikväll är det bowling, kamratmiddag och prisutdelning. Fint.

Jag har kommit över gårdagen. Ett lopp är inte hela världen. Det kommer fler chanser.
Och idag ser jag det bara som motivation till att träna ännu mer i sommar! Fan va jag ska träna i sommar!!

>Mitt livs sämsta lopp

Jag tror nog att jag har gjort mitt livs sämsta lopp idag. Men det är klart, det är svårt att tänka klart just nu och nu är det viktigt att jag fokuserar på mina bra lopp och inte de dåliga.

Men måste ändå analysera mitt lopp. Som alltid.

Det började bra. Jag var pigg från start! Jag åkte fort ut på första varvet, jag flöt upp för backarna. Till att börja med. När jag hade åkt 2 kilometer så dog skidorna. Det var rätt så skitigt och lite blött i snön. Inte bra. Och efter det fick jag kämpa. Så fort jag slutade tänka på att åka fort, så stannade jag av (kändes det som). Så jag fick lägga all kraft åt att tänka att jag skulle åka fort. Jag antar att jag hade slut på kraft i hjärnan när jag skulle skjuta, för skjutningen var helt värdelös. 3-2. Finns inga bortförklaringar, finns inget att säga om det. Jag sköt otroligt dåligt idag och det var mitt eget fel. Jag bommade grovt så det var inte någon otur. Jag misslyckades helt enkelt i skyttet och den enda förklaringen jag kan komma på är att jag fick lägga för mycket energi på att åka fort.

För jag ville verkligen åka fort idag. Men det ville inte kroppen. Och ju mer jag tänkte på att jag skulle åka fort, desto mer mjölksyra fick jag. För jag försökte verkligen åka fort. Men kroppen svarade bara med mjölksyra och ännu mer mjölksyra. Så mycket mjölksyra som jag hade idag har jag aldrig haft. Det var mjölksyra i benhinnorna, i låren, i ryggen, i armarna. Och lite i huvudet också tror jag bestämt.
Efter målgång visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville spy men det gick inte. Jag fick mjölksyra igen så fort jag rörde mig. Tog mig knappt till bilen. Mjölksyra, huvudvärk, ont i magen. Fortfarande huvudvärk.
Mjölksyra i huvudet, ja jag tror fan det.

Jag har varit bortskämd med bra tävlingar i år. Om inte åkningen har fungerat så har jag åtminstone skjutit bra. Men idag fungerade ingenting. Som jag sa här om dagen, jag skulle ha njutit mer när det väl gick bra. Jag tror aldrig jag njöt av att va i bra åkform där i början av säsongen. För jag trodde det skulle gå lättare. Det har det inte gjort. Jag har fortfarande inte åkt bättre än vad jag gjorde den första (officiella) tävlingen i Östersund. Eller på längd-cupen där. Har inte åkt så bra sen dess. Jag skulle ha njutit mer.

Om det är något som jag har lärt mig genom åren så är det att ladda om efter en dålig tävling. Det lärde jag mig den hårda vägen under förra säsongen. Och nu jävlar ska jag ladda om! Och på söndag ska jag köra med alla krafter jag har kvar, inget att spara på. (Inte för att jag sparade något idag eftersom jag körde in i kaklet. Nästan bokstavligt talat.) Och då ska jag ha skytte-revansch. Vilket jag också är rätt bra på.

Nu ska jag ringa mamma och sedan försöka komma på hur jag i detta elände ska kunna ha en fin födelsedag imorgon. Just nu känns det väldigt eländigt. Vad får mig på bättre humör? Mm, det ska jag fundera ut.