Mood

Jag vet inte om det är dags att ge upp presicionsskyttet för i år, trots att jag ännu inte varit över 500 sen jag skadade handen. Det är helt sjukt, innan det hade jag bara ett pass under 500 på hela sommaren (då blåste det). Fruktansvärt irriterad när jag kom hem från skyttepasset i morse. Liggande är otroligt stabilt men i stående är det alldeles för många dåliga skott. De bra skotten är riktigt bra, hade tex tre tior på rad i stående idag. Men de halvdana skotten blir 4-5 liksom. Hade en tid när halvdana skott blev sjuor typ. Oavsett vad jag gjorde så sköt jag bra poäng i stå. Känner inte av att något är fel i handen men något är fel i skyttet. Men jag ska ju komma ihåg att som skidskytt så räcker det ju med fyra poäng för att träffa. Även om jag faktiskt skjutit några bom (!) på precision de senaste gångerna. Men men. Har ännu inte sämre snitt än förra säsongen i alla fall, ligger på 504 vilket var vad jag hade ifjol. Får se om det blir fler precisionspass i år eller inte. Trodde verkligen jag skulle skjuta bra idag, inskjutningen var suverän. Starten också, 7 raka 10:or. Sen kom massa 9:or i ligg. 286 är inte dåligt men var inte nöjd med det. Men stående var katastrof. I alla fall första och sista 10. På de 10 skotten i mitten hade jag 78p. DET är min normala nivå!! Nästan i alla fall (snitt 73). Varför kan jag inte hålla det i 30 skott längre? Egentligen så har jag ju skjutit onormalt bra i stå i sommar och onormalt dåligt i höst, så ganska normalt i snitt. Är ändå nöjd med 73 i snitt över en hel säsong liksom. Men det är ju drygt när allt dåligt kommer på en gång. Och jag hade ju så bra streak!

Var less på allt så tog gott om tid på mig från jag kom hem från skjutvallen tills jag startade styrkepasset. Men när jag väl drog igång så kändes allt bättre och bättre. Halvvägs in i passet körde jag Bjørgen och var helt sjukt stark!! Så skön känsla! Introducerade den för Tiller i måndags och den togs emot väl. Den är tuff men det är därför man gillar den. Både barn och föräldrar kommer nog träna på den, hehe. 

Var även helt sjukt stark i gummibanden idag, måste nog köpa nya så jag kan få mer motstånd. 

Haha, helt omvänd dag idag när jag är stark i överkroppen och dålig att skjuta stå *asg*

Igår kväll när jag började planera dagens träning så kände jag väldigt liten motivation till att springa före eller efter styrkan. Det stod klassiskt på planen men det är lite för mycket is pch löv på vägarna för att det ska kännas tryggt. Har liksom ramlat en gång för mycket i år redan. 

Så jag började räkna på hur mycket minus jag skulle få den här veckan (tror passen i måndags blev kortare än planerat, men minns inte helt exakt vad det stod i planeringen, brukar inte vara så noga på hårda pass och (rest)økterna med Tiller blir så långa som de blir liksom). Sen slog det mig: det är ju säsongspremiär nästa vecka! Vilket betyder att jag inte behöver jaga timmar till exakt planerat den här veckan. Det är kanske till och med en fördel att träna lite mindre än planerat för att få överskott. 

Sjuk känsla. Snart bara en vecka kvar till säsongsstart. Jag vet inte om jag gillar det här med så tidig säsongsstart. För det är bara oktober fortsatt och jag känner mig inte redo för tävlingssäsong. 

Men det är ändå 10 dagar kvar. Jag har 10 dagar på mig att komma in i race-mood. Får jag en bra känsla på lägret kan det svänga fort. Då kan jag helt plötsligt börja längta till tävling igen. 

Färdig

Det blev vilodag på kontoret idag. Fast man är ju inte gjord för att sitta på kontor. Så pallade inte en hel dag. Var där halv nio och började jobba. Sen hade jag tid hos fysion en trappa upp klockan 10. Jobbade sedan en dryg timme tills lunch. Blev knappt en timmes lunch då jag tog ett telefonsamtal också. Sen hade jag möte med "Oqus-experten" som jag kallar honom. Oqus är då kamerorna vi använde i datainsamlingen. Och det jag har gjort den senaste månaden är att göra filmerna klara för att leverera siffrorna jag ska använda i mitt resultat. Jag har nu gjort vad jag har kunnat så har levererat in allt för check. Det är ju första gången jag jobbar med det här programmet och har lärt mig allt eftersom men är långt ifrån fullärd. Så finns saker att redigera på mina redigerade filmer!

Men det känns sååå skönt att vara färdig med dem, för nu i alla fall. Finns en risk att jag får köra en omgång till med vissa av dem efter checken. Men det är ett problem jag skjuter på framtiden. Kan också vara helt färdig och det hade varit helt underbart. Har slitit så mycket med detta så länge. 

Vid två kände jag mig färdig för dagen. Var lite snurrig i huvudet och hade som inget mer som jag direkt kunde göra där. Så blev typ fyra timmars jobb. En halv arbetsdag. Heja mig! 

Nej men kanske ska skriva lite metod ikväll, det var dels det som vi hade möte om, jag fick beskrivet för mig hur vi ska få ut siffrorna. Så det borde jag skriva ner idag när jag har det i färskt minne. 

Men först ska jag återhämta mig lite efter en mentalt jobbig dag. Man är inte van att jobba på kontor alltså...

Max

Innan maxtestet frågade jag S om jag skulle köra några intervaller efteråt. Men han menade att jag skulle vara så slut efteråt att det inte skulle vara någon mening. Han hade rätt. 

Jag tror aldrig jag varit så slut efter ett maxtest. Ramlade ihop i en hög på bandet och låg så i flera minuter innan jag fick fram ordet "törstig". S kom bort med dricka och sa att jag faktiskt måste sätta mig upp. Så då gjorde jag det. 

Hade sån sjuk känsla i min fd skadade hand efteråt, det som värkte samtidigt som det kändes som jag inte hade någon känsel. Men det var bara precis efteråt. Känner inte av den längre, förutom ibland när jag vaknar på natten och har sovit på handen, det gör fruktansvärt ont! Måste säga åt sovande Anna att inte sova på vänster hand... 

Hur gick testet då? Jo, jag lyckades ta ut mig till max. Och det är väl det som är målet? Jag kände tidigt att benen inte var på topp. Det hade känts asbra på uppvärmningen men det var som att syran kom efteråt eller nåt. Eller så var det nervositeten som satte sig i benen när testet drog igång. Jag vet inte. Kände tidigt att det skulle bli jobbigt i alla fall. Men jag hade ett mål om att åka minst lika långt som i augusti, när jag körde utan slang i munnen. Så det var bara att kriga på. Minns inte vid vilken fartökning det var, men vid en av fartökningarna  hittade spurtvarvs-Anna in i min kropp. Det var också ett mål jag hade med dagen, jag sa åt S och J att de verkligen skulle pusha mig, få mig att hitta spurtvarvs-Anna och den sista växeln. För det gjorde jag inte sist jag var där. Då saknade jag det sista lilla. Men det hittade jag idag. Och 1km/h fortare kändes helt plötsligt lättare än 1km/h långsammare. Det var dock övergående... Sista minuten (sista fartökningen) gjorde det ont överallt. Det svartnade för ögonen. Men jag skulle åka minuten ut. Jag skulle inte vara sämre än sist. Jag klarade med nöd och näppe att hålla mig kvar minuten ut. Klart jag hade velat prova nästa fartökning, som tydligen är den värsta, men jag hade inte det i mig idag. Hade jag lockat fram spurtvarvs-Anna sist hade jag nog kunnat prova. Men hade inte en chans idag. 

Nej, jag var inte redo för maxtest. Varken fysiskt eller mentalt. Sist dog jag nog lite mentalt av att vi inte kunde testa syreupptag. Idag vet jag inte varför jag inte var där mentalt. Fast jag pressade mig ju verkligen till max av vad jag hade idag. Och för att klara det lär jag väl ha varit där mentalt? Det normala är väl att ge upp när det svartnar för ögonen? Och inte blinka, kolla på klockan och kriga sista 7 sekunderna. 

Att se på siffrorna var väl som vanligt ganska trist. Kommer fortfarande inte upp högre än det syreupptag jag hade när jag var 20 (med felmarginaler inräknat har jag inte förbättrat mig alls sen mitt första test i Östersund 2012). Nådde min platå redan näst sista minuten också, så det är mitt max liksom. Även fast jag hela tiden hoppas på att kunna förbättra mig så har jag slutat bli besviken när jag inte gör det. Jag vet att jag ändå klarar att förbättra mig som skidskytt. På testlopp och sånt skulle inte Anna, 20 ha en chans. Varken i spåret eller på vallen. Hon var väl ganska träffsäker hon också, men inte som Anna, 26. Lite missnöjd ändå med mitt laktat idag, bara 9,7. Pulsmässigt var jag 2 slag från sommarens max, som troligtvis också blir vinterns max (ett slag lägre än förra vintern). Kände också att tekniken inte riktigt satt idag när belastningen blev för hög. Kändes som sagt sjukt bra på uppvärmningen, men då körde jag på lägre lutning. Då fick jag till både tekniken och hade en bra känsla i kroppen. 

Nej, nu längtar jag tillbaka till snön. Det här var ju mitt första rullskidpass (skate) sen Mallorca för tre veckor sen. Jag trivs bättre på snö och längtar efter att få köra årets första hårda pass på snö. Det blir spännande! Räknar ner dagarna. Lördag tror jag det var. Fem dagar. Fem dagar går fort. Och om fem dagar är jag ytterligare fem dagar från min förkylning. Det blir ett lite tröskelbetonat pass som säkert kommer kännas väldigt bra. Hoppas på det i alla fall för vill köra ännu hårdare. Ett stegringspass. Gah, nu måste tiden gå fort! Fem dagar...