Lust
Men jag är inte lika säker längre.
Min form har ju dalat konstant sen jag la av. Inte jättemycket det första året när jag pluggade och hade mycket tid och överskott till att träna. Jag höll i mina rutiner bra det första halvåret jag jobbade här. Så fick jag covid. Och min kropp ville inte
samma som mitt huvud längre. Formen dalade brantare. Och den onda spiralen har fortsatt.
Jag vill bryta den, men jag vet inte hur.
Jag tänker ibland att jag borde härda ut, borde ut och träna även fast överskottet inte är där, även fast jag får nej-signaler. För att försöka få formkurvan att dala mindre.
Men det tar emot. Det tar emot att träna fast jag inte vill.
För jag är så van att kroppen säger nej av en anledning. Jag är så van att kroppen vill träna. Så när den inte vill det så finns det en anledning.
Men är den tiden förbi? Har jag blivit en annan person under de 4 år som gått sen jag var elitidrottare? Eller kan jag fortfarande lita på min kropps signaler?
Jag tror att jag fortfarande famlar lite efter att hitta mitt rätta jag. Eller så har jag bara en dålig period.
Jag kände ju att bitarna hade fallit på plats. Jag kände ju att jag hade balans mellan jobbet och livet.
Nej, det är nog fel dag att skriva det här på. Idag ska jag lyssna på min kropp.
Är det inte så att saker blir lättare om man har lust att göra dem? Kan man inte då skjuta saker på framtiden för att vänta på lusten? Det måste ju göra livet enklare. Så länge det är det rätta för mig och de som påverkas av mina val.
Men gäller det även för träning?
Nog är jag av inställningen att träningen ger mer om man har överskott. Men behöver jag mer träning än vad jag har överskott till?
Jag kommer nog inte fram till ett svar idag. Kanske inte heller imorgon. Jag vet inte när jag kommer kunna veta svaret. Men tills vidare lyssnar jag på min magkänsla. Till jag får en klar anledning att INTE göra det!