ANNA

Det är inte jättekul att simma, så det hjälper med sällskap. Och det har blivit "social simning" de pass jag har haft sällskap (alla utom de två första). Så det hjälper. Jag har inte fått med mig någon och/eller inte pallat själv på 1,45h simning men det blev 1,07 i förrgår med delvis motströms. Och jag har kommit fram till att det nog inte kommer ta 1,45 för mig på Vansbro. Jag simmade Vansbro Tjejsim 2014 på 34 minuter, men har förstått att den kilometern är motströms och de två första kilometrarna på hela Vansbro är medströms. Jag har ingen aning om hur lång tid det kommer ta, hur stor skillnaden faktiskt är på med- och motströms. Men jag vet att det är skillnad! Och jag känner mig mycket bättre sim-tränad i år. Rättare sagt: i år har jag faktiskt simtränat. 2014 provsimmade jag en gång innan Vansbro med inställningen att 1km är ingenting. Eller nåt. Då kändes 3km övermäktigt men efter Vättern känns det som att jag kan klara allt här i världen. 

Jag skrev inget efter Vättern. Jag hade inte så mycket att säga. Det var helt fruktansvärt. Jag grät från 200 till 250km. Kroppen lydde inte. Jag cyklade med huvudet, men huvudet var motstridigt. En del av mig orkade inte, den andra vägrade ge upp. Jag tog mig i mål. Det är jag så stolt över. Jag är också nöjd med att jag snittade 27km/h i 315km. Sen att vi hade paus i 2,45 är en annan sak… Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så fruktansvärt. Jag trodde att jag var en hyfsad cyklist. Men jag har tränat för dåligt det sista 1,5 året. Jag klarade det i alla fall. Halva klassikern gjord! Efter Vansbro på lördag är det fullt fokus på att hitta löpformen. Den är otroligt långt borta just nu men jag har tid och jag ska göra det här seriöst. Inga ursäkter. Jag ska avsluta klassikern värdigt. Men det viktigaste är att jag håller mig frisk!