Speciell
Så när han var färdig att borsta skidorna idag så ringde han mig, satte på högtalaren och la telefonen bredvid walkie-talkien. Så satt jag med en AirPod i ena örat och lyssnade på referat från skjutvallen i Stiklestad samtidigt som jag kollade
Vinterstudion på tv:n hemma.
Jag är speciell. Inte helt normal. Men det är kanske därför jag lyckas med saker och ting här i livet.
Har ni hört Nils van der Pools tal på Idrottsgalan efter Bragdguldet? Lyssna på det. Så sant. Man drömmer ju. Han är så otroligt bra. Jag sa det efter hans sommarprat också. Lyssna på det också förresten.
Det var fint att vara med live. M sa att jag inte fick skrika för mycket i telefon och det gjorde jag inte. Bara ett "yes" eller "fan" här och där. Men flest "JA!"
Det var något otroligt mäktigt jag fick vara med om för två veckor sedan, den här helgen lite mer normalt. Jag accepterar normalt. Jag tror jag fick en lektion i att acceptera motgångar när jag ifjol var tränare till förstaårsjuniorer. Det är skillnad
med 18-åringar. Mer stabilt. Jag har också fått mer tid att jobba med dem, utveckla dem. Det är svårt men spännande.
Jag är nöjd med dagen på avstånd men önskar av hela mitt hjärta att jag får vara nöjd på plats nästa gång. För jag är hjälplös på avstånd. Det var så många gånger jag ville säga något idag, men det var liksom enkelriktad kommunikation. Jag var inte med
på radion så jag kunde inte hjälpa. Jag gör det jag kan men jag vill göra mer.
Jag är förresten sämre i förkylningen idag. Kul liv osv. Nog kommer bättre tider? Nog har jag haft sämre perioder? Jag har ju ett fint liv. Men jag vill kunna göra precis allt jag vill. Och jag vill så gärna, så ofta, så mycket, åka skidor. Snälla, kan
jag få åka skidor snart igen…