ANNA

Det blev en extremt seg förkylning som avslutades med vad jag tror är en infektion i en visdomstand (jag måste dra ut dem snart!) men som känns som ont i halsen. Jag antar att jag får veta imorgon om jag gjorde bort mig som försökte träna idag. Men jag kan inte vara still längre. Jag kunde inte vara still i helgen heller. 

Jag ställde mig själv på vallen på alla tävlingar (vanligtvis brukar jag köra förmiddag på vallen och eftermiddag på spåret, eller tvärt om) för att jag inte skulle anstränga mig och bli sjuk igen. Så gick det lite för bra för Sirdal och jag fick lov att springa och skrika. 

Kanske jag berättar mer om den 8 januari 2023 en annan gång. En dag jag aldrig kommer glömma. En av de bästa dagarna i mitt liv. Jag måste skriva ner min upplevelse av den dagen. Men inte ikväll. 

Ikväll ska jag skriva om min upplevelse av att vara tillbaka i träning. Jag upplevde precis samma känsla när jag var tillbaka i träning senast. 

Det är så underbart! Jag älskar verkligen att träna!

Jag tror att jag har ändrat min inställning till träning. För jag saknar det inte på samma sätt längre. Jag har blivit van att inte träna. 

Men när jag tränar så är det en sån magisk känsla efteråt. Den slår det mesta! (Den slår inte det jag fick uppleva i söndags.)

Och det är just det. Jag har så mycket annat i mitt liv nu som är lika viktigt som träningen. Jag tror att det är främsta anledningen till att jag inte längre saknar träningen på samma sätt. 

Och jag trivs ganska bra med det. Jag trivs med att göra mycket annat. Men jag tror ändå att jag behöver träning i mitt liv. Jag vill inkludera det i mitt livspussel. Det är dock omöjligt när jag är sjuk hela tiden. Men det tänkte jag ju ändra på. Om jag kan. 

Men det viktigaste är att jag trivs. Och det gör jag verkligen. Jag älskar mitt liv, min sambo, min familj, mitt jobb. Jag har det otroligt bra. Saknar bara träningen.