Hej då
Nu blir blogginläggen en vecka sena… Jag har ju ingen aning om hur läsarupplevelsen är just nu men jag tycker mycket om att bara skriva på feeling när det passar för mig. Och jag har ju alltid skrivit för mig själv och ingen annan. Så nu blir det som
det blir.
För en vecka sedan sa jag hej då till M. Och det var så extremt konstigt. Jag blev så känslosam, ledsen och det gjorde ont. Men framförallt var det konstigt. Efter att ha varit tillsammans nästan dygnet runt i två månader så var jag
helt plötsligt själv. Jag kunde göra precis vad jag ville, när jag ville. Det kan jag ju oftast med M också, men vissa saker gillar bara jag. Så då försöker jag att inte göra det när vi är tillsammans. Men annars har vi en frihet i vårt gemensamma
liv med utrymme att göra precis vad vi vill. Vi har dessutom lyxen att oftast vill vi göra samma saker.
Jag kunde inte somna den kvällen. Så bland annat så kollade jag upp och räknade ut att vi sovit ihop 39 nätter på rad, 56 av de 57 senaste nätterna och 62 av de 65 senaste. (En morgon skulle han ta blodprov och jag började jobbet 07.15 så då sov vi i
var sin lägenhet och helgen innan han blev sjukskriven var en långhelg.) Så det var antagligen väldigt ovant att sova själv. Efter att ha vridit och vänt på mig i två timmar kom jag till slut med idén att sova med M på högtalartelefon. Han kollade
på film och jag lyssnade på svaga ljud från tvn och hörde honom röra sig med jämna mellanrum. Då kunde jag äntligen slappna av. Jag höll precis på att somna när filmen tog slut och vaknade till när ljuden blev högre när han klev upp för att borsta
tänderna. Men sen sa vi godnatt och jag somnade ganska fort.
Jag var otroligt känslosam den natten och saknade honom så det gjorde ont. Saknad är fint, tills det gör ont. Då blir det för mycket.
Jag hann ändå komma på några positiva saker med att vara ifrån varandra. Den första snappen jag fick från honom, bara minuter efter att vi sagt hej då, fick mig att få pirr i magen. Och det har jag inte känt på väldigt länge, alltså att en snap eller ett meddelande betyder så mycket. Eftersom det inte betytt något alls när vi inte varit längre från varandra än någon kilometer (typ när jag var till frisören, eller när jag tränat själv). Vi har ändå lyckats hålla snap-streaken så det är lite coolt. Eller nåt. Det betyder ju ingenting egentligen. Förutom när vi är ifrån varandra. Då betyder varje meddelande något.
Men det blev lättare att vara ifrån varandra. Jag har ju gjort så mycket sen dess också att jag liksom inte haft tid att sakna honom lika mycket som jag gjorde första dygnet. Men det är alltid saker som får mig att sakna honom. Det blev också lätt att
sova själv efter att inte fått mer än 5+5 timmars sömn första två nätterna utan varandra. Jag har ju generellt lätt att sova så det är alltid så konstigt när jag inte kan sova.
Jag la allt till rätta för att jag skulle kunna åka hem så fort jag kunde. Jag vill inte vara ifrån M en dag längre än jag behöver. Och när jag tänker på hur det kommer vara att träffa honom igen imorgon så forsar känslorna genom mig. Min älskling. Jag
kan inte vänta på att få komma in i hans trygga famn. Min absoluta favoritplats på jorden.