ANNA

Men det är nu otroligt hög tröskel för att blogga igen. Det blir inte lika spontant. Det känns som det måste vara något viktigt som jag skriver, när jag väl skriver. 

Jag har några utkast. Tankar jag velat skriva ner men inte hunnit. Där är tröskeln väldigt hög. Där behöver jag ha väldig motivation för att skriva. Och det har jag saknat. Eller så känns det inte lika rätt att skriva om längre. Eller så vet jag inte exakt vad jag ville skriva om. 

Men jag känner nu när jag skriver att skrivlusten kommer tillbaka. Det har jag upplevt tidigare. Att jag helt plötsligt skriver 2-3 inlägg på rad (och sparar till senare). Det kan hända nu också. 

Har jag något att skriva om? 

Jag jobbar om dagarna. Det var väldigt hektiskt första veckan typ, men har lugnat ner sig. Det är lättsamt att inte undervisa, jag har mer tid. Ändå går arbetsdagarna undan. 

Jag tränar till Lidingö. Det går framåt. Mina ambitioner går bakåt. Eller nåt. Jag vet inte om jag har ambitioner. Jag tänkte ett tag att medaljtid var möjligt, men det är det inte. Jag har kanske lite högre ambitioner än att överleva och kunna gå dagen efteråt. Men i den änden har jag också vart. Men det var innan jag provade att springa 30km. Jag tränar forfarande allsidigt. Jag har tränat riktigt bra i augusti faktiskt. Det är skönt! Jag känner att jag mår väldigt bra när jag tränar bra. Fast min rygg är sämre än vanligt. Under längre tid än vanligt. Det går mycket upp och ner men jag tror det var länge sen den var helt bra under en längre period. Jag vet inte varför. Jag gör mitt bästa för att få den tillbaka till normalt. Det är bara jobbigt när saker som är bra för ryggen är dåligt för andra saker. Jag hittar liksom inte riktigt balansen på allt i livet. 

Fast jag sa igår att nu är mitt liv så bra att något snart kommer gå åt helvete. Men ryggen är ju åt helvete så det kanske är det som väger upp för att jag är så lycklig. Kroppen är inte riktigt i balans. Jag kan prestera ganska bra utifrån det jag vill men ja. Ryggen som sagt. Jag sliter också lite med magknip efter lunch ibland. Men det relaterar jag till när jag stressar efter lunch. Så om jag sitter ner och tar det lugnt efter jag ätit så går det bra. Men det är inte bra för min rygg att sitta… Dålig cirkel! Och sen har jag gått upp väldigt mycket i vikt det senaste året. Det är jag inte tillfreds med. Eller, vikten i sig är inte problemet. Problemet är att jag tycker att jag ser tjock ut. Jag har skämtat om att jag måste gå ner i vikt innan det börjar gå ett rykte om att jag är gravid… För det är där jag ser kilona och det trivs jag inte med att se. Och jag får liksom inte riktigt till att ta mig tillbaka. Jag vet inte om det är jag som försöker på fel sätt eller om det inte är möjligt utifrån mina förutsättningar. 

Jag kanske inte har det så fantastiskt som det kändes igår. Men igår hade jag lite andra förutsättningar. Jag hade han som gör mig lycklig inom räckhåll. Jag åt inte mindre än jag egentligen ville och tänkte. Ryggen var bättre. Jag mår antagligen bättre imorgon. Det är en bättre dag i cykeln också. 

Jag är alltså särbo halva veckan och sambo halva veckan. Nu är faktiskt veckorna jag jobbar helg bättre, för M jobbar bara tre dagar så då kommer han hit på onsdagarna. När jag ska till honom åker jag ju på torsdag eftersom jag "bara" är ledig fredag. Det funkar att ha det såhär. Det är bättre än i våras när vi var mer särbo än sambo. Men det är ju allt annat än optimalt som det är nu. Men det funkar. Och vi kommer nog alltid att leva ett liv där den ena är på resande fot av och till. Så det får vi bara vänja oss vid. Jag kände när jag kom till M i torsdags i alla fall att jag nog aldrig varit så kär i honom. I någon. Någonsin. Som jag var i det ögonblick jag kramade om honom igen efter drygt tre dygn från varandra. Så det finns fördelar med att vara ifrån varandra. Fast fördelarna med att vara sambo väger upp. Åh, vad jag längtar efter det.