Känslan i kroppen

Imorse kändes det som att det var race-morgon. Magen verkade nervös inför dagens intervallpass. Blev ett extra toa-besök och var jobbigare än vanligt att äta frukost. Jag tror jag kände att dagens intervallpass var väldigt viktigt inför vinterns avslutande SM-helg. Mitt självförtroende efter Knyken har verkligen varit i botten och jag skulle egentligen inte ens köra något intervallpass utan bara träna lugnt mellan säsongens två sista tävlingshelger. Men efter fysio-besöket i tisdags har jag haft en sån bra känsla i kroppen. Han jag var till trodde mest det skulle vara placebo, men alltså - det funkar ju! Så när G bjöd upp till ett av mina favoritpass så var jag bara tvungen att köra hårt idag. Och jag är så otroligt nöjd och glad för att jag gjorde det! Jag har en skön känsla i kroppen och det är sån enorm skillnad! 

Jag blir mer och mer övertygad om att det lilla jag kände i halsen dagarna efter tävlingarna i Knyken var anledningen till att den helgen var ett sånt bottennapp från min sida. 

Känslan i åkningen såhär 8 dagar senare är helt magisk i jämförelse. Och då var föret idag sämsta tänkbara: nollgradigt och snöfall, med inslag av regn och bitvis genomblöt snö. Och jag glömde valla skidorna igår, de har varit dåliga ett tag och tänkte först att jag inte behövde valla något mer innan säsongen är slut, eftersom jag mest skulle köra lugnt klassiskt, men när jag planerade in intervallpasset så kände jag att jag ville valla om. MEN glömde det igår. Bytte skidor med G på ett av intervalldragen och hon sa att hon troligtvis aldrig åkt på sämre skidor. På den nivån var det, haha. Så med tanke på det så är jag extremt nöjd över hur jag genomförde passet. Dels så hängde jag med G upp till toppen av banan (hon hängde inte med mig på draget vi bytte skidor). Jag kände att tekniken fungerade större delen av passet, det var inte bra när jag fick lov att åka på tvåan på platten för att det sög så hårt, men när jag hade hög fart under skidorna (gick pyttelite lättare de partier där pistmaskinen varit lite senare än det värsta snöfallet i morse) kändes tekniken näst intill perfekt. Jag  drog inte på mig mjölksyra, men vi körde ju väldigt korta drag. Nej, det var verkligen underbara svar som jag fick från dagens pass. Kan jag behålla den här känslan i kroppen och benen till nästa helg så kan det bli en bra avslutning på säsongen och det hade varit helt underbart, efter en sån upp- och ner-säsong som det ju varit. 

Det är inte bara känslan i skidåkningen som varit så skön idag. Jag kände redan i bilen på väg till Saupstad idag hur glad jag kände mig! 

Och nu liksom pirrar det i kroppen av längtan till allt jag har framför mig. För det första så flyger jag till Luleå på tisdag för att mysa med bror och mor inför helgens tävlingar. Ser otroligt mycket fram emot tävlingarna i Boden i helgen, bland annat så har jag inte åkt någon 10km i år och det kanske är min favoritdistans. Och sen börjar mina off-season-planer utforma sig, vilket jag också ser fram emot. Speciellt nu när det vräker ner ett par decimeter snö till här. 

Kommentera här: