ANNA

Mest för att alla jag pratar med verkar tycka att jag inte borde satsa vidare. Som om alla har gett upp att jag någonsin kommer lyckas som skidskytt. Det är ingen som sagt det rätt ut, men är inte det underförstått när alla tycker att jag borde söka det här jobbet?

Jag blir så ledsen och besviken över det. För jag har verkligen inte gett upp hoppet om att jag kommer lyckas som skidskytt. 

Och det är smärtsamt när folk blir förvånade när jag säger att jag ska fortsätta satsa. Som om det är mer naturligt att jag lägger av. För mig är att lägga av inte ens ett alternativ. Det är jag som blir förvånad när folk frågar om jag ska fortsätta satsa. Självklart ska jag det!

Men jag hade önskat att någon mer stod på min sida. Att fler trodde på mig. 

Jag inser att för varje år jag inte når mina mål så minskar sannolikheten för att jag ska göra det i längden. Och jag förstår varför folk tvivlar på min förmåga. Det gör jag också, ibland. 

Men jag hatar att höra folk säga att självklart ska jag ta det här jobbet om jag får det. 

Det är verkligen inte självklart för mig. Att jag ska fortsätta satsa är självklart för mig.