Rekord

Idag blev det en traditionell rullskidtur, kanske den vanligaste i Mora-området, nämligen Orsasjön runt. Det är nog helt klart den bästa rundan här, men grejen är att det är ganska dåligt med rundor. Nästan alla rundor är över 4 mil och det åker i alla fall inte jag på under tre timmar. Så på pass under tre timmar blir det nästan att jag åker fram och tillbaka. Det är lite bättre de gånger jag startar på skidstadion, typ i samband med skyttepass. Men nu längtar jag otroligt mycket till mina rundor i Trondheim! 

Jag var lite segstartad idag men kom ganska snabbt in i det. Hittade ett fint flyt när kroppen blivit varm (det går fort den här sommaren). Första tiden rusade iväg. Jag var helt säker på att rundan var 48 km och trodde på en sluttid på 3,15 ungefär. Första 16 gick på 1,04 så jag höll bra fart. Var orolig för vägarbetet i Hansjö, men de hade hunnit asfaltera nu, snacka om lycka! 200m grus fick jag åka, senast jag var där var det typ 2km grusväg. Men som sagt finns det dåligt med rundor så jag ville köra Orsasjön runt även om jag hade fått springa en bit. Men det behövde jag inte! Nice! Passerade vad jag trodde var halvvägs på 1,31 men en tanke grodde om ifall den bara var 45? Våmhus kändes väldigt nära, kom väldigt snabbt och vittnade om att jag hade haft fel när jag trodde det var 48 runt. Så då låg jag helt plötsligt väldigt långt före schema för rekordtid. Snittade runt 15km/h vilket är bra för att vara mig. Känslan jag haft om att mina nya bakhjul går tungt (bytte förra helgen och har gått tungt att staka efter det) stämde inte längre. Eller så är hjulen inkörda nu. Vet inte om jag alltid haft fika-stopp vid busshållplatsen i Våmhus "centrum" men hoppade det idag och efter det började orken sina. Men det kom smygande så kände mig stark länge. Blev mer och mer motvind också, vilket kanske förklarar min snabba start. Tillslut kom tröttheten på riktigt. Men det var inte en sån slö-trötthet som gör att allt går i slow-motion, utan en sån överlevnads-trötthet som gör att man åker fortare och höjer snittpulsen med 2 slag under sista delen av passet. Svårt att förklara den tröttheten. Och nog lockade rekordet en del. 

Första gången jag åkte Orsasjön runt var 2013, på 3,33. Två år senare drog jag 3,20. Ganska tydlig förbättring och det var jag så sjukt nöjd med då. Känns som jag borde ha åkt där många gånger sen 2015 men som tex förra året så åkte jag en gång på mina ettor åt motsatt håll med snabbt sällskap, en gång med en lång omväg (har ett speciellt spår jag följer när det är rekordsättningsförsök, finns några alternativ men kör nästan alltid som jag körde första gången) och en gång på 3,22. Var sjukt besviken att jag inte tog mitt rekord ifjol, skyllde då på spöregn. 

I år rullade jag runt på 3,09. Så det är mitt nya rekord! 46 km var det tydligen också...ungefär exakt... När jag kom hem var jag såå trött och såå nöjd. Även om det verkligen var på tiden att slå det där rekordet så känns det löjligt tillfredsställande. 

Kommentera här: