Mastrundan

Idag blev det en ny löprunda. Det finns ju helt galet många löprundor här i Mora och de är sen några år tillbaka otroligt bra uppmärkta samt så finns det en förteckning över alla rundor. När jag flyttade hem för min praktikperiod för två år sen så skrev vi ut den listan och sen dess har vi bockat av runda efter runda. Idag var det dags för Mastrundan, som många rekommenderar. Fullt förståeligt, det var en fin runda som föll även mig i smaken. Jag gillade mest de mysiga skogarna och stigarna och myrarna. Dock så är årets myrar de torraste jag nånsin varit med om, knappt jag vill kalla dem för myrar, för i min värld ska myrar vara blöta. Jag blev lite besviken över utsikten på toppen, den hade jag högre förväntningar på. Den var väl helt okej men hyggen är inte riktigt det jag gillar att se ut över. Det var smala och steniga stigar, jag är van att springa på sånt underlag så tyckte det funkade bra. Tog dock lite lång tid att springa utför då det var brant. Så hade allt annat än en bra kilometertid idag, hehe. Gick långsamt både uppför och utför. Ändå fick jag skarva lite efter vi sprungit rundan för att få ihop mina 2,5 timmar. En väldigt fin start på dagen! Trevligt att springa lite med både mamma och pappa. 

Jag var dock ganska seg i benen och halvtrött så trots att det bara var ett 2,5-timmarspass så fick jag lov att äta en banan vid masten. Jag ska på måndag äntligen springa Bjarnerundan, efter två år med misslyckade försök att bocka av den. Första året var jag sjuk hela sista månaden hemma och förra året avslutade jag min hemma-vistelse med O-ringen och då tyckte jag att den var lite för lång för att mina ben skulle må riktigt bra till tävlingarna. Sprang "bara" Mora Långa (25km) då veckan innan. Såhär i efterhand rätt val, då mina ben mådde tillräckligt bra för en etappseger, men var väldigt trötta sista dagarna. 

Nej, det blev tyvärr inget O-ringen igår. Jag gjorde egentligen det valet i januari, då jag kom fram till att jag behöver mer tävlingsspecifik träning. Sen dess har jag egentligen inte tänkt så mycket mer på det, men det känns lite tråkigt faktiskt. Men med tanke på att jag har som livsmål att springa O-ringen i D80 så har jag många fler chanser att orientera. Min skidskyttekarriär däremot, den ger jag nog bara en chans. 

Kommentera här: