Eftersom jag inte riktigt fattat att det redan var 13 augusti så tog det ända tills jag stannade bandet för sista gången innan start på maxtestet innan jag blev nervös. Lite skönt förstås. Eller, väldigt skönt, eftersom det inte var något att vara nervös
för, dåndet inte riktigt blev ett maxtest. Det var nämligen strul med testutrustningen så vi kunde inte testa syreupptag. Kändes då rätt värdelöst att köra testet, men det var inget alternativ. Var väl bra att få köra igenom protokollet i alla fall. Inte
riktigt samma som jag kört tidigare. Trodde det skulle vara brantare då siffran indikerade det. Men de hade ställt in på 5% och jag har tidigare kört på 3,5 graders lutning. Det motsvarade ca 6% så faktiskt mindre brant backe här, dock inte jättestor
skillnad. Det var också skillnad i ökning av hastighet. Började på 12 och ökade sedan till 14 och 16 innan vi gick ner på att bara öka 1km/h till utmattning. Även tidigare har jag startat på 12 men då ökat 1km/h upp till 17 och sedan ökat lutningen på
bandet. Försökte att jämföra mot mina tidigare resultat men det är faktiskt omöjligt. Kör på ett annat band, med andra rullskidor och som sagt, annat protokoll. Så det är omöjligt att säga om jag gjorde ett bra eller dåligt test. Men nu har jag något
att sträva mot framöver med slang i munnen. Finns ju risk att det blir lite tuffare då, hoppas dock att de har såna bra munstycken som vi har i studentlabbet och inte dem som de har i labbet på NVC. Så man kan andas med näsan också. Annars så har
jag ganska lätt för att åka på rullband, det är faktiskt två år sen senast jag gjorde det men kändes inte konstigt alls.
Maxtest är ju alltid jobbigt, även om det här gick över ovanligt fort. Vi körde ju bara max på bandet. Så körde en tävlingslik uppvärmning ute först, med lite tid i I3-I4. Sen fick jag åka lite på bandet innan testet. Och så körde vi. Kändes lätt
i början, men trodde ju att det var brantare än det var. Gick lätt att öka till både 14 och 16, men 17km/h blev tuffare. Och efter nästa ökning så började jag fara ner på bandet. Sekunderna gick så långsamt. Körde allt jag hade. De började räkna ner.
Jag kunde knappt tänka men förstod att jag bara skulle köra minuten ut. Å ena sidan så ville jag kriga tills jag låg i mattan bakom bandet (väldigt smart anordning!) men jag fattade att jag aldrig skulle klara ökningen. Så jag höll ut minuten och
sen la jag mig (bandet tog bara en jävla tid på sig att stanna!!)
Finns en del positivt att ta med sig ändå. Blev inte sådär stum så att det var kroppen som sa ifrån, utan det var andningen som inte klarade mer. S säger alltid att det är meningen. Ryggen fungerade också väldigt bra efter att jag blivit ordentligt varm.
Och S var nöjd med min teknik. Jag tyckte det kändes bra så det var härligt att höra!
Trots att det bara blev 5 minuters testtid så var jag så trött och stum efteråt. Galet egentligen. Men sen lunch har det känts bra ändå så nog är jag övertygad om att jag ska palla intervaller imorgon igen!