ANNA

Lägrets sista pass var ett crosspass i morse. Jag startade först då jag kände att jag ville ha en lugn start uppför första backen (vi stakade). Men de andra tjejerna kom aldrig ikapp, åkte lite fram och tillbaka innan första korset men de kom som aldrig. Insåg att de nog börjat med att skarva så jag åkte vidare själv. Såhär i efterhand var det nog bra att jag fick köra det här passet själv, för det gick riktigt tungt så hade nog inte orkat slita mig med i de andras tempo. Hittade efter många om och men dit jag skulle (drog bl.a. en sightseeing i Pollenca centrum, över kullerstenarna på torget och i gränderna i gamla stan...) Bytte om till löpning och lunkade iväg på stela ben. Var en otroligt fin vandringsled vi sprang efter, upp till toppen av Lluc. Tack vare att jag åkt en lite kortare staktur så kunde jag även skarva på toppen och fick en extra fantastisk fin stig! Klockan stannade vid bilen dessutom på 4:00:29, ett mer perfekt crosspass tror jag inte jag varit med om! (Planen var alltså fyra timmar.) 

Trots att kroppen inte varit på topp detta läger så har träningen rullat på väldigt fint. Drygt 36 timmar har jag inkasserat och det har varit 36 riktigt värdefulla träningstimmar. 

Min kropp har antagit en aningen brunare nyans också. Jag är ju med mina rödhåriga gener väldigt blek i hyn så brun kanske är att ta i, måste alltid smörja mig och har i år tyckt att det varit så jobbigt att jag spenderat eftermiddagarna inomhus. Så mest sport-bh- och cykel-bränna har det blivit. Inte bränt mig så farligt mycket, tack och lov. Förutom andra dagens rejäla miss, när jag hade pulsklockan på mig när jag smörjde in mig och sedan satte den på styret... Kan säga att "pulsklocksbränna" fick en helt annan innebörd... Det är bland de värsta brännorna jag varit med om! Efter tre dagar med en illröd nyans, började jag få små brännblåsor på cykelturen den fjärde dagen. De försvann som tur var när jag kom in. Sen började jag flagna den femte dagen. Så nu är jag vit igen. Ungefär normal pulsklocksbränna alltså. 

Har verkligen uppnått det jag önskat med det här lägret. Jag har kommit igång med träningen ordentligt, jag är övertygad om att träningen kommer kännas lätt nu när jag kommer hem. Efter en vecka på Mallis så känner man knappt av att man är ute på 2h-pass. Även om jag ställer in mig på ordentligt Östersundsväder. Och jag har haft härligt umgänge med härliga människor. 

Flyger hem till Sverige som en bättre skidskytt och en lyckligare människa!