Ål
Har nu installerat mig i hytta på Ål. Vi fick en väldigt positiv överraskning när vi kom fram och fick en stor, fin lägenhet att bo i. Vi hade nämligen bokat en husvagn... Men ansökte även om djurfritt boende så tänker att det kanske var därför det blev ändrat. Inte oss emot i alla fall!
Resan gick bra, mycket tack vare Evert Truut som alltid är underhållande sällskap. Från dörr till dörr hade vi nästan 8 timmar, men det var inkluderat handling, några ärenden, lunch och diverse kisspauser. (Tar en ny klunk vatten...) Även biathlonresults har varit trevligt sällskap under vägen. Jag fick köra en kort bit medan pappa sov lite, det gick bra och vi bytte igen lagom tills serpentinerna kom.
Jag längtar verkligen efter att få tävla. Tänkte på det under tiden jag körde, hur det kändes som en evighet tills det var min tur att få dra på mig nummerlappen. Mindes att jag hade samma känsla i Piteå. Direkt efter träningen på fredagen så kände jag hur suget att tävla slog ner i min kropp som en bomb. Känslan av att inte vilja sluta skjuta, inte vilja ta av mig skidorna inte vilja lämna stadion. Nu är känslan att jag räknar ner timmarna tills jag får byta om till träningskläder, snöra på mig pjäxorna och åka upp till stadion. Längtar verkligen efter att få åka skidor, skjuta, köra hårt, andas djupt, fokusera. 15 timmar kvar tills dess.... 39,5 timme till start. Hur får man tiden att gå fortast möjligt..?