Bymarka på vintern
Blev mycket samma stigar som jag sprungit men faktiskt ännu finare där uppe på vintern. Hade inte den känslan runt Skjellbreia faktiskt, där tycker jag det nästan är finare på sommaren. Nästan. Och när jag tänker efter så säger det ganska mycket att jag
tycker Bymarka är finare på vintern. Med tanke på att jag så bestämt påstår att det är den allra finaste löpningen jag upplevt. Men det är ju faktiskt så att jag älskar skidåkning mer än löpning. Så ja, Bymarka är ännu finare på vintern! Älskar
Bymarka.
På planen stod 2,5 timme men efter racet igår korrigerade jag min plan något och gjorde om dagens pass till ett njutar/överskottspass. Det vill säga, jag skulle åka så länge jag njöt av skidåkningen och/eller tills jag kände att jag inte hade överskott
längre. Första timmen kändes det som jag kunde åka hur länge som helst! Sen började jag så smått känna av lite trötthet, främst i axlarna, som känner av fallet igår, liksom nedre delen av revbenen på min högra sida samt käken och höften. Det är ingen
större fara, det var värre igår kväll, men det kommer gå över. Har gått lite i omgångar, för ett dygn sen kände jag ingenting, sen blev det värre på kvällen för att försvinna under natten och återkomma under passet. Nu känner jag det bara ibland,
tex när jag tuggar eller klämmer på en öm punkt. Så det är lugnt.
Blev i alla fall 1,45 idag. Hade lite lust att ta Gråkallen också men det verkade inte gå några skidspår dit. Så då nöjde jag mig. Finns ju sjukt mycket skidspår i Bymarka och hittar mellan fäbodarna men inte alls runt elljusspåren och Fjellsetermyrløypa
och där. Tappar helt lokalsinnet där. Men ser fram emot många fler skidturer runt Bymarka och konstaterar att jag helt klart kan åka hemifrån. Det är fint över Rønningen och Grønnlia.
Önskar alla ett gott nytt år! 2017 var för mig ett riktigt bra år och jag tror att 2018 kommer ta vid på ett fint sätt.