ANNA

Idag var jag med på årets första orientering, ParkO 2 i Odensala. Otroligt roligt men fruktansvärt jobbigt!! FRUKTANSVÄRT jobbigt! Kom ett par långsträckor typ vid 10:e kontrollen, kändes som jag stod still, såååå stumma ben!! Men orienteringen flöt på otroligt bra, var väldigt ringrostig i starten och tog lång tid innan jag siktat in mig mot första kontrollen, sett att kartan och verkligheten överensstämde liksom! Men efter det så flöt det på otroligt bra, kontrollerna var precis där jag ville att de skulle vara och den enda bomtiden jag fick var på sista långsträckan och då var det inte pga orienteringen, utan pga att benen strejkade! 

 

Blev otroligt förvånad när jag läste mitt namn högst upp i resultatlistan. Det resultatet stod sig dessutom när alla kommit i mål. Måste ha varit dålig konkurrens idag då det gick så segt för mig. Men en vinst är alltid en vinst! Får hoppas att kroppen reagerar bra på dagens urladdning, kändes även i hjärta/lungor att man inte är van den här belastningen. 21,5 minut i I4, snitt 88% av maxpuls under loppet. Men ser redan fram emot nästa ParkO på tisdag!! 

 

Annars så mår jag oförskämt bra trots att livet inte riktigt går precis som jag vill (lite bakslag i C-uppsatsen bl.a.) och att det är en jobbig period just nu. Hade av dessa anledningar kunnat halka långt ner i källaren men påfylld av energi från en fin påskhelg så klarar jag motgångar och jobbiga tankar/minnen. 

 

Ja, för det är många jobbiga tankar och minnen såhär i mitten av april. Precis som det varit de senaste fem åren. Sinnessjukt hur tiden bara går. Men minnena består. Och de här minnena bleknar inte det minsta. De finns alltid med mig. Alltid nära mig. Just nu så nära de inte varit sedan de hände. 

 

Är dessutom i slutet av säsong 5 på The Good Wife, vilket inte gör det lättare precis. Nej, nu måste jag sova! Drar till Göteborg imorgon. Minnen därifrån också. Åh, herregud. Det bara sköljer över mig. Som sagt, tur jag är fullproppad med positiv energi. Annars hade jag varit ett vrak.