ANNA

Söndagar på Vassfjellet har blivit en fin tradition. Elghufs med ett härligt gäng, idag ännu större än vanligt med hela sju tjejer! Kul! De har NM i rullskidskytte nästa helg så lite kortare, hårdare intervaller stod på programmet idag, 5x5min I4-I5. Med tanke på hur jag kände mig igår och hur det kändes när jag började uppvärmningen, kände jag att jag skulle vara glad om jag klarade att hålla I4 hela passet. Hade någon snabb tanke om att kanske köra I3 men lite längre drag, men med bara 2 min vila mellan intervallerna så hade det inte blivit så bra. Då hade jag inte fått någon vila alls, och det var jag inte sugen på. Så jag gav det en chans. Och det gick bra! Tog ca 1,5 minut att nå upp till I4, men det var ju inte så farligt. Efter det låg jag på övre delen av I4-zonen resten av första intervallen och nådde upp dit på mindre än 1 minut de återstående intervallerna. Låg mitt i I4 eller på övre halvan större delen av intervallpasset och det kändes som en seger med tanke på att jag har 45 träningstimmar i benen de senaste 12 dagarna! Hade det varit för ett år sen hade jag aldrig kunnat ha så hög puls under ett helt intervallpass med den träningsmängden i bagaget. Men jag har en helt annan känsla i år och det känns som jag har en helt annan kropp att jobba med. Och jag älskar det! Jag har inte känt igen mig själv de senaste åren men nu är jag där jag vill vara!

 

Känslan var dock inte så bra idag. Fick kriga för varje meter. Inte alls samma sprutt i benen som senast vi var där. Det var ju i och för sig innan de här mängdveckorna och bara en vecka efter SM... Jag hängde med hyfsat på de två första intervallerna, sen hade jag inte en chans på de nästa två. Men när sista intervallen kom så hände det något. Jag förstod inte själv vad krafterna kom ifrån och det gjorde ingen annan heller för den delen. Men jag hängde med riktigt bra, hufsade ifrån några och var nästan påväg ikapp en rygg jag släppt i början av sista intervallen. Fick några kommentarer efteråt om vilken fart jag fick på sista och jag svarade: det var spurtvarvs-Anna som kom fram! Jag har alltid haft en förmåga att höja mig under spurtvarv, även på sista intervallen på intervallpass. Det är en av mina största styrkor och det är härligt att se att det finns där även på de tyngsta dagarna. Ja jo, det blev en del I5 även för mig på sista intervallen... Kämpade för att nå 190 i maxpuls men stannade på 188. Bra ändå, med tanke på allt. 

 

Det är alltid lika härligt att jogga ner för Vassfjellet (även om vägen är otroligt lång!) för man är fylld av endorfiner, man är klar med ett tufft pass och vi är alla så positiva och peppande mot varandra. Och att det oftast väntar en snickers i bilen gör inte saken sämre heller... Mm, jag gillar söndagar på Vassfjellet!