ANNA

Idag var det kanske min sista söndag på Vassfjellet (för tillfället). Men man vet ju aldrig vad som händer. Det var nog helt klart inte mitt livs sista pass där i alla fall!

På planen stod 6x5minuter I4-I5. Det var lite olika hur hårt man startade och avslutade men jag ville i alla fall börja med ett stabilt förstadrag och avsluta med ett rejält I5-drag. Där emellan fick känslan styra.

Vi var ett riktigt stort gäng idag, jättekul! En av tjejerna hade inte varit där förr och frågade hur brant det var. Jag upplyste om att första gången jag var där så var det ett par ställen jag ville gå på, men då var jag i dålig form. Ungefär så brant.

Men det kanske säger en del om min form också. Idag ville jag gå redan på första draget. Sååå tunga ben! Men hade bra puls i alla fall, otroligt skönt. Minns fortfarande hur det är att vara så sliten att man inte får upp pulsen. Även fast jag inte behöver många fingrar för att visa de pass jag haft så i år på. Sååå skönt!!

Men jag växte in i passet idag. Tyckte det kändes bättre och bättre och från att ha varit långt efter på de första dragen så drog jag till med att hufsa nästan till topps på sista draget. Men då var jag rejält stum och orkade inte hålla hela vägen. Men hufsade förbi ett par tjejer på de två sista dragen i alla fall och då kändes det rätt bra. Pressade upp mig till I5 redan på slutet av femte draget och hade ca 4,5 minut i I5 på sista draget! Maxpuls 188. Blev som sagt kanske lite för ivrig på sista draget när jag gick med täten från start och stumnade så jag inte orkade hålla 186 hela vägen. Slet som ett djur sista minuten för de sista pulsslagen men stannade på 186. Fick en positiv överraskning när jag tryckte varvtid och hade haft 188 som max under sista intervallen. Det måste ha varit innan syran slog till med full kraft.

Ett väldigt härlig gäng där vi peppade varandra och var positiva. Riktigt härligt.

Och även om jag den här veckan har känt mig extremt osäker på min form samtidigt som jag känner hur säsongen närmar sig och därmed blir formen viktigare, så vet jag ju innerst inne hur otroligt stora steg jag har tagit i år. Jag letar efter tecken på att jag kommer åka fort i vinter... Jag glömmer bort Lidingö. Jag glömmer bort allt bra jag gjort. Blir osäker. Fast jag egentligen borde vara hur stensäker som helst: jag har verkligen tränat bra och verkligen gjort framsteg. Jag har hittat rätt i träningen och jag mår otroligt bra! Om jag ändå inte skulle nå mitt mål om att få åka IBU cup så är det i så fall för att det finns många andra som också har tränat bra och gjort framsteg. Det kan inte jag påverka.

Om inte annat så mår jag i alla fall väldigt bra och trivs väldigt bra med det jag gör. Det här vill och ska jag göra ett tag till. Jag lever min dröm.