ANNA

I morse stod det ett hårt intervallpass på programmet. Första rena I5-passet för mig (förutom race). Planen var 6x5minuter och jag började som vanligt (efter uppvärmning) med fyra varv runt stadion med skytte och I2-I3-intensitet för att bli ordentligt uppvärmd innan start. Sköt bedrövligt i ligg. Men har bommat allt klockan två de senaste två hårda passen, hade även tendens där på inskjutningen så jag skruvade på det. Vet inte om jag hade läge eller om det är så att jag hamnar där med lite puls. Men får ha med mig det på kommande träningar! 3300 sköt jag, bra i stå i alla fall.

 

Sen var det dags att dra igång intervallerna. Ville öppna hårt, men inte all-out. Skulle ändå genomföra 30 minuter och helst inte vägga innan jag var klar. Var inga problem att få upp pulsen, även om det inte blev I5-puls de första två intervallerna (I5=>93%). Första intervallen kändes väldigt bra och hade bara en bom, så ett steg i rätt riktning. Men redan på andra intervallen började det bli jobbigt och jag funderade om jag startat för hårt ändå? Men pulsen blev bara högre och högre, både snitt- och maxpuls under intervallen och höll ganska jämna tider ändå. Fortsatte skjuta fullt i stå, men trots att jag hade en god känsla i ligg så blev det två nya bom i nästa serie. Sköt även en tvåa i stå out of the blue och var riktigt besviken. Men sen höll jag ihop det bra och avslutade med 00, det var skönt! Hittade bra flyt och stabilitet i både ligg och stå och bra fokus. Varför kunde jag inte ha gjort det lite tidigare? Jaja, alltid skönt att avsluta bra. Tar med mig det inför kommande pass. Trots att det började kännas jobbigt redan på andra intervallen så höll jag ihop det bra och åkte på jämna tider. Känslan var inte topp, men jag känner verkligen hur stark jag är nu jämfört med de första intervallpassen jag körde här för en månad sedan. Syns på snitthastigheten också. Var riktigt sugen på att göra ett jättebra spurtvarv, kräma ut de sista krafterna ur kroppen, pressa pulsen över 190 och köra mitt snabbaste varv. Började bra, men under andra halvan av långbacken började jag tänka på andra saker och helt plötsligt hade jag bara nedför kvar av intervallpasset... Hade mer kvar i benen och "bara" 188 i puls. Blev rätt besviken på mig själv då, att jag inte spurtat över sista krönet. Gjorde det bästa av situationen och det blev i alla fall det snabbaste varvet (mina tider idag: 4:46, 4:51, 4:50, 4:50, 4:49, 4:41). Och som sagt en avslutande nolla i stå. 

 

Väldigt nöjd med passet och den känsla jag hade. Känns bra, känner mig stark. Ingen form direkt, men det förväntar jag mig inte heller efter en sjukdom direkt följt av en träningsvecka på 20h+. Men det kändes väldigt bra att känslan igår inte höll sig kvar och jag är väldigt glad att jag inte satte huvudet under armen och körde mina planerade 2+2 timmar när jag kände att kroppen inte fungerade. Kanske var gårdagens minustid som gjorde passet idag så bra? Jag gjorde rätt val i alla fall. Man ska lyssna på kroppen.

 

Annars så glömde jag ju berätta om det värsta som hände igår, att jag ägnade min extra långa vila mellan passen åt något som jag måste radera och göra om helt pga orsaker som jag inte förstår. Får se när jag orkar göra det. Känns rent ut sagt förjävligt att lägga ner tid på saker i onödan. Jag menar, tid har man ju sällan överflöd av.

 

Vädret är bra nu i alla fall. Mycket varmare än senaste tiden och strålande sol senaste dygnet. Får gärna förbli så ett tag till.