Bristningsgränsen

Jag ligger verkligen på gränsen nu. Vet inte exakt på gränsen till vad. Men sådär att jag börjar gråta och vill kasta telefonen i stengolvet (och då lagade jag skärmen för exakt fyra dagar sedan) för att jag kommer 8 minuter för sent till svenska konsulatet och inte får rösta. 

Och mina ben. Herregud. I onsdags blev det skate på träningen med Tiller, det var mitt sjunde raka dag med skate. Löpningen på sista 750 metrarna till konsulatet igår var helt fruktansvärd. PAIN. Och idag har jag skejtat igen. Kanske inte optimalt. Men ska ju tävla imorgon och kör alltid upptakt (innan viktiga tävlingar) eller hurtighet dagen före tävling. Tänkte liksom inte efter före där. 

Öste ju på med träning direkt efter SM. Kroppen var sliten (är) men säger hela tiden: "nästa vecka blir det inte så mycket träning". Så därför kör jag in i kaklet nu. Försöker hålla mig på rätt sida bristningsgränsen. Och sen borde jag ta rejäl vila nästa vecka. Men det är svårt att vila rejält när man ska jobba 7-18 i fyra dagar. Typ. Då kanske det är bättre att klämma in lite träning när jag har tid och vila rejält efteråt. Kanske. 

Känner mig så osäker kring allt just nu. Framförallt kring formen. Ska bli intressant att jämföra tiden på tävlingen imorgon mot för ett år sen. Se om jag faktiskt har utvecklats. Jag upplever det ju så, men det var inte vad resultaten från SM sa. 

Kommentera här: