Fattar inte

Fattar inte riktigt varför jag såg fram emot 7x5min I4-I5 från Ila till Skistua och fattar inte heller varför jag skulle envisas med att få in det i träningsplanen idag. I alla fall inte sen jag startade passet och verkligen inte när jag var mitt i passet. 

Hade en dålig dag på jobbet idag. Men fick inte så bra förberedelser heller. Bland annat blev det kanske lite för mycket sötsaker på 17 mai-frukosten igår. Hade också gärna haft 48h vila från laktatprofilen innan detta pass, men de jag skulle köra med ville köra innan det blev så varmt ute (sommaren har gjort comeback!!!) plus att killarna skulle köra intervaller där på morgonen idag också. Och sen hade jag en väldigt aktiv vilodag igår, vet dock inte om det egentligen var en nackdel då jag normalt sett inte gillar att ha vilodag före intervaller, men skulle ju egentligen "bara" ha I3 idag, enligt originalplanen som omkullkastades när jag fick tid på bandet. Nej men, matlagning hela morgonen, promenad i högklackat under dagen och 2 timmar volleyboll på kvällen bjöd min vilodag igår på. Kände väl att det nog skulle bli tufft på dagens intervallpass och tufft blev det!!

Till skillnad mot mina vänner körde jag en uppvärmningsintervall så när de ville starta lugnt drog jag på. Inte så fort som jag egentligen ville köra, ville ju ha med mig dem i rygg i alla fall och det var nog tur det. För jag var ganska körd redan efter första draget. Farten var bra så jag fick förtroende att dra andra draget också. Hade ändå rätt bra tryck så långt, men det kändes i benen alltså! På tredje draget blev jag omkörd och då fattade jag hur sliten jag var. I rygg kunde jag inte alls fokusera på tekniken, kunde bara fokusera på att inte släppa ryggen. Enorm skillnad mot de tidigare skateintervallerna, som i och för sig har varit I3-I4, så jag kom fram till att jag ska använda de passen för att finslipa på tekniken och hoppas på att den sätter sig i ryggmärgen till de hårdare passen där jag inte orkar fokusera på att hålla tekniken. Att den håller sig själv ändå liksom. 

Redan på fjärde draget fick jag släppa. Drag 5-7 skulle vara I5 och jag fattade först inte hur jag skulle klara av att öka. Blev därför förvånad när det gick så lätt att gå med även på I5...i tre minuter. Sen tog det tvärstopp. Jag är ju sån som, när jag är utvilad, är så snabb och explosiv i starten, och när jag kör med segare och uthålligare tjejer, känns deras öppningsfart seg, men jag orkar inte gå med när deras uthållighet övervinner min. 

Vi samlades i vilan på alla drag i alla fall så fick alltid starta i rygg på dem. Sista draget tänkte jag ge mig fan på att gå med hela draget, men de skulle tydligen köra om vem som skulle "vinna" passet och då var jag tvungen att släppa. Jag har inte formen för att vinna I5 till Skistua just nu, åtminstone inte mot dagens motstånd. Men jag tog mig till Skistua i alla fall! Det var bra! Men hade inte klarat det utan hjälp idag. Oavsett dagsform, så var det ett extremt bra pass som verkligen kommer göra oss starkare! Ser fram emot att köra det passet i bättre form någon gång! 

(null)
(null)
Lite av vad det bjöds på under 17 mai-frukosten igår. Så gott alltihop och så trevligt umgänge!