På gränsen
Men kroppen svarade förvånansvärt bra på tävlingen. Jag var som vanligt explosiv ut från start och jag gick långt på trean enligt plan. Kunde hålla trycket uppför hela backen (och backen i Knyken är lång). Ännu längre än vanligt idag när vi åkte den riktiga
2,5:an (vi brukar åka en 2,5:a som är 2km...) men den extra delen passar mig bra, ett långt parti med treans växel efter ett krön och sen är det en lång nedförsbacke in till skjutning. Så jag var ganska lugn när jag kom in till ligg (med betoning
på ganska, jag fick jobba med de två första skotten) men det kändes så otroligt lätt att skjuta fullt. Ingen aning om hur fort jag sköt men kändes som jag kunde vara offensiv. Jag var explosiv ut på andra varvet också och hade bra tryck uppför backen
andra gången också. Det var ansträngande men det kändes som jag gick kontrollerat ändå. Tyckte jag hade kontroll i ståskyttet också, men blev för tidig på ett skott och ca 5mm från fullt hus idag. Men jag gjorde ett riktigt bra spurtvarv. Kände mig
stark och när jag skulle över det näst sista krönet så tänkte jag att jag fortfarande var ganska pigg. Så jag tryckte på lite extra. Då dog jag typ. Så jag låg verkligen på gränsen för vad jag klarade. Det var som tur var bara en kurva och ett krön
kvar när jag typ dog och sen återhämtade jag mig lite ner till stadion så jag kunde trycka på lite mer i spurten. Jag visste att det var ett bra lopp men jag hade inte trott att det skulle vara så bra som det ändå blev. Men en skön upprepning från
för ett år sen när jag hade 9 träff och vann och en underbar comeback efter gårdagens sämsta träningsdag på evigheter.
Fick dock migrän typ direkt jag kom hem. Vilket jag också hade för ett år sen när vi var i Knyken och tävlade (om jag minns rätt). Så jag tror jag ligger på gränsen när det gäller stressnivå också. Precis så jag kan återhämta mig på en halv vilodag men
inte kan ut på ett eftermiddagspass efter tävling.