The person
Jag såg den här på instagram igår och det kunde liksom inte träffat bättre.
När man känner att man inte hunnit prata om något alls för man hade bara tid med "a short call" men samtalet varat i 45 minuter. När man ångrar att man bokade biljett hem för man ville stanna längre för fem dagar bara försvann.
Som inlägget jag publicerade 8 juni, att jag hela tiden vill prata mer, kommer på nya saker att säga. Som när vi sa hejdå i verkligheten senast och jag saknade honom redan innan han försvann ur mitt synfält.
Typ 80 dagar har vi totalt räknat ner. Nu är det bara 9 dagar tills vi ses igen. Jag antar att det kan appliceras på folk som inte har distansförhållanden också, men jag applicerar det på mig själv. Alltså, vi är ju antingen 100% tillsammans eller 1000
miles från varandra. Inte upplevt något annat sen vi började lära känna varandra. Men nog saknade jag honom redan första dagen vi inte pratade med varandra. Jag hade aldrig kunnat tro att vi skulle vara där vi är idag den dagen, men från dag 1 har
han fått mig att må så bra och just då behövde jag verkligen en person i mitt liv som fick mig att må bra. Därför saknade jag honom redan då. Eller, då kanske jag bara saknade en anledning att må bättre. Men det ledde till något annat som ledde till
något annat som ledde till detta. Det är en hel historia som jag hoppas är långt ifrån slut.
Jag mår bra. Varje dag. Det är så otroligt härligt.