Återvänt självförtroende
Har verkligen inte haft något flyt de senaste dagarna. Men hoppas verkligen att det inte fortsätter. Det är mest smågrejer, typ som att jag hade stora problem att blogga från mobilen igår, men när alla smågrejer händer på samma dag så blir det jobbigt. Jag börjar också bli lite stressad över den flytt som är planerad till söndag 4 december. Men som jag sa till mig själv igår kväll innan jag somnade: imorgon ska jag leva, sen ska jag börja flyttpacka. Dvs, idag är det träna-äta-sova som vanligt, dubbelpass. Men från och med imorgon har jag planerat ett pass om dagen (plus lite skytte) så jag ska kunna flyttpacka och förhoppningsvis även samla överskott inför kommande tävlingar!
Dagens första pass var I4 pyramidintervaller. Körde 2-4-6-8-8-6-4-2 minuter med 3 min vila mellan. Jag vet inte om jag överskattade mig själv för drog på mig enormt med mjölksyra direkt på första intervallen och fick nästan stappla över krönet innan jag åkte ner till skjutvallen igen. Fortsatte i samma stil, startade hårt och gick på världens mjölksyrasmäll i första backen. Men på första 8:an så vände det plötsligt! Jag kände mig mycket bättre i kroppen och pulsen var hög och stabil. Den hade fladdrat lite innan, gått ner på I1 nedför och varit lite seg över gränsen mellan I3 och I4. Pulsen gick tillbaka och fladdrade på den andra 8:an av just den anledningen att pulsen beror på hjärtats slag. Men kroppen kändes fortsatt bra! Så jag lyckades åka fortare på alla de fyra återstående intervallerna än jag gjort på de fyra första. Fick lite hjälp av att det blev glatt i spåret utför men enligt mina mellantider så gick jag fortare uppför.
Skyttet gick också bättre och bättre under passet! Det blåste ganska mycket idag men efter att ha börjat med tre nollor i ligg kände jag hur mitt självförtroende återvände och jag började leverera skjuttider på 11 sek första-sista skott, något som jag inte klarat av på länge. Ja, det var ju de serier som flöt på med inte så mycket vind. I stå brukar jag ju kunna komma ner på 8-9 sek, men inte i den vind som var idag. Avslutade fantastiskt bra med först 5 liggskott mitt i på 11 sek och sen fem bra skott i stå på 11 sek trots högsta pulsen under dagen på sista intervallen. Det tar jag med mig och kände mig som en helt annan skidskytt idag än jag gjort på länge. Sen Sjusjøen faktiskt. Då var jag väldigt skör med premiärnerver och mitt självförtroende vacklade av en enda serie. Jag hoppas att jag inte är lika skör nu utan att jag kan behålla det här självförtroendet. En tanke som jag tror att jag tryckte bort när den kom igår eller i morse var att idag var sista chansen att lyckas skjuta bra på ett hårt pass innan nästa tävling. Det hade jag i alla fall inte en tanke på när jag sköt idag, för risken är att det hade satt sig på hjärnan och lagt in någon mental spärr. Men såhär i efterhand kan jag vara väldigt nöjd med det sista hårda passet innan nästa tävling!
Ska kanske tilläggas att i de vindar som just nu blåser över Trondheim så har jag inte lyckats med några imponerande skjutprocent de senaste två dagarna, men samlingarna i ligg har varit fina och känslan i skyttet har varit bra. Men det har varit några riktigt blåsiga serier som sänkt träffprocenten totalt.
Och alltså, som jag älskar känslan efter ett hårt pass. När endorfinerna sprider sig genom kroppen och skapar ett leende som inte går att sudda ut. Idag fick jag dela den upplevelsen med några av de fina människorna som jag mött sen jag flyttat hit. Då kände jag livet i mig, som Madicken skulle ha sagt.