Testdag

Dagen började med iDXA, dvs kroppssammansättningsmätning. Jag var nyfiken på om och hur min kroppssammasättning har förändrats efter jag har förändrat träningen med mindre styrka och mer kondition. Jag har behållt samma vikt och känslan har varit att jag har gått ner i fettprocent men behållt samma muskelmassa. Det visade sig stämma. Skönt! Men har inte gått ner så lågt i fettprocent att det varit anledningen till att jag varit mer sjuk än vanligt i år. Och muskelmässigt ligger jag ganska lika i ben och armar men mer muskler i bålen. Kanske lite mindre muskler i underkroppen men mer muskler i överkroppen. Väldigt nöjd med resultatet i alla fall. Visar att jag har kunnat behålla den styrka jag byggt upp utan att underhålla den på gym. Bra att veta inför kommande säsonger då jag känner att det upplägg jag kört i år är något jag vill fortsätta med, så känns det nu i alla fall. Ska väl inte utvärdera förrän i vår, men en liten känsla har man ju redan!

Sen väntade en lång och inte alls rolig väntan på att 14.30 få gå in på rullbandet för årets maxtest. Känslan inför maxtestet förändrades inte sen igår och jag fick tagga till efter hand på rullbandet. Det började väldigt bra och de två första subnivåerna kändes lätta. Andra halvan av tredje nivån började jag känna av armarna, som alltid tar slut först. Fjärde och sista nivån var ganska jobbig. Fick erbjudande om att köra en femte nivå men det var jag inte sugen på. Lite återhämtning senare var det dags för maxtestet. Åka tills du ramlar av bandet. Ökning varje minut. Nu kom ångesten. Hur skulle jag orka? Fick gå länge innan jag fick ur sista syran ur armarna. Förstod inte hur jag skulle orka. Men jag taggade till och peppade mig själv. Första 2-3 minuterna gick bra, sen fick jag kriga. 10 sekunder kändes som en evighet. Men jag höll bra. Jag låg långt fram på bandet. Höjningarna gick bra. Sekunderna tickade snabbare. När den brutala höjningen efter 6 minuter kom, där lutningen ökar istället för hastigheten, en mycket värre ökning än de tidigare, då låg jag längst fram på bandet. Det kändes som en seger. Jag krigade. Men åkte längre ner. Försökte dra en spurt och komma fram. Kroppen svarade inte. Gled längre ner. För långt ner. Bandet stannade. Jag kollade på klockan. Rekord! Yes! Nöjd, glad och trött.

Resultaten visade att min maxkapacitet är ungefär lika stabil som den varit de senaste 4 åren men att min submaximala kapacitet är väldigt mycket bättre, dvs jag har mycket längre laktat på samma hastighet som tidigare. Ganska stor förändring jämfört med de senaste åren. Så det var ett bra test! Kul!

Kommentera här: