Jobbigt är bra

Idag brände jag av ett riktigt jobbigt, men skönt, intervallpass! Stavgång upp för slalombacken i Ramundberget. Tänkte efter första intervallen på 6 minuter, hur sjutton ska jag orka 7 gånger till upp här??? Men det gjorde jag! Blev ett riktigt bra pass där hjärtat slog och lungorna fick ventilera. Benen värkte och kroppen blev trött. Skönt! 
 
Har gjort till en vana att avsluta löp- och stavgångsintervallpass med 15-15 sista intervallen. Mer för att hjärtat ska få jobba ordentligt än att jag behöver bli snabbare/spänstigare. Men inget fel i att underhålla den snabbhet jag har. Så idag blev det 7x6minuter stavgång i liftspåret och sedan 6 minuter 15-15 sprättande stavgång i slalombacken. Liftspåret var brant, men jag tänkte "brant är jobbigt, jobbigt är bra". Och det var verkligen perfekt för stavgång. Tänkte att slalombacken skulle vara lite mindre brant och perfekt för sprättande, men den var lite för brant så jag fick springa sick-sack. Men det blev ett riktigt bra pass, jag är jättenöjd och glad över att vara igång på riktigt! 
 
I eftermiddag blir det styrka. 
 
Jag är så otroligt glad att jag verkligen åkte hit för detta "läger"! Har det verkligen underbart här! Det är bara jag, pulsklockan, sängen och kylskåpet, men jag behöver inte mer! Det är så underbart att bara tänka träning hela dagen! Att inte behöva bry sig om något annat. I och för sig, jag måste handla idag, det är jobbigt. Men det är nog det jobbigaste på hela veckan...så jag får stå ut helt enkelt... Jag har det så jäkla bra! Nu har jag ju bara varit ensam i 48 timmar, kanske blir det lite ensamt om ett par dagar, men vad vet jag, jag kanske inte känner av ensamheten ens. Träningen fungerar verkligen optimalt! Det bara flyter på, precis som jag vill. Hjärtat slår fortfarande som hos ett barn, efter sjukdomen, men det är bra. Det behöver jag för att bli en bättre skidåkare. Hoppas det kommer fortsätta slå på höga pulsslag resten av veckan, brukar annars ha en tendens att ha lite lägre puls när jag tränar själv, men än så länge så är det riktigt bra! Om det beror på sjukdomen eller något annat, det vet jag inte, men det lär visa sig! Fan...jag har det bra alltså!

Kommentera här: